sedan jag skrev. Hösten har varit jobbig trots bra väder. Jag har inte haft någon energi alls. Men det har så klart hänt en del småsaker i alla fall. Jag har varit på röntgen av händerna och jag har lätt till medelsvår artros i, framför allt, tummar och lillfingrar. De andra fingrarna är bara marginellt angripna.
På sjuklistan kan också nämnas, att jag åkte slalom på Mias förstutrapp, vred höger knä i V-form och fick jätteont. Efter en vecka utan förbättring gick jag till doktor Anna som ville, att jag skulle kontakta vårdcentralens sjukgymnast. Jag ringde, fick veta, att det inte fanns någon tid utan jag skulle träna genom att stå på ett ben (det onda benet) så skulle det gå över snabbt. Jag tyckte det lät mysko och tog mitt onda knä med mig till Ulf, min egen sjukdymnast som jag gått hos sedan i våras. Han skakade på huvudet åt rådet jag fått, sa att jag skulle vila och äta en veckodos antiinflammatorisk medicin då knät var ömt och varmt. Det har blivit bättre men idag var jag hos Ulf igen och han är inte helt nöjd. Troligen har menisken fått en liten skada och senorna som håller inre menisken på plats "hakar upp sig" när jag rätar ut benet. Jag ska jobba med stretchövningar och i övrigt träna sånt som inte gör för ont.
Vi var "barnvakt" för Kevin några dagar då mor och far var borta på jobb. Han berättade att han skulle på Nobelmiddag på skolan och att han var nominerad till pris som Excelent. Klädkod för middagen var kostym, vit skjorta och slips. Igår fick vi inbjudan till hans skolas, Sundsvalls internationella skola, Julshow i Tonhallen. Han har tydligen ärvt musikaliteten efter farfar och morfar och han ska visst framföra flera egna verk där han gjort både text och musik. Jag ser fram emot den kvällen!
Emelie har giftstruma och har gått på medicin i några år. Nu har hon fått en efterlängtad tid för operation. Tack och lov tillhör hon Akademiska sjukhusets upptagningsområde och slipper klåparna på S-valls lasarett.
Operationen ligger helt rätt i tiden - hon har julledigt från jobbet och sista tentan är avklarad. Hon ser fram emot den med en blandning av lättnad (äntligen!) och ren skräck. Det känns farligt att få halsen uppskuren, så klart. Idag fick hon dock ett mycket trevligt besked - hon har blivit antagen till Språkvetarprogrammet vid Uppsala universitet. De tre terminer hon redan gått där, har hon läst enskilda kurser som. kinesiska, franska och engelska.
Idag har vädret visat sig från sin sämsta sida. Stormvindar och snöglopp. Gissa om det känns i fibrokroppen! Har tillbringat dagen, sedan jag kom hem från Ulf, i sängen och i eftermiddags fick jag ge upp och ta en morfintablett. Så nu, några timmar senare, känner jag mig fortfarande lätt berusad. Nu ska jag vingla upp och ta ut tjälknölen ur ugnen och hälla över saltlagen så den får stå och dra i sig kryddorna några timmar.
I morgon ska vi på jullunch tillsammans med grannarna i området. Bostadsföreningen anordnar och vi ska gå med två trevliga damer från vårt hus. I somras fick vi ju en ny granne på samma våningsplan som vi bor på, en dam som heter Ann och har en liten hund som heter Sally. Hon är en liten pimpinett dam på 10 år och är en blandning av minst sju olika raser. Vi brukar vara hundvakt åt henne när matte är borta. I förra veckan var Ann, Sally och vi två ner till Vattingen, Norrfjärden, där Ann har en stuga. Den ligger några meter från havsstraden och framför altanen är det en tjärn. Vi hade tur med vädret, det var strålande sol och några plusgrader. Vi satt på fårskinn på altanen och fikade och Sally busade runt och gjorde sitt bästa för att få Åke att delta i buset.
Jag ska försöka bättra mig vad avser skrivande och inte låta det gå så lång tid till nästa epistel.
Så till dess - ha det gott och snart är det jul/MargS
