En intensiv vecka har gått.

Den snart gågna veckan har varit intensiv. På måndagen var jag till vårdcentralen då jag inte klarade av värken i knät längre och var tvungen att kolla så det inte var någon spricka eller nåt på knäskålen. 10.30 på VC, undersökning, röntgenremiss, klar på röntgen 12.30, åter VC, röntgensvar 13.30. Läkaren var bekymrad över all vätska jag hade i knät och kallade in fler läkare och de diskuterade fram och tillbaka om de skulle tappa ut vätskan men kom fram till att det var bäst att avvakta för en tappning skulle kunna orsaka inflammation. Phu, jag har hört talas om hur det känns att tappa ett knä på vätska och det ville jag slippa. Klockan 14.15 var jag hemma igen. Nu har knät blivit mycket bättre och nästan hela "vattenpåsen" har försvunnit.

Tisdagar är målardagar och det vill jag inte missa för det är hur kul som helst. Mitt nyckelhål med ett öga som tittar in är klart nu och jag funderar på att sätta snygga krokar i rad i nederkanten och ge den som julklapp till nåt av barnbarnen som har egna bostäder.

Onsdagen var upptagen med tvätt på förmiddagen, massage efter lunch och kl. 13.30 kom de efterlängtade d.v.s. Kent, Maria, Emelie och Kevin. Jag hade gjort en riktig gammaldags köttgryta med rotgrönsaker och så hade vi glass med frukt och grädde och chokladsås som efterrätt. Detta med anledning av att Kevin skulle fylla 10 dagen efter. Han fick som vanligt skedar av mig och en samlarbil av Åke. Men den lille stackaren har ett sår långt upp i näsan och helt plötsligt började han att blöda som bara den. Han stod i duschrummet en lång stund och Maria och jag turades om att hjälpa honom. Till sist stannade blödningen av och han kunde sätta sig och äta. När Maria och Åke ätit for de ner till Apoteket och köpte blodstillande vadd att stoppa in om det skulle börja blöda igen. Kent ägnade sig åt min Dumma Dator en stund och sedan for de vidare mot Bryssel. Sedan var det bara disken kvar men min diskmaskin av märket Åke är så bra så det är aldrig några problem.

Torsdagen ägnade Åke sig åt flygplanet (ovanligt, eller hur?) och jag började på Kaksmulans fuskpäls.

Fredag eftermiddag hade jag tid för klippning hos Joakim. Han är verkligen duktig och fattar genast vad man menar och omvandlar det så det blir så bra. Jag är helnöjd med resultatet.

På lördagen ägnade jag förmiddagen åt att förbereda kvällens middag och vid 14-tiden for vi och köpte blommor och så gick jag på eftermiddagsfika hos Lone och JohnJohn, den lilla hunden jag skrämde när jag föll. Han hade förlåtit mig och lade sig på soffan så nära mig han kunde och ville bli kliad på magen. Kl. 16 hämtade Åke mig och jag dukade och klädde om och 17.00 kom våra gäster, Lars och Karin Ekvall. Efter att avätit smördegsinbakad kassler och sallad slappade vi en stund med kaffe och Wienetta glasstårta och sedan for vi till Landskrona Teater för att avnjuta LillBabs sista show. Den var bra och hon for fram på scenen som om hon just fyllt 17 i stället för 70. Hon serverade oss en blandning av gamla godingar som publiken kunde sjunga med i och lugna, fina balladliknande sånger skrivna bl.a. av Lars Forsell. Hennes band bestående av bas, trummor och elorgel var också en fullträff. Orgelspelaren sjöng dessutom bra i en duett med LillBabs. Och trummisen inspirerade Åke så han satt och trummade med hela tiden och sa att han längtade efter att spela igen. Vid 22-tiden var vi hemma.

I dag, söndag, ska vi bara slappa och ta det lungt. Kent, Maria och Kevin kommer förbi på hemväg men de har tillbringat natten på Scandic i Malmö och har en riklig hotellfrukost i magen när de kommer så det blir bara en snabbis med utbyte av kramar innan de far för de ska hinna hem till S-vall till kvällen.

Phu, de var en vecka det! Nu börjar nästa men den blir nog jämförelsevis lugnare. Hoppas jag!

Ljushuvud

Ibland får jag faktiskt mina ljusa ideér. I går eftermiddag satt jag och slöade och väntade på att Karin och Lars skulle komma på en snabbfika. Då slog det mig helt plötsligt att vi ju hade otursgaranti på vår hemförsäkring. Jag kollade och ringde så upp IF skade avdelning och visst, jag skulle få ersättning för mina sönderslagna glasögon. Så summan av den kardemumma är att det kommer nästan sextusen (6.000!) kronor till mig att köpa glasögon för. Skadetjeten, som förresten bor i Sundsvall och heter Carina Grafström, frågade om jag inte hade olycksfallsförsäkring och det har jag ju, via SPF. Så då ringde jag till det bolaget också och de ska sända en blankett saom jag ska fylla i. Men det innebär också att jag måste gå till läkare snabbare än 6 oktober. Jag ringer VC på måndag och ber om en akuttid. Det är inte bara ur försäkringssynpunkt utan också för att mitt knä och svullet, varmt och gör ont. Det är som en stor vätskeblåsa som går att knuffa hit och dit. Och fotleden är svullen och blå av vätska som runnit ner från knät. Så det är tycka synd om som gäller just nu.

Fetplopp

Nu måste jag göra nåt åt vikten! I sommar har jag ökat på mig så jag mår illa om jag råkar se mig själv när jag passerar ett skyltfönster eller dylikt. Jag har varit inne på nätet och kollat diverse hemsidor och det lutar åt GI-metoden. Den verkar minst besvärlig och man får äta en massa godsaker bara man låter bli bröd, potatis och annat kolhydralrikt. Det största problemet blir nog att ställa om hjärnan från kaloriräknande till GI-värdeskoll. Jag har i alla fall som mål att vara vettigt smal nästa år när vi firar vårt guldbröllop.

Snart är alla synliga märken av min vurpa borta men jag har så ont i knät. Det känns som om något är löst och sticks innifrån. Jag kan inte törna mot något för då skär det rakt igenom knäskålen. Fast det är nog inget farligt, bara någon mjukdelsskada som läker ut med tiden. Jag ska ju till doktor Lena den 6/10 så då får jag höra vad hon tycker.

Nu har det faktiskt börjat bli höst. I går gjorde Åke klar den frigolitlåda som pelargonerna ska få bo i i vinter och jag "bäddade" med ett tjockt lager tidningar i botten. Ännu är det inte frost på nätterna utan det har varit +5 som kallast men vilken kväll som helst får jag nog ställa ned dem i lådan. Jag har tänkt att lyfta av locket på dagarna om det är varmt och inte regnar. Det vore synd att stänga in dem för tidigt för de är ännu fulla av knopp och blommor.

I dag kommer en tös som heter Alma och ska hämta sin klänning som jag sytt in. Det var fort gjort. Bara att sprätta ur dragkejan, nåla in och sy fast den igen. Jag trodde det skulle vara bökigare, för livet är rynkat och det är draperingar både hit och dit men det gick så lätt som helst. (Jag är då för duktig! Hihi). Hoppas nu bara att jag provade in den rätt så den passar och jag inte måste göra om allt igen för så roligt är det inte att sy om.

Nu ringer det på porttelefonen. Det är säkert Alma så jag måste gå och släppa in henne.

Alltid ska det hända nåt knäppt.

Håhåjaja, i måndags var vi hundvakter åt Lones lille JohnJohn, en vacker och trevlig york-terrier med långt silkeslent hår. Han är helt underbart snäll och lydig och gillar att ligga i famnen och bli kliad. Det är ju allmänt känt att även små hundar behöver rastas så JJ och jag gjorde sällskap med Åke när han gick för att hämta bilen och sedan tog vi en lite längre sväng runt planteringar och gräsmattor så han skulle få nosa, bajsa och kissa. När vi var nästan hemma vek sig plötsligt mitt dåliga ben och armarna ville inte vara med heller så jag landade handlöst på ansiktet. Hakan, näsan och pannan fick sig några rejäla smällar och jag blödde som en gris från ett sår över näsroten som glasögonen gjorde. Glasögonen höll men inte näsan alltså. Den stackars lille hunden blev jätterädd och stack som en skållad råtta iväg längs gatan. Jag trodde så klart att jag skulle få jaga honom genom halva stan med blodet rinnande men när jag ropade på honom kom han genast tillbaka. Åke som varit och handlat, kände på sig att det hänt något och skyndade sig hem och fann mig med blod och tårar rinnande över ansiktet. Han tvättade av mig och satte plåster på näsan och så var det bra med det. När Lone kom för att hämta JJ blev hon förskräckt och trodde han hade lagt krokben för mig men så var ju inte fallet och hon lovade vi skulle få låna honom fler gånger fast jag nästan skrämt ihjäl den lille kraken.

Dagen efter fick främmande av Åkes kusin Ingrid och hennes man Bertil. De bor i Bergsjö i Hälsingland och åkte tåg hit så vi hämtade dem vid tåget i Lund. Jag målade på mig diverse stift och färger och drog ner håret över pannan så mina blessyrer syntes inte så mycket. I varje fall blev de inte allt för chockade av min uppsyn. Vi hade några trevliga dagar med stadspromenader och sightseeingturer i omgivningarna och vi hade dessutom ganska bra väder så vi slapp bli blöta av regn. Men det blåste så klart! Landskrona kallas inte för inte Staden i Vinden. I går morse körde vi så in dem till Lund igen och så var det slut på det roliga.

Nu har det gått sex dagar sedan jag vurpade och mitt knä är svullet och gör ont och jag har blåmärken ända ned till foten. Dessutom har jag också ett och ett halvt blåöga. Om jag ska gå ut blir det solglasögon på även om det är mulet. Jag ringde vårdcentralen, för jag blev rädd när både benet och armarna gav vika och sköterskan jag talade med tyckte absolut att jag skulle träffa doktor Lena och höra vad hon anser, så den sjätte oktober ska jag dit. Den tionde oktober ska jag sedan till Ögonmottagningen för att göra kontrastfotografering av ögonbottnarna. Jag hoppas alla håller tummarna både för lemmarna och ögonen.

Nu är Emelie så långt på bättringsvägen att hon ska ner till Belgien och börja jobba. Den tjugofjärde kommer de hit och då ska Kevin få sina fölsegåvor eftersom han fyller 10 år den 25. Och jag ska få en massa kramar har han lovat mig. Kent ska hjälpa mig lite med datorn och sedan far de vidare. Emelie är rätt nervös för jobbet. Hon ska passa 3 pojkar i varierande ålder. Det är tur hon har lillebror så hon är van vid småpojkar fast man vet ju inte hur bortskämda dessa ungar är. Jag håller tummarna att det går bra och att hon kan uppfylla sin dröm att lära sig prata franska flytande.

Nu är klockan halv fem och det börjar bli dags att laga middag. Ha det bra alla som råkar läsa min blogg.

Up-date om Emelie bl.a.

Efter att ha fått diagnosen körtelfeber blev Emelie uppsänd av läkaren till akuten där nya prov togs. De kom fram till att hennes sköldkörtel läker hormoner och det orsakar ökad puls och för snabba hjärtslag. Nu har hon fått Seloken som hon ska äta i två veckor och sedan ska hon träffa en specialist på sköldkörtel-sjukdomar. Det är ju en stor tur i oturen att hon inte hade hunnit ner till Belgien innan detta kom. Tänk att vara där nere och försöka hitta specialist och förklara allt på franska. Usch, det hade varit mycket värre än att få skjuta upp resan ett tag.

Jag har just talat med Micke och hjälpt honon fylla i hälsoförklaringen som ska medfölja hans ansökan om pensionsförsäkring. Det är rätt klokt av honom att börja tänka på det nu för hans 300 kr i månaden blir en saftig summa innan han blir pensionär. Det är ju mer än 40 år till dess. Jag rådde honom också att ansöka om premiebefrielse i händelse av sjukdom. Det innebär att Skandia betalar 300 kr i månaden till hans pension om han blir långtidssjukskriven. Det är samma klausul som jag hade på min pensionsförsäkring och det gjorde att jag bara betalade ett år och de övriga 20 åren betalade Skandia min premie. Gissa om det gjorde skillnad för mig.

I dag skiner solen och det är 20 grader varmt. Åke har varit upp till Thulinfältet en sväng för det var öppet hus där idag och så for han till Tomatens Hus och köpte massor av tomater. Det är sista helgen de har öppet för i år så det gäller att passa på. Själv har jag angripit ett antal grå möss som envisas att växa fram under skåp och hyllor. Och I hyllor! Undrar var de kommer från? Jag köper aldrig varken sopor eller damm men lik förbannat har vi massor av båda arterna. Det måste vara nåt kemiskt, eller vad tror ni?

Min snart 3 år gamla orkide som jag en gång fick av Kerstin Norgren från Stöde, lever fortfarande och jag har nu via mail fått reda på hur jag ska plantera om den. Så nu ska den få ny kompost och fräsch kruka att fortsätta växa i. Hoppas jag! Fast nu ska jag lata mig ett tag ute på balkongen. Det gäller att ta vara på solen för snart blir det väl höst här nere med. Undrar om detta fina väder kan bestå under nästa vecka. Det skulle vara så kul om Engmans kunde få uppleva vår vackra stad från dess bästa sida.

BESVIKEN!!!!!

Stackars Emelie, mitt goa barnbarn, har fått körtelfeber och får inte resa förrän hon är smittfri. Därför kommer inte hon, hennes lillebror och deras mamma och pappa (vår son Kent) hit nästa vecka. Ingen vet väl ännu hur lång tid det kan ta innan hon får resa men det heter ju att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Så jag får beväpna mig med tålamod och spara alla stora kramar ett tag till. Men besviken, det är jag. Väldigt!

Ögonläkare-besök

Nu har jag varit hos ögonlläkaren på Landskrona lasarett. Han hittade början till grå starr i höger öga och så något annat i båda ögonen men det var så lite att jag inte behöver oroa mig. Men han vill för säkerhets skull göra en kontrastundersökning och det ska göras med förtur inom 3-4 veckor. Hoppas det inte ser värre ut då. Före undersökningen droppade sköterskan en sorts droppar i ögonen och effekten sitter i ännu så jag har svårt att se vad jag skriver. Därför blir det en kortis denna gång.

Att kursa är tröttsamt

I lördags morse kom en taxi och hämtade mig kl 8 och ni som känner mig vet att det inte är min favorittid på dygnet. Men så var det. Han körde mig till tåget för vidare befodran till Lund och Scandic Star Hotell. Där hade Reunatikerförbundet kurser i diverse rörelser. Jag valde stavgång och fotgympa. Efter fika och byte till träningskläder valde vi stavar och gick ut i solen. Och vi stavade och gick mer eller mindre bra. Sedan var det fotgympa-lektion och den som tror att det rör sig om att sitta på en stol och vifta med tårna har helt fel. Fotgympa innebär att träna hela benet från lilltån upp till låret. Man var riktigt svettig när det var avklarat.

Efter lunch började allt om igen med stavar och fötter och sen var det vila före middagen. Den skulle serveras kl. 19 men lyste med sin frånvaro ända till 20.15 för att alla skulle hinna beställa och få diverse fludium som ej ingick i kursavgiften. Så när maten kom var den friterade potatisen brännhet medan hjortköttet och såsen var halvkallt. Och de stackare som beställt diverse dietmat fick vänta ännu längre!

Efter maten var det "samkväm" men det var vi några stycken som tog uppe på Monica Einarssons från Ystad rum, där vi satt någon timme och pratade och skrattade till varsitt glas vin. Natten fördrevs sedan med filmen Pearl Harbor och med att snurra runt i sängen fram till 4-tiden då jag äntligen somnade. Kl. 7 väcktes jag av min inre klocka och söndagen som var om möjligt ännu soligare och varmare, gick till på samma sätt som lördagen med tränande och skrattande.

Kring kl. 14.30 skulle taxibilarna dyka upp för att alla skulle hinna med sina respektive tåg men tji fick vi. De kom med spridda skurar och stämningen blev allt mer nervös och hetsig vartefter klockan gick. De som skulle med Stockholms- respektive Karlstadstågen hade det värst. Jag var inte orolig för jag hade ju många tåg att välja mellan som går med omkring 10 min. mellanrum. Dock hann alla med fast en del hade 5 min på sig när de kom till Lunds central och fick springa till tåget. Klockan 16.25 var jag hemma och Åke, den gullegubben, väntade med middag.

Jag ramlade i säng och sov ovaggat till i går morse, då jag ringde vårdcentralen och gnällde över min onda hälsena. Jag fick komma till läkar 10.30 och hon undersökte och skrev ut antiinflammatorisk medicin till mig. Hon tyckte jag kunde ta det lite lungt några dagar men träna hälen genom att böja och sträcka upp och ner med foten.

I dag, tisdag, har jag varit på målarkursen och vi hade också utställning med öppet hus på skolan. Det var rätt mycket folk som kom och beundrade våra verk! Nu har jag nyss kommit hem därifrån och är hungrig, törstig och trött. Det är dags att koka potatis och ta fram strömmningsflundrorna och efter maten blir det kaffe till Rapport med väder och sen får vi se om det finns mer att titta på på tv idag. Just nu känns det som om det ska var något riktigt spännande och intressant för att hålla mig från sängen.