Även solen har sina fläckar......

Vi har ju skrutit över hur fint allt klaffar med Åkes resor till Lund. Men i fredags så slog det slint riktigt. Taxin skulle komma 11.30 för att ta honom till bussen 11.45 men ingen taxi kom. Vi ringde till Skånetrafiken som har hand om det och där var det telefonkö. Efter 35 min. i kö gav vi upp och ringde deras vanliga beställningsnummer istället. Då hade ju hans behandlingstid både kommit och gått och vid kontakt med Strålningsenheten sa de att han inte fick hoppas över den dagens behandling utan skulle försöka ta sig in så fort som möjligt. Tösen på beställningsenheten var jättebra. Hon konstaterade att någon hos dem tabbat sig vid beställningen och skrivit att taxin skulle hämta 10.15! till en buss som skulle gå 11.45! och det är 5 min restid till hållplatsen. Men hon tog tag i ärendet, fixade fram en taxi som kom per omgående och körde honom ända in till Lund. Så det löste sig i alla fall till slut.



Han har börjat få ont i en ljumske och jag undrar..... Kanske bäst att jag kollar med Rene, onkologen, på måndag. Jag behöver ju inte berätta för Åke, för han tycker jag är för orolig för mitt eget bästa. I morgon får han sin 20 behandling och det betyder att han har passerat halvvägs-märket.



När Mia och Tomas var här, gick vi på liten shoppingrunda på stan och jag hittade en sån där klopp-klopp som man har ute och som kloppar så fint i vinden. Den sitter nu på balkongen utanför vårt sovrumsfönster och det är mysigt. Ofast! I natt har det stormat och då blev det för mycket även för mig. Jag gick ut i blåsten och knöt ihop den. Det blev tystare men inte helt tyst och det var bra. Det blåser fortfarande men nu är det ju dag och då är man vaken ändå. Någotsånär i alla fall.

I går for Emelie iväg till Sidney på sin studieresa. Hon ska vara där i 4 veckor och tre av dem ska hon jobba på en skola som lär invandrare engelska. Den fjärde veckan blir det sightseeing och hon tänker sig en tripp till Stora Barriär-revet. Jag har bett henne passa sig för hajar, både sådana som simmar och sådana som går på land på två ben. De sistnämnda är speciellt farliga om de är av hankön. Hon var jättenervös när hon for trots att hon rest så mycket men då har hon alltid haft mamma och pappa med sig. Nu blev det till att byta själv i London och att klara hela den långa resan på egen hand. Men hon skulle bli mött i Sidney av en person från ambassaden med en stor namnskylt. Det går nog fint för henne, det är jag övertygad om. Hon skriver reserapport på sin blogg, så vi här hemma inte behöver oroa oss och för att vi ska bli så avundsjuka som möjligt.

Nu är det dags att förbereda middagen. I dag blir det nog något med fisk, tror jag.

Ensamma igen - snyft!

Ja, så var den helgen som vi längtat så efter över. Tidigt i torsdags morse kom Mia och Tomas. Resan hade gått bara fint och den tog bara 9 timmar. Efter att de sovit ett par timmar och vi ätit frukost och sänt iväg Åke till Lund gick vi ut på promenad och sightseeing i Landskrona. Vädret var fint och vi fick några sköna timmar på stan som slutade med att Tomas klippte sig hos den frisör Åke brukar gå hos. Han tog 95.-! Sedan gick vi hem, slöade lite och åt middag. Det blev en tidig kväll för vi var alla rätt trötta.

Fredag morgon for jag och "ungarna" till Puttgarden och shoppade loss på BorderShop. Bilen var full till "ögonbrynen" när vi tog färjan åter till Sverige. Det tog hela dagen och den kvällen var vi också jättetrötta efter att kånkat upp allt till vår lägenhet. Vi vågade inte låta det vara kvar i bilen över natten. Vi åt gammaldags stek med gräddsås och potatis och gele till middag och drack vin till maten och en likör till kaffe efteråt.

Lördag förmiddag tog vi bussen till Landskrona station och därifrån åkte vi en s.k. Öresunds-runda med tåget. Vi steg av i Köpenhamn, strövade på Ströget (alla hade plånboken kvar efteråt) och åt lunch på en pub. Sedan återtog vi tågresan och i Helsingör åt vi middag på smörrebröd och drack fatöl till. På kvällen satt vi uppe en stund och surrade.

Och på söndag morgon var det slut på det roliga. Då åkte de hem till Sundsvall igen. Underbart är kort som det sägs. Det var bra dagar och trevligt att lära känna Tomas lite närmare. Han får godkänt som svärson.

I dag är det alltså måndag och Åke har nu fått sin 16:e behandling och han mår fortfarande bara fint. Jag mår också bättre för jag har vant mig nu att vara ensam på dagarna och börjat få en viss rutin. Jag börjar med att gå på promenad på förmiddagen sedan jag läst alla tidningarna och när jag kommit in igen äter jag fil och müssli och kollar posten. Om vädret tillåter blir det en stund med en hörbok i solen på balkongen nedkrupen under den go-filt jag fick av Mia härom julen. Sen städar jag kanske lite om dammtussarna skriker för högt och sedan kommer ju Åke snart och då fikar vi innan han lägger sig för en stunds vila. Jag brukar också ta en liten slummerstund då.

Ja, så går dagarna sin gilla gång och det är skönt. Inga dramatiska överraskningar mer, tack. Det räcker nu - med skatt, Oskars benbrott och cancern.
Nu ser vi fram mot den 5 november då Kicki kommer ner för ett par dagar. Det ska bli trevligt att ha henne här ensam. Oj, vad vi ska surra.

Julpyssel

Idag har jag gjort något som jag inte gjort sedan barnen var små. Jag har julpysslat! Jag som är nästan allergisk mot ordet "pyssla". Visst låter det nedlåtande när man frågar: "Vad har du pysslat med då?" Som om det andra gör inte kan vara minst lika viktigt som det den frågande gör. Men i dag har jag pysslat i ordets rätta bemärkelse. Jag har varit på Reumatikerföreningen och hjälpt till att göra tomtar till julbasaren. Det var riktigt kul att sitta och greja och snacka med ett antal damer i min egen ålder och äldre. Alla var flitigt sysselsatta med tillverkning av diverse dukar och löpare. Sedan blev det fika och så lottförsäljning. Ja, man kan ha sämre för sig efter lunch en måndag när ändå Åke är borta. Får se om jag fortsätter med detta men i så fall får jag försöka hitta nåt annat än att limma tomtar.

Nu ska jag sätta på kaffe så det är klart när min lilla "guld"gubbe kommer hem. I dag är han sen för behandlingen skulle inte börja före 12.45 och då hinner han inte med den tidiga bussen utan får vänta till 14.45. Och efter kaffet tar vi oss en liten vilstund.

Damm

Det är en sak jag funderat på. Var kommer allt damm ifrån? Jag köper aldrig damm men lik f-baskat ligger dammet här och gömmer sig. Jag tittade mig omkring för att se om det behövde fixas nåt innan Mia o Tomas kommer och då såg jag det. DAMMET! Under sängen och bakom TVn och på svarta skåpet i köket bland annat. Det är bäst jag kör en riktig städrusch innan de kommer så jag slipper skämmas.

I dag är det halvklart, rätt soligt och c:a 15 grader varmt. Vi har faktiskt suttit på balkongen och fikat men det var med jackor på. Vi hjälptes åt att bära in pelargonerna härom dagen och nu står de i fönstren och de token börjar blomma om. Jag har varit på Hemköp och hämtat banan-kartonger som de ska vara i under vintern. Vi bär ner dem i förrådet och så vattnar vi dem
1 ggr/månad ungefär fram tills det är dags att ta upp dem i mars.

Vi var till Växthuset i Tullstorp i går. Jag funderar nämligen på hur jag ska ha det på balkongen nästa år. Vi ska ju skrapa och måla och sätta upp markisen då och jag vill ha fler blommor och fint där sedan. Växt-mannen (mycket vänlig och tillmötesgående) ägnade en lång stund åt att diskutera med mig hur vi kan göra. Han gav mig en hel del ideer och så snart det är målat ska jag åka dit och köpa vildvin eller en Clematis samt några marktäckande, plantera dem i en stor fyrkantig kruka och låta dem klättra på en spalje på västra väggen och så några ett-åriga hängväxter som ska sitta i blomlådan på östra väggen. Vi hade ju blomlådan på balkongräcket i år men det var inte så lyckat för den skuggade de pelargoner som stod under.

I morgon är det måndag igen och då börjar Åkes tredje vecka i Lund. Hittills är allt bara fint och resandet fungerar utmärkt. När Kicki kommer i början av november ska hon ha skjuts från och till tåget i Lund och jag hoppas det går att ordna så Åke kan få sin behandling i anslutning till den tiden. Annars har ju faktiskt jag också körkort och kan köra henne men det skulle kännas kul för honom om han också kunde följa henne till tåget. Det blir ju inte så ofta vi träffas.

Nu ska jag ta en omgång med dammtrasan igen och kanske också anfalla balkondörren med fönsterputs. Jag såg just att det behövs.

En vecka till den 18/10

Vad är det som är så märkvärdigt med 18/10 då? Jo, då kommer mitt minsta gullebarn med sin blivande man på sitt första besök här i vårt nya hem! Oj, vad vi längtar! Visserligen blir det kort men intensivt för de ska vara hemma senast 21/10 på kvällen för de ska jobba båda på måndagen efter. Men det sägs ju att underbart är kort så vi får väl vara glada för att de alls har kunnat ta ledigt och åka ner hit. Det är ju faktiskt nästan 100 mil enkel resa. De tänker sig visst en resa till Puttgarden på fredagen medan Åke är i Lund. Vi får se om jag följer med.

I dag är det tvättdag och jag har tagit med Åkes täckjacka och när den torkat ska den impregneras. Det får man väl ta som ett tecken på att den kalla årstiden närmar sig. Jag hörde på nyheterna att det troligen skulle bli snö i södra Norrland och ev. också halt. Hoppas alla familjens bilar är försedda med bra däck så det inte händer nåt tråkigt så här första "vinterdagen". Konstigt att tänka att det är så stora skillnader men landet är ju långt. Här har vi halvklart med höga moln och just nu, kl. 09.02, är det 12,5 grader varmt. Undrar vad Sundsvall har?

Jag tänker varje dag på att vi hade tur som flyttade ner hit. Tänk om vi bott kvar i Sundsvall när Åke fått sin diagnos! Då skulle han vara tvingad att bo i Umeå under veckorna och då har nog jag blivit skvatt galen. Det är jobbigt nog nu när han är borta 4 timmar varje vardag. Behandlingen och resorna har börjat påverka honom nu. Han är så trött när han kommer hem så han måste lägga sig och sova. Tur att han inte har svårt för att sova. Han somnar nästan genast han lagt huvudet på kudden. Efter någon timma vaknar han och är piggelin igen.
Jag försöker fördriva tiden med att ta en promenad på åtminstone 30 min, helst 1 timme om ryggen är OK. Jag får skäll varje gång jag kommer till min massör/sjukgymnast för jag är så stel i nacken och skuldrorna. Hon har förbjudit mig att sitta vid symaskinen och jag ska också begränsa tiden vid datorn. Därför blir det inte bloggat varje dag. Jag har fått order att lägga mig och vila samtidigt med Åke, sätta igång TNS-apparaten och slappna av. Det är inte så lätt men när det funkar är det skönt.

Nu är det tid att gå ner och "byta på" tvättmaskinen och lägga Åkes jacka i tumlaren.

Solig lördag

I dag har vi varit på studiebesök på onkologen i Lund där det var Öppet Hus. Det var jätteintressant. Nu vet jag hur det ser ut där Åke tilllbringar sina förmiddagar. Det var mycket trivsam miljö med blommor och stora träd inne i en ljusgård. Jag fick en demonstration på hur strålkanonerna fungerar och det var verkligen imponerande.

Sedan for vi till Malmö och Åke gick på Biltema och jag på Stoff och Stil. Jag köpte ett grått byxtyg och ett blålila jerseytyg till en topp. Sedan tog vi en fusk-lunch på McDonalds. Nu är vi hemma igen och ska just gå ut i solen på balkongen och dricka kaffe på maten.

Konstigt

Det är bra konstigt ändå! Jag trodde det skulle vara rätt lungt och skönt på förmiddagarna medan Åke var i Lund men icke. Jag har TRÅKIGT! Jag är så van vid att han finns här hos mig att jag inte kommer mig för med någonting medan han är borta. I dag har jag dock tagit kraft och gått och handlat medan jag ändå var ute på min promenad fast det är inte så kul att gå till Hemköp. Det är bara stora vägar att passera och mycket folk och stor parkering. Jag går hellre upp till S:t Olofs-sjön och går runt där. Men i dag blev det duktiga flickan som gick och handlade.

När jag kom in städade jag lådan med alla plastburkar. Visst är det underligt vad dessa burkar kan trassla till det om man inte håller ögonen på dem hela tiden? Det måste vara makterna för själv har jag alltid sån ordning, så det så! Jag tror jag ska gå och köpa mig en övervakningskamera och sätta i lådan.

Nu ska jag gå och ta lite lunch. Det blir fil och müssli och en macka med leverpastej. Och så en kaffe som dessert.

Första dagen på resten av vårt liv

I dag har Åke varit på sin första behandling och det gick bara fint. Han hämtades 08.10 av en färdtjänsttaxi och bussen stod vid sjukhuset och väntade när han kom dit och tvärt om för hemvägen. Han var hemma 12.10. Det är toppen att det är gratis!

Himlen har varit täckt av regntunga skyar hela dagen men det har inte trillat ner några droppar så jag har tagit mej en promenad på förmiddagen. Nu håller Åke på att laga middag. När det gäller stekt rödspetta med spenatstuvning och potatis är jag ej betrodd! Det är bara han som kan göra det ätligt säger han.