I morgon börjar ett nytt årtionde. Undrar vad det för med sig för oss och vår familj? Sedan Bonnie dog har jag funderat mycket på livet och vad som är viktigt. Livet är så skört och vad f-n gör jag här med ungarna 100 mil bort? Jag funderar hit och dit, för vi trivs ju så bra och jag mår faktiskt bättre här nere med mindre värk och stelhet. Och flyttning kostar pengar. Men förr eller senare kommer vi att bli norrlänningar igen.
I dag har jag bokat första delen av vår hemresa från Sundsvall. Den går med SJ till Gävle vid 10-tiden den 31/3. Där hämtar Hedmans oss och så firar vi påsk hos dem. Så får vi se när vi far därifrån.
Nu piper tiduret och alltså är Janssons Frestelsen klar att komma ut ur ugnen. Den får stå och svalna lite och sedan ska vi äta. Ha ett bra slut på 2009 och ett gott 2010 alla. Bye.
torsdag 31 december 2009
söndag 27 december 2009
Annandag Jul
Annandagens värdinna Lone, här med JohnJohn i famnen, bjöd på äkta dansk fleskkestek med bruna.små potatisar, rödkål, gräddsås och gele. Dessert Ria a lá Malta med körsbärssås. Sedan hade vi julklappsutdelning. Jag fick en söt necessär med hårvårdsprodukter i, två glittriga elefanter och en TJOCK bok som säkert är toppenbra, för Lone o jag har samma smak när det gäller litteratur. Åke fck en mycket fin tröja i nåt jättemjukt material och, JA, den har bröstficka med dragkedja. Vi gav Lone en glasljusstake av Ittala och JJ fick en burk makrill. Vid 21-tiden rullade vi hem för att pustande smälta ännu en julmiddag.I dag har vi bara slöat och läst, tittat på TV och byggt på flygplanen. Gissa vem som gjort vad!
fredag 25 december 2009
Juldagen, d.v.s. dagen efter
Lunchbordet inför "gräshoppornas" anfall.
Värdinnan, Karin Ekvall, förbereder det småvarma.
Värden, Lars Ekvall, i paltkoma.
Sonen, Fredrik, kvällens hunk.
Åke o kisse Rambo smälter maten.
Kisse Molle i favortiposition i fönstret.Kisse Felix lyckades hålla sig undan kameran.
Lars hämtade oss vid 2-tiden och då åt vi lunch. Sedan blev det Anka, Kalle, absolut inte Anna.
Efter diverse politiska diskussioner, Lars kandiderar till stadsfullmäktige förModeraterna, och TV-tittande, var det dags för middag. Konstigt nog var vi alla hungriga igen.
Sedan satt vi där som övergödda boaormar och pustade medan TVn visade jul- och andra program, bl.a. Hjalmars julkort med Peter Flach. Slutligen drack vi kaffe och åt Karins tårta till ackompagnemang av Göta Kanal I. Då hade klockan hunnit bli 21.30 och vi beslöt att inleda promenaden hem. Slutligen, kl.22.30, var vi hemma och kunde pustande komma i säng.
Tack så mycket till Karin och Lars för en jättetrevlig julafton med mycket gott att äta och dricka.
I dag tar vi det bara lungt. Jag har i ett svagt ögonblick lovat Åke lutfisk, så det blir dagens middag. I morgon blir det frosseri igen då vi ska till Lone och JohnJohn och äta dansk fleskestek med brunpotatis och alla tillbehör.
God fortsättning på helgen och vi hörs om jag överlever all god mat uan att spricka.
onsdag 23 december 2009
Julklapp från töserna.
Såsåg den ut när den kom dan före dan.En otroligt vacker bukett med vidhängande trisslott (nit) kom via en blomster affär här i stan. Dom är för goa våra tösungar. Tyvärr gör inte fotot blommorna riktigt rättvisa, det är för ljust och jag har inte lärt mig hur jag ändrar det på vår nya kamera. Vi har också fått ett brev från Emma som vi inte får öppna förrän i morgon. Nyfiken!
Idag var jag hos min frisör och nu är jag fin som bara den. Ja, i håret alltså. Sen var jag en sista sväng på stan och fann en snygg tunika på rea! Så nöjd! Jag har också bokat våra biljetter till Sundsvall i mars. Lustigt nog var förstaklass 146 kr billigare än andraklass. Så vi åker ståndsmässigt norrut. Hur det blir med hemresan återstår att se, man kan inte boka tidigare än 90 dagar i förväg så det blir mitt jobb på nyårsafton.
Så ser den ut idag, dan efter dan.Ha en bra jul alla. Bye
söndag 20 december 2009
SNÖ
För första gången på de tre år vi bott här nere har jag satt på mig mössa OCH dragit upp huvan på skinnjackan. Inte för att det är kallt (-3) men för att det vräker ner blötsnö. Och enligt met ska snön vara kvar över julafton. Det är nästan så att man börjar fundera på att flytta ytterligare 100 mil söderut. Men det är visst likadant över större delen avEuropa, så ska man flytta (OBS skoj) så måste det bli kvitteröarna eller nåt sånt.
Det är skönt med en erfaren norrlandschafför vid ratten och nya vintertofflor på bilen men man kan inte låta bli att oroa sig för att det ska komma nån SBR-chaffis i vägen. (SBR= Skit Bakom Ratten). Vår utflykt idag var hem till Kaksmulan Ellie med den dress jag sytt till henne och så tog vi hem allt det goda fikabröd hon bakat till oss. Hon bjöd på kaffe och smakekakor, så nu är jag mätt. För det var ju omöjligt (oartigt?) att inte smaka på samtliga sorter.
Bye Bye/MargS
Det är skönt med en erfaren norrlandschafför vid ratten och nya vintertofflor på bilen men man kan inte låta bli att oroa sig för att det ska komma nån SBR-chaffis i vägen. (SBR= Skit Bakom Ratten). Vår utflykt idag var hem till Kaksmulan Ellie med den dress jag sytt till henne och så tog vi hem allt det goda fikabröd hon bakat till oss. Hon bjöd på kaffe och smakekakor, så nu är jag mätt. För det var ju omöjligt (oartigt?) att inte smaka på samtliga sorter.
Bye Bye/MargS
lördag 19 december 2009
Våra lånehundar
Min väninna Lones Yorkie JohnJohn, nytrimmad 10 år gammal herre
Grannens franska bullterrier, valpen Allan till höger. Reservhusse till vänster.
Förutom att passa hundar blev vi vaccinerade mot baconsnuva den 10/12. Det orsakade endast en viss svullnad och ömhet på stickstället men inga biverkningar alls hittills och i dag är det den 19, så enligt läkarna bör risken för sådana vara över.
Hundvaktandet är enkelt eftersom ingen av hundarna gillar snö och blöta fötter. Det är bara ut, kissa och in direkt. Men det är verkligen stor skillnad på de båda vad gäller aktivitetsnivå. JJ är nöjd med att ligga vid mina fötter och följer mig som en skugga vart jag går. Allan far runt som ett torrt skinn och vill leka hela tiden. Han har dock en tendens till att bita i det han får tag på, tofsar och kuddhörn t.ex. så man måste hålla koll på var han är. Men när han busat runt en timme, varit ut och kissat och druckit lite vatten, faller han på valpvis ihop i en hög och sover en stund. Sedan är det full fart igen.
Nu ska jag kolla på nyheterna. Bara tråkigheter - kaotiskt och misslyckat klimatmöte och nedläggning av SAAB. Stackars SAAB-arbetare, vilken julklapp de fick. Skönt att man är pensionär och inte behöver oroa sig för sin egen inkomst och att barnen tillsynes har stabila jobb.
Så ha det så bra. Kram/MargS
torsdag 10 december 2009
Julmarknad och julavslutning
Tisdag morgon. Väckarn började väsnas kl.05.00!! Men ingen idé att klaga, det är självförvållat.
Åke och jag hämtade Lone kl. 6 och John John som skulle stanna hos Åke. Lone o jag tog tåget till Svågertorp där bussen väntade. Eftersom jag hade skrivit till bussbolaget och bett om att, om möjligt, få sitta längst fram till höger där det brukar vara lite större utrymme för benen, fick vi de bästa platserna i hela bussen. Via färjan Rödby-Puttgarden och ett tvåtimmars stopp vid varuhuskomplexet Citti Grosmarkt (där jag köpte födelsepresent till Emma) kom vi slutligen vid 14-tiden till gamla stan i Lubeck. Staden brandbombades till ruiner under 2:dra världskriget men man har byggt upp den igen som den var, så husen ser ut att vara urgamla men är restaurerade från grunden under slutet av 1940- och början av 1950-talet. Den stora kyrkklocka som under branden rasade ner ur tornet, ligger kvar på golvet där den föll. Den gamla stadsdelen är mycket vacker och jag vill verkligen åka tillbaka dit i sommar.
På julmarknaden i Lubeck.
17.15 lämnade vi staden och vände åter mot norr. Så klart var färjan försenad c:a 20 min så när vi kom till Svågertorp såg vi bakdelen på det tåg vi skulle med, försvinna i fjärran. Alltså fick vi vänta in nästa tåg som bara gick till Malmö men tåget hem skulle ansluta perfekt. Jo pytt, när vi kom till Malmö var det samma scen igen - vi såg bakdelen på "vårt" tåg försvinna. Det var bara att sitta där och vänta i nästan 40 min! När Åke o JJ hämtat oss vid Landskrona station och vi kört Lone o JJ hem, placerat vår bil tryggt i garaget och promenerat hem, var klockan 23.59. Och inte kan man ju somna direkt heller, utan jag låg vaken till 3!
Lone på färjan på hemvägen.
På onsdagen var det dags för julavslutning på FF. Jag och min fikagrupp hade ansvar för förtäringen, så det var bara att masa sig upp och skärpa till sig. Vi hade en tevlig stund tillsammans och jag fick en julstjärna som tack för att jag ställt upp som jag gjort under den turbulenta period som gått. Eftersom jag är allergisk mot just julstjärnor (!), gav jag den i smyg till Marie Olsson. På eftermiddagen kom kaksmulan och slutprovade sin kjol och väst och dressen var perfekt. Jag hade bokat tvättid på eftermiddagen för att tvätta linnetyget jag ska sy en skjorta till frisör Joakim av, så dagen försvann utan chans till vila. På kvällen var jag totalt uppskruvad igen och sömnen lyste med sin frånvaro rätt länge men när jag slutligen somnade
sov jag skönt ända till halv nio i morse.
.
Julavslutning i FF.
Idag har jag postat Emmas födelsepresent och vi har fått våra influensavaccineringar.
Jag har också fått en riktig överraskning! I posten låg en anvisning om ett brev som var för stort för brevlådan. Vi for och hämtade det på Hemköp och det innehöll en vinst till mig från Allersförlagens tidning Chic. Jag hade öppnat en lucka i deras Tomtekalender, svarat på en enkel fråga och sänt in svaret OCH JAG VANN.! En riktigt snygg modepryl, en aftonväska.
Den är i guldfärgad metall med dito axelrem. Wow,så glad jag blev!
Nu ska jag gå på Nobelmiddag iklädd nattlinne och aftonväska. Vilken syn!!!
Åke och jag hämtade Lone kl. 6 och John John som skulle stanna hos Åke. Lone o jag tog tåget till Svågertorp där bussen väntade. Eftersom jag hade skrivit till bussbolaget och bett om att, om möjligt, få sitta längst fram till höger där det brukar vara lite större utrymme för benen, fick vi de bästa platserna i hela bussen. Via färjan Rödby-Puttgarden och ett tvåtimmars stopp vid varuhuskomplexet Citti Grosmarkt (där jag köpte födelsepresent till Emma) kom vi slutligen vid 14-tiden till gamla stan i Lubeck. Staden brandbombades till ruiner under 2:dra världskriget men man har byggt upp den igen som den var, så husen ser ut att vara urgamla men är restaurerade från grunden under slutet av 1940- och början av 1950-talet. Den stora kyrkklocka som under branden rasade ner ur tornet, ligger kvar på golvet där den föll. Den gamla stadsdelen är mycket vacker och jag vill verkligen åka tillbaka dit i sommar.
På julmarknaden i Lubeck.17.15 lämnade vi staden och vände åter mot norr. Så klart var färjan försenad c:a 20 min så när vi kom till Svågertorp såg vi bakdelen på det tåg vi skulle med, försvinna i fjärran. Alltså fick vi vänta in nästa tåg som bara gick till Malmö men tåget hem skulle ansluta perfekt. Jo pytt, när vi kom till Malmö var det samma scen igen - vi såg bakdelen på "vårt" tåg försvinna. Det var bara att sitta där och vänta i nästan 40 min! När Åke o JJ hämtat oss vid Landskrona station och vi kört Lone o JJ hem, placerat vår bil tryggt i garaget och promenerat hem, var klockan 23.59. Och inte kan man ju somna direkt heller, utan jag låg vaken till 3!
Lone på färjan på hemvägen.På onsdagen var det dags för julavslutning på FF. Jag och min fikagrupp hade ansvar för förtäringen, så det var bara att masa sig upp och skärpa till sig. Vi hade en tevlig stund tillsammans och jag fick en julstjärna som tack för att jag ställt upp som jag gjort under den turbulenta period som gått. Eftersom jag är allergisk mot just julstjärnor (!), gav jag den i smyg till Marie Olsson. På eftermiddagen kom kaksmulan och slutprovade sin kjol och väst och dressen var perfekt. Jag hade bokat tvättid på eftermiddagen för att tvätta linnetyget jag ska sy en skjorta till frisör Joakim av, så dagen försvann utan chans till vila. På kvällen var jag totalt uppskruvad igen och sömnen lyste med sin frånvaro rätt länge men när jag slutligen somnade
sov jag skönt ända till halv nio i morse.
.
Julavslutning i FF.
Idag har jag postat Emmas födelsepresent och vi har fått våra influensavaccineringar.
Jag har också fått en riktig överraskning! I posten låg en anvisning om ett brev som var för stort för brevlådan. Vi for och hämtade det på Hemköp och det innehöll en vinst till mig från Allersförlagens tidning Chic. Jag hade öppnat en lucka i deras Tomtekalender, svarat på en enkel fråga och sänt in svaret OCH JAG VANN.! En riktigt snygg modepryl, en aftonväska.
Den är i guldfärgad metall med dito axelrem. Wow,så glad jag blev!Nu ska jag gå på Nobelmiddag iklädd nattlinne och aftonväska. Vilken syn!!!
måndag 7 december 2009
Inga bilder
Tror nån att jag kom ihåg kameran idag, när vi hade avslutning på handarbets- och målarkurserna? Jaså, det trodde ni? Men då hade ni fel för den låg kvar hemma.
Men i morgon ska den med till Lübeck, för jag har redan stoppat ned den i jackfickan.
Inte har jag tagit något kort på nyklippta JohnJohn heller. Vi hämtade honom hos hundfrissan i eftermiddags och han var så glad att se mig och få komma ut från buren han satt i. Det var en liten, korthårig, valpliknande hund vi fick med oss hem. Han var så söt och nu kunde man se hans fina ögon också. Han ska vara med Åke i morgon medan matte och jag är på utflykt och jag ska försöka ta ett foto då.
Jag har kollat prognosen för Lübeck i morgon och, om man ska tro på den, ska det vara molnigt men uppehåll. I lördags, när Lone med familj var till Hamburg, ösregnade det hela dagen precis
som när vi var i Burg fredagen innan. Håll tummarna för bättre lycka i Lübeck.
Jag ska försöka gå och lägga mig lite tidigare än vanligt i kväll, så jag klarar av att vakna i tid. Vi ska hämta Lone och JJ kl. sex, tåget går 6.22 och bussen går från Svågertorp 7.25. När hemkomsten sker vet vi inget om ännu. Vi slår väl en pling till Åke när vi närmar oss Öresundsbron, så att han och JJ hinner hämta oss vid tåget.
Återkommer, förhoppningsvis med fotobevis för att jag varit på julmarknad i Lübeck.
"Mossa, mossa alla männskobarn" som Nicke Lilltroll sa.
Men i morgon ska den med till Lübeck, för jag har redan stoppat ned den i jackfickan.
Inte har jag tagit något kort på nyklippta JohnJohn heller. Vi hämtade honom hos hundfrissan i eftermiddags och han var så glad att se mig och få komma ut från buren han satt i. Det var en liten, korthårig, valpliknande hund vi fick med oss hem. Han var så söt och nu kunde man se hans fina ögon också. Han ska vara med Åke i morgon medan matte och jag är på utflykt och jag ska försöka ta ett foto då.
Jag har kollat prognosen för Lübeck i morgon och, om man ska tro på den, ska det vara molnigt men uppehåll. I lördags, när Lone med familj var till Hamburg, ösregnade det hela dagen precis
som när vi var i Burg fredagen innan. Håll tummarna för bättre lycka i Lübeck.
Jag ska försöka gå och lägga mig lite tidigare än vanligt i kväll, så jag klarar av att vakna i tid. Vi ska hämta Lone och JJ kl. sex, tåget går 6.22 och bussen går från Svågertorp 7.25. När hemkomsten sker vet vi inget om ännu. Vi slår väl en pling till Åke när vi närmar oss Öresundsbron, så att han och JJ hinner hämta oss vid tåget.
Återkommer, förhoppningsvis med fotobevis för att jag varit på julmarknad i Lübeck.
"Mossa, mossa alla männskobarn" som Nicke Lilltroll sa.
lördag 5 december 2009
Äntligen
Sådär ja, nu känns det som om jag har hittat ordtråcklarlusten igen. Den har verkligen legat i träda men det har inte trådtråckande. Jag har sytt klart och postat Ingrids skjorta, klippt och sytt en skotskrutig kjol med tillhörande väst till vår kaksmula och slutligen sytt ett hundtäcke till grannens valp.
Tysklandsresan blev JOBBIG. Jag hade sett fram emot att strosa runt i den lilla, gamla, kullerstensbelagda småstaden Burg och titta på deras julmarknad. Men tji vad vi bedrog oss - det ösregnade hela dagen. Vi lämnade Landskrona vid 9-tiden på morgonen och kom fram efter några timmar i bil och på färja. Vi gick och tittade i alla alkoholbutiker Kåre och Gunder kände till och, förutom lunchen som vi åt tillsammans, satt vi mest i bilen och tryckte. Sällskapet bestod av Gunder, Kåre, Åke och jag i en bil med släp och tre grabbar i en lånad Mercabuss. Kåre hade lånat den av en kille som han kände som jobbade på Malte Månsson (Mercasäljare) i Sundsvall. Den killen är vår ena svärson, Mias man! Snacka om liten värld ibland
Båda ekipagen fylldes med fludium, så det var lite oro i ledet inför återkomsten till Sverige. Allt gick dock bra, grabbarna satte av oss här hemma omkring 21.30, innan de fortsatte den långa resan norrut. Dagen efter lämnade Kåre tillbaka den lånade bussen till Mias Thomas med kommentaren: "Jag har sovit i samma säng som du!" Thomas blev rätt snopen, berättade Mia.
Vår behållning av dagen var en vit BiB, en röd BiB,en flaska julesnaps och en flaska mörk rom.
På måndagen 30/11 avåt 16 av oss i FF sedvanligt julbord. Denna gång på Scandlines färja Aurora. Allt som ska finnas på ett julbord fanns och det mesta smakade bra. Tyvärr var inte Jansons frestelse riktigt god. Den kunde i alla fall inte tävla med Mias. På tisdagen var det målarkurs och på onsdagen hölls årets sista månadsmöte. Föredömligt snabbt avklarat - bravo ordförande Salwa! Torsdag. fredag och lördag har ägnats åt att, förutom att sy, köpa, slå in och förpacka julklappar till våra kära i norr. Nu har vi även varit iväg och postat paketen och även de julkort som ska gå med snigelpost. Skönt - nu kan jag sluta tänka på det. Jag har också köpt en klapp till min älsklingsgube. Han tror inte han ska få något, då jag gav honom en hög vita t-tröjor för ett par veckor sedan och sa att det var en julklapp i förskott. Men när jag var in på Dressman i går, satt hans favorittröja där men i annan färgkombination. Jag kunde inte göra annat än köpa den. Jag tror han blir glad.
Nästa vecka blir också fylld aav händelser. Måndag lunch med FF på rest.Basilika, tisdag julmarknad i Lübeck med Lone (bussresa) och onsdag julavslutning på FF. Onsdagens förtäring är jag och min kaffegrupp ansvariga för. Det blir glögg med tillbehör, snittar med lax, rostbiff, kalkon och julskinka, Julmust, vatten, pepperkakshjärta med ädselost, fikonmarmelad och valnöt, kaka och kaffe. Låter väl rätt gott, eller hur. Eftersom vi har en salig blandning av nationaliteter bland medlemmarna i vår förening, måste man tänka på att ha valmöjligheter.
Jag ska försöka komma ihåg kameran, så jag kan visa er lite bilder.
Nu är det slut för idag. Tjingeling.
Tysklandsresan blev JOBBIG. Jag hade sett fram emot att strosa runt i den lilla, gamla, kullerstensbelagda småstaden Burg och titta på deras julmarknad. Men tji vad vi bedrog oss - det ösregnade hela dagen. Vi lämnade Landskrona vid 9-tiden på morgonen och kom fram efter några timmar i bil och på färja. Vi gick och tittade i alla alkoholbutiker Kåre och Gunder kände till och, förutom lunchen som vi åt tillsammans, satt vi mest i bilen och tryckte. Sällskapet bestod av Gunder, Kåre, Åke och jag i en bil med släp och tre grabbar i en lånad Mercabuss. Kåre hade lånat den av en kille som han kände som jobbade på Malte Månsson (Mercasäljare) i Sundsvall. Den killen är vår ena svärson, Mias man! Snacka om liten värld ibland
Båda ekipagen fylldes med fludium, så det var lite oro i ledet inför återkomsten till Sverige. Allt gick dock bra, grabbarna satte av oss här hemma omkring 21.30, innan de fortsatte den långa resan norrut. Dagen efter lämnade Kåre tillbaka den lånade bussen till Mias Thomas med kommentaren: "Jag har sovit i samma säng som du!" Thomas blev rätt snopen, berättade Mia.
Vår behållning av dagen var en vit BiB, en röd BiB,en flaska julesnaps och en flaska mörk rom.
På måndagen 30/11 avåt 16 av oss i FF sedvanligt julbord. Denna gång på Scandlines färja Aurora. Allt som ska finnas på ett julbord fanns och det mesta smakade bra. Tyvärr var inte Jansons frestelse riktigt god. Den kunde i alla fall inte tävla med Mias. På tisdagen var det målarkurs och på onsdagen hölls årets sista månadsmöte. Föredömligt snabbt avklarat - bravo ordförande Salwa! Torsdag. fredag och lördag har ägnats åt att, förutom att sy, köpa, slå in och förpacka julklappar till våra kära i norr. Nu har vi även varit iväg och postat paketen och även de julkort som ska gå med snigelpost. Skönt - nu kan jag sluta tänka på det. Jag har också köpt en klapp till min älsklingsgube. Han tror inte han ska få något, då jag gav honom en hög vita t-tröjor för ett par veckor sedan och sa att det var en julklapp i förskott. Men när jag var in på Dressman i går, satt hans favorittröja där men i annan färgkombination. Jag kunde inte göra annat än köpa den. Jag tror han blir glad.
Nästa vecka blir också fylld aav händelser. Måndag lunch med FF på rest.Basilika, tisdag julmarknad i Lübeck med Lone (bussresa) och onsdag julavslutning på FF. Onsdagens förtäring är jag och min kaffegrupp ansvariga för. Det blir glögg med tillbehör, snittar med lax, rostbiff, kalkon och julskinka, Julmust, vatten, pepperkakshjärta med ädselost, fikonmarmelad och valnöt, kaka och kaffe. Låter väl rätt gott, eller hur. Eftersom vi har en salig blandning av nationaliteter bland medlemmarna i vår förening, måste man tänka på att ha valmöjligheter.
Jag ska försöka komma ihåg kameran, så jag kan visa er lite bilder.
Nu är det slut för idag. Tjingeling.
torsdag 26 november 2009
Torsdag
Jag överlevde mammografin och det var inte så illa. Sedan hade vi medlemsmöte och efter det styrelsemöte. Där bestämde vi att ordförande, sekreterare och jag skulle ses idag på förmiddagen och ordna med diverse minnesgrejor efter Bonnie. Så Salwa hämtade mig vid 9.30 och så for vi till Landskronapostens kontor och bestämde hur annonsen från oss skulle se ut och därifrån till banken för att sätta in pengar på njurfonden från föreningen. Medlemmarna hade bestämt de ekonomiska ramarna för detta.
När detta var avklarat gick jag till sybehörstanten och köpte diverse knappar, bl.a. till Ingrids skjorta. Till min glädje hade hon knappar i rätt färg och de var så söta, som små blommor.
Åke väntade på parkeringen utanför och så for vi och köpte frukostmat så vi kan bjuda våra besökande på rejäl frukost i morgon innan vi far till Burg. Jag var också in på Datapryl och beklagade mig över att min lilla husmus till miniOve hade dött. Utan vidare diskussioner fick jag en ny söt, grön liten minimus.
Efter hemkomsten fick jag ett anfall av arbetslust och innan jag hunnit hejda mig hade jag rört ihop en saffransbulledeg. När tiduret pep och talade om att degen jäst klart var min arbetslust borta men då fanns det ingen återvändo - det var bara att kavla och rulla bullar. De blev goda så jag känner mig nöjd med dagen.
Vi väntade våra gäster vid 20-tiden men just nu 17.35 ringde de från Linköping! Alltså kan vi inte vänta dem före 22-tiden. Gäääääsp, men inget att göra åt. Men nån sovmorgon kommer de inte att få i morgon, det lovar jag! Jag vill att vi ska vara iväg senast 9 så det så!!!!! För det är långt att åka och jag vill ha tid att vila lite inför lördagens kurs i Helsingborg.
Nu ger jag mig för idag.
Ha det...............
När detta var avklarat gick jag till sybehörstanten och köpte diverse knappar, bl.a. till Ingrids skjorta. Till min glädje hade hon knappar i rätt färg och de var så söta, som små blommor.
Åke väntade på parkeringen utanför och så for vi och köpte frukostmat så vi kan bjuda våra besökande på rejäl frukost i morgon innan vi far till Burg. Jag var också in på Datapryl och beklagade mig över att min lilla husmus till miniOve hade dött. Utan vidare diskussioner fick jag en ny söt, grön liten minimus.
Efter hemkomsten fick jag ett anfall av arbetslust och innan jag hunnit hejda mig hade jag rört ihop en saffransbulledeg. När tiduret pep och talade om att degen jäst klart var min arbetslust borta men då fanns det ingen återvändo - det var bara att kavla och rulla bullar. De blev goda så jag känner mig nöjd med dagen.
Vi väntade våra gäster vid 20-tiden men just nu 17.35 ringde de från Linköping! Alltså kan vi inte vänta dem före 22-tiden. Gäääääsp, men inget att göra åt. Men nån sovmorgon kommer de inte att få i morgon, det lovar jag! Jag vill att vi ska vara iväg senast 9 så det så!!!!! För det är långt att åka och jag vill ha tid att vila lite inför lördagens kurs i Helsingborg.
Nu ger jag mig för idag.
Ha det...............
tisdag 24 november 2009
Fy för i morgon.
Vaffördå? Jo, jag ska på tuttkläm. Det gör ont men går tack o lov fort. Frågan är vad som är mest gruvsamt - tuttkläm ellerr tandläkare. Fast det är bra att båda delarna finns. Man behöver översyn och regelbunden behandling hela livet och oftare ju äldre man blir. Alternativet till att bli äldre är ju värre förståss.
På torsdag kommer en mindre invation från S-vall. Det är en f.d. arbetskamrat till Åke med kompis. De ska till Burg och fylla bil och släp med fludium. Om vi följer med får de ta med sig mer. Alltså bjuder de på mat o dryck och resa för förmånen att få kinesa i vår bäddsoffa en natt och få vårt trevliga sällskap på trippen. Sedan blir det lördag och då ska jag med vår förenings ordförande på cirkelledarkurs i Vuxenskolans regi. Och veckan efter....................... Nä, det återkommer jag med.
Tjolahopp o nattinatt.
På torsdag kommer en mindre invation från S-vall. Det är en f.d. arbetskamrat till Åke med kompis. De ska till Burg och fylla bil och släp med fludium. Om vi följer med får de ta med sig mer. Alltså bjuder de på mat o dryck och resa för förmånen att få kinesa i vår bäddsoffa en natt och få vårt trevliga sällskap på trippen. Sedan blir det lördag och då ska jag med vår förenings ordförande på cirkelledarkurs i Vuxenskolans regi. Och veckan efter....................... Nä, det återkommer jag med.
Tjolahopp o nattinatt.
fredag 20 november 2009
Min vän är död!
Det är nästan obegripligt men tyvärr sant. En av mina danska vänninor är död. Hon har klagat i flera månader över en ständigt närvarande huvudvärk. Hon har sökt läkare flera gånger och sänts hem med rådet att ta en Alvedon, stressa av och sova ordentligt. Till slut stod hon inte ut längre, tvingade läkaren att lyssna och fick till slut remiss till röntgen som skulle göras den 23/11. Men i söndags fann hennes son henne medvetslös på golvet och hon togs in på Neurologens IVA i Lund. Hon kom aldrig till medvetande, i morse tog familjen farväl och respiratorn stängdes av. Det visade sig att hon hade en aneorysm på en åder i hjärnan, vars utvidgning orsakade värken, yrseln och tröttheten och till slut, i söndags, brast den. Så redan när hon äntligen fick vård, var det troligen försent. Jag är förtvivlad och förbannad!
tisdag 17 november 2009
Snart klart
Nu är allt kring pappa Oskars bortgång snart over and done with. På fredag ska jag träffa Jonas på banken för att betala de sista räkningarna och sätta över de kvarvarande medlen på mina syskons och mitt bankkonto.
Medan jag haft skrivkramp har jag i alla fall sytt en del. Bl.a. en svart kjol till begravningen och så en väska. Jag har sökt efter en stadig väska som inte far ihop som en säck när man ställer ifrån sig den men inte hittat någon. Så jag köpte tyg och foder och stadigt Viledon och sydde mig en väska. Jag tog mått på min lilla pc och klippte till väskan stor nog för att få plats med den och lite annat smått och gott man behöver ha med sig. Den blev jättebra! Så sydde jag en liten svart kuvertväska att kunna ha näsduk o dyl. i under begravningen. Min svägerska frågade om jag köpt väskan på Svenskt Tenn för den ar så snygg! Kolla på bilden - visst är den fin?
Det var ett litet men dock livstecken.Nu ska jag titta till min ranch. Byebye alla.
lördag 7 november 2009
V75/DD
Jaaa, Per Lennartsson! Tack Margareta Sandström för det. 5 rätt på V75 gav inget med 253:- på DD. Ingen jättsumma precis men mer än jag satsat i alla fall.
Tjoho!
Tjoho!
torsdag 5 november 2009
Mentalt slut.
Jag är så trött inom mig. Jag har försökt skriva men det blir inget. Nu hoppas jag det blir bättre när jag kan lägga begravning och bouppteckning bakom mig. Jag har också börjat gå hos en kiropraktor som förhoppningsvis kan få kontroll över min rygg- och huvudvärk.
Jag sitter nu och lyssnar på ljuvlig musik som, i form av en cd, landade i vår cd-spelare igår. Den kom med brev från Åkes kusin Ingrid. Det är hennes son, Per Engman, och hans kapell som spelar egen musik i irlänsk folmusikstil. Helt underbart! Jag lyckades inte få tag på deras första cd men jag hoppas jag kan få hjälp med det genom Ingrid.
Nu blir det inget skrivet (tror jag) före begravningen men då hoppas jag min skrivklåda återkommit.
Tjingling/Margs
Jag sitter nu och lyssnar på ljuvlig musik som, i form av en cd, landade i vår cd-spelare igår. Den kom med brev från Åkes kusin Ingrid. Det är hennes son, Per Engman, och hans kapell som spelar egen musik i irlänsk folmusikstil. Helt underbart! Jag lyckades inte få tag på deras första cd men jag hoppas jag kan få hjälp med det genom Ingrid.
Nu blir det inget skrivet (tror jag) före begravningen men då hoppas jag min skrivklåda återkommit.
Tjingling/Margs
söndag 25 oktober 2009
Dagen efter
I går kväll gjorde jag en upptäkt. Det är oootroooligt vad 5.600 flckor/kvinnor kan SKRIKA! I princip förstår jag varför, för det var en bra kväll med mycket bra musik och framförd av verkligt duktiga artister, men ändå! Och när Magnus Samulesson kom så trodde jag läktarna skulle rasa. Publiken skrek och stamapade i takt så allt vibrerade. Men om någon hade trott att det skulle vara som chippendales, d.v.s. nakenshow, så blev nog besvikelsen stor. Den enda nakna hud man såg var dansarnas överkroppar. Och det var inte det sämsta.
Kort sagt så hade Lone och jag en bra kväll som började med tre-rätters mexikansk middag på en trivsam liten krog vid Triangeln i Malmö, fortsatte med en galen bussresa i en buss som var knökfull med tjejer , sedan var det två intensiva timmars underhållning, slutligen tågresa hem och på stationen stod Åke och JohnJohn och väntade på oss fast det var mitt i natten, 0015.
I dag har Lone och jag varit på Sköna Söndag på Folkets Hus här i L-krona. Det var en mässa med utställare av de mest skilda slag från kaffeautomatförsäljare via bantnigspreparatförsäljare till florister och metala medier. Vi köpte några lotter var och vann faktiskt bägge två. Jag vann ett mosshjärta att ha på dörren (jättefint) och Lone vann en vas med en bukett konstgjora blommor som också var verkligt smakfull. Sen kostade vi på oss en kaffe med kaka till och sen gick vi hem.
Nu sitter jag här vid min lilla "leksaks"dator Ove och känner att jag är rätt trött, så resten av dagen tillbringar jag nog i sängen med Ove och SvtPlay som sällskap. Ska titta på Dansbandskampen från igår och kanske nåt annat spännande också.
Ha dé. Tjingeling.
Kort sagt så hade Lone och jag en bra kväll som började med tre-rätters mexikansk middag på en trivsam liten krog vid Triangeln i Malmö, fortsatte med en galen bussresa i en buss som var knökfull med tjejer , sedan var det två intensiva timmars underhållning, slutligen tågresa hem och på stationen stod Åke och JohnJohn och väntade på oss fast det var mitt i natten, 0015.
I dag har Lone och jag varit på Sköna Söndag på Folkets Hus här i L-krona. Det var en mässa med utställare av de mest skilda slag från kaffeautomatförsäljare via bantnigspreparatförsäljare till florister och metala medier. Vi köpte några lotter var och vann faktiskt bägge två. Jag vann ett mosshjärta att ha på dörren (jättefint) och Lone vann en vas med en bukett konstgjora blommor som också var verkligt smakfull. Sen kostade vi på oss en kaffe med kaka till och sen gick vi hem.
Nu sitter jag här vid min lilla "leksaks"dator Ove och känner att jag är rätt trött, så resten av dagen tillbringar jag nog i sängen med Ove och SvtPlay som sällskap. Ska titta på Dansbandskampen från igår och kanske nåt annat spännande också.
Ha dé. Tjingeling.
torsdag 22 oktober 2009
Ingen höftop. för Åke.
Idag var Åke till ortopeden i Lund för röntgen och läkarsnack och resultatet blev, att han inte har så stora förslitningar, att det är aktuellt med höftledsbyte i dagsläget. Han skall hållas så besvärsfri som möjligt med kortisonsprutor och sjukgymnastik. Det inger kluvna känslor. Å ena sidan har han ju faktiskt väldigt ont ibland, å andra sidan är det skönt, att han inte ska gå genom
en stor operation.
Efter Lund körde vi till Stoff och Stil och handlade lite "Margareta-godis"! 1/ tyg till en väska till mig själv, 2/ svart linne till julklapps-skjorta till Joakim och 3/ bomullsvoille till en snygg klänning till Anneli som hon ska ha på en Halloween-fest. Så tog vi lunch på det nybyggda och nyinvigda IKEA-varuhuset. Där köpte vi varsin ny kudde och sex stycken nya, små glas.
Nu är klockan 21 och jag sitter och tittar på Lyxfällan och knappar på min lilla gulliga dator, Ove. (Lenovo). Jag är förfärligt trött, för den gågna natten var jag vaken nästan hela natten. Jag vet inte varför men det är lik förbannat jobbigt. Jag ska nog krypa ner i sängen och gosa med min nya kudde snart.
Lyxfällan, förresten - herre du milde så folk kan trassla till det för sig! Det allra bästa med programmet är, att det kanske kan skrämma och lära andra som är inne på samma ekonomiska sluttning, att tänka sig för mer än en gång, innan de ger sig in i ekonomiska åtaganden som är för stora för deras ekonomiska kostym.
Nä nu går ögonen o kors, så nattinatt alla vänner.
en stor operation.
Efter Lund körde vi till Stoff och Stil och handlade lite "Margareta-godis"! 1/ tyg till en väska till mig själv, 2/ svart linne till julklapps-skjorta till Joakim och 3/ bomullsvoille till en snygg klänning till Anneli som hon ska ha på en Halloween-fest. Så tog vi lunch på det nybyggda och nyinvigda IKEA-varuhuset. Där köpte vi varsin ny kudde och sex stycken nya, små glas.
Nu är klockan 21 och jag sitter och tittar på Lyxfällan och knappar på min lilla gulliga dator, Ove. (Lenovo). Jag är förfärligt trött, för den gågna natten var jag vaken nästan hela natten. Jag vet inte varför men det är lik förbannat jobbigt. Jag ska nog krypa ner i sängen och gosa med min nya kudde snart.
Lyxfällan, förresten - herre du milde så folk kan trassla till det för sig! Det allra bästa med programmet är, att det kanske kan skrämma och lära andra som är inne på samma ekonomiska sluttning, att tänka sig för mer än en gång, innan de ger sig in i ekonomiska åtaganden som är för stora för deras ekonomiska kostym.
Nä nu går ögonen o kors, så nattinatt alla vänner.
onsdag 21 oktober 2009
Husmor - jajamen
Igår, tisdag, for vi iväg till Citygross sedan jag var klar med målarkursen. Vi storhandlade i ordets rätta bemärkelse. 1.250.-mat och inte nog med det, jag handlade av fiskbilen för 208.- också.
När vi kom hem gravade jag den hela lax jag köpt och fått filead av fiskargubben. Jag stekte också ett kilo strömmings-(sill på skånska!) fileér s0m jag lade in tillättiksströmming. Mums! och så tog jag fram en påse äppelklyftor ur frysen som förberedelse för en äppelpaj.
Idag, efter medlemsmöte i FF, gjorde jag kalops på kalv-högrev, kokade oxbringa och fläsklägg som förberedelse för framtida middagar. Och så gjorde jag äppelpajen och vaniljsås till den. Visst ÄR jag duktig husmor (ibland). Min fantastiska diskmaskin av märket Åke höll efter disken hela tiden så sen inte svämmade över och blockerade köket helt.
Nu har vi ätit middag på inlagd strömming och potatismos och som efterrätt blev det så klart paj med vaniljsås. Nu sitter vi här framför Efterlyst som två boaormar och pustar. Livet känns just nu ganska nice.
Hoppas ni har det lika bra som vi. Byebye
När vi kom hem gravade jag den hela lax jag köpt och fått filead av fiskargubben. Jag stekte också ett kilo strömmings-(sill på skånska!) fileér s0m jag lade in tillättiksströmming. Mums! och så tog jag fram en påse äppelklyftor ur frysen som förberedelse för en äppelpaj.
Idag, efter medlemsmöte i FF, gjorde jag kalops på kalv-högrev, kokade oxbringa och fläsklägg som förberedelse för framtida middagar. Och så gjorde jag äppelpajen och vaniljsås till den. Visst ÄR jag duktig husmor (ibland). Min fantastiska diskmaskin av märket Åke höll efter disken hela tiden så sen inte svämmade över och blockerade köket helt.
Nu har vi ätit middag på inlagd strömming och potatismos och som efterrätt blev det så klart paj med vaniljsås. Nu sitter vi här framför Efterlyst som två boaormar och pustar. Livet känns just nu ganska nice.
Hoppas ni har det lika bra som vi. Byebye
tisdag 20 oktober 2009
Sjukvård där o här.
Tänk så olika det är med service i olika landsändar. För ett antal år sedan hade Åke problem med ett öga och skulle behöva opereras för gråstarr. Från det han fick diagnosen tills han blev kalla till op. gick det 18 (arton!) månader. Vi ledsnade på att vänta och for till S:t Eriks ögonsjukhus i Stockholm och där opererades han privat.
För c:a en månad sedan fick han samma diagnos igen, nu på andra ögat. Idag har han varit på förberedande undersökning inför operation och han ska opereras i slutet av november/början av december. Vi får se hur det blir men det har hittills gått fort och enkelt och jag kan inte låtabli att reagera på skillnaden mot förra gången.
Han går ju också på utredning för en ev. höftledsop. Även detta har hittills gått fort och enkelt. Han kunde t.ex. själv ringa direkt till ortopeden och beställa tid utan att först få remiss från vårdcentralens läkare. Och vårdcentralens läkare förresten! Det är samma rara doktor Lena som tar hand om oss varje gång och inte en stafettdito inom synhåll. Det är, kort sagt, underbart! Man måste inte tjata om allt varje gång man kommer till läkaren för hon känner en nu och är inläst på mina problem. Och dessutom är hon verkligt rar och mjuk och har konstigt nog alltid tid att prata. Det är vi sundsvallare inte bortskämda med.
Nu slutar jag för nu med en förhoppning att sjukvården någon gång ska likvärdig över hela landet.
Tjingeling!
För c:a en månad sedan fick han samma diagnos igen, nu på andra ögat. Idag har han varit på förberedande undersökning inför operation och han ska opereras i slutet av november/början av december. Vi får se hur det blir men det har hittills gått fort och enkelt och jag kan inte låtabli att reagera på skillnaden mot förra gången.
Han går ju också på utredning för en ev. höftledsop. Även detta har hittills gått fort och enkelt. Han kunde t.ex. själv ringa direkt till ortopeden och beställa tid utan att först få remiss från vårdcentralens läkare. Och vårdcentralens läkare förresten! Det är samma rara doktor Lena som tar hand om oss varje gång och inte en stafettdito inom synhåll. Det är, kort sagt, underbart! Man måste inte tjata om allt varje gång man kommer till läkaren för hon känner en nu och är inläst på mina problem. Och dessutom är hon verkligt rar och mjuk och har konstigt nog alltid tid att prata. Det är vi sundsvallare inte bortskämda med.
Nu slutar jag för nu med en förhoppning att sjukvården någon gång ska likvärdig över hela landet.
Tjingeling!
lördag 17 oktober 2009
Slö lördag hemma.
Hemma! Vilket underbart ord detta är. Stackars alla som av olika anledningar inte har något hemma. Jag sitter i sängen på lördag eftermiddag, har blivit masserad på min onda rygg av min älskling och nu fördjupar värmedynan effekten av salvan. Mmmmm, så gott det känns.
Det har varit, och är, rätt jobbigt med allt runt pappa O.s bortgång. Det bästa var att jag fick sitta hos honom det sista dygnet i hans långa liv. Jag har ibland tänkt, att det var konstigt, att jag kände så mycket för honom, då han aldrig fanns för mig när jag var liten. Jag har ibland försökt tala med honom om det, vad det berodde på, men fick aldrig något svar. Jag vägrar tro att det skulle bero på min styrmor, Gun. Hon var alltid hur vänlig och rar som helst mot mig och min familj när vi väl träffats. Jag kände mig aldrig utanför när jag besökte dem.
Första gången jag träffade dem var också första gången jag träffade pappa O.. Jag fyllde 14 år och han hade ringt min mamma några dagar innan och frågat om han fick bjuda mig på lunch på min födelsedag. Mamma sa, att det fick jag besluta och eftersom jag var nyfiken på honom, sa jag ja. Han tog mig med till Skokloster och efter lunchen åkte vi hem till hans familj. Jag fann att jag hade två småsyskon, Finn som då var 5 år och bebisen Gunilla. Och Gun var hur rar som helst mot mig. Sedan hade vi mer eller mindre regelbundna kontakter. Och när jag så smånigom fick egna barn var de ofta hos morfar O och Gun. Mest Kent eftersom Gun tyvärr dog innan de andra hunnit bli stora nog att resa på egen hand.
Nå, nu är han borta och den 10 november ska hans urna sättas ner i graven bredvid Gun på Tullinge kyrkogård. Åke och jag tar tåget upp på morgonen och stannar ev. några dagar hos Finn och Ann. Finn skulle kolla om det fanns något trevligt/roligt att göra/se medan vi är där.
De dagar jag var i Sundsvall för att gå igenom det sista i pappa Os lägenhet var konstiga. De innehöll det mesta ur känslosynpunkt. Det första som slog mig var, att lägenheten var så uppenbart tom på mänsklighet. Inte bara för att det var rätt urplockat efter Finns o Bengts "röjarskiva" utan det var något mer som saknades. Och när jag hade varit på stan och gick Skolhusallén upp mot Allégården, tittade jag mot pappas balkong och jag kunde ge mig den på att han satt där och tittade ut. Men när jag kom upp såg jag att det var de svarta sopsäckarna med kläder som stod där.
Jag var mentalt trött men kunde inte sova skönt ändå. Jag drömde varje natt om pappa på olika sätt. Ibland stod han i hallen när jag kom och log och sa, att han bara lurats - han var inte död.
Ibland låg han i sängen men förvandlades till aska medan jag såg på. Visst är det konstigt hur hjärnan fungerar? Så, följdaktningen, SÅ skönt att vara hemma igen.
Men dagarna innehöll mycket mys också. Jag var hemma hos Kicki och hos Mia på middag och på måndagen var Kent och jag ute och åt. Vi gick på Stekhuset där min vänninnas, Gunilla, man Bodo är kock. Han rekommenderade whiskymarinerad oxfile med smörfrästa kantareller och det smakade precis så gott som det låter. Vi hade en trevlig timma för oss själva med massor av mor-o-son snack.
Nu är det "bara" pappersarbete kvar. Jag har i alla fall fått struktur på det, så det flyter på hyfsat. Min målsättning är att ha bouppteckningen klar för underskrift i samband med jordfästningen om drygt tre veckor och det ska nog fungera, tror jag. Kanske har inte alla fakturor kommit in men det som saknas kan jag nog ta reda på via telefon.
Nu ska jag kolla vad som sker på min Farmville-sida på facebook. Ha det gott. Tjingeling.
Det har varit, och är, rätt jobbigt med allt runt pappa O.s bortgång. Det bästa var att jag fick sitta hos honom det sista dygnet i hans långa liv. Jag har ibland tänkt, att det var konstigt, att jag kände så mycket för honom, då han aldrig fanns för mig när jag var liten. Jag har ibland försökt tala med honom om det, vad det berodde på, men fick aldrig något svar. Jag vägrar tro att det skulle bero på min styrmor, Gun. Hon var alltid hur vänlig och rar som helst mot mig och min familj när vi väl träffats. Jag kände mig aldrig utanför när jag besökte dem.
Första gången jag träffade dem var också första gången jag träffade pappa O.. Jag fyllde 14 år och han hade ringt min mamma några dagar innan och frågat om han fick bjuda mig på lunch på min födelsedag. Mamma sa, att det fick jag besluta och eftersom jag var nyfiken på honom, sa jag ja. Han tog mig med till Skokloster och efter lunchen åkte vi hem till hans familj. Jag fann att jag hade två småsyskon, Finn som då var 5 år och bebisen Gunilla. Och Gun var hur rar som helst mot mig. Sedan hade vi mer eller mindre regelbundna kontakter. Och när jag så smånigom fick egna barn var de ofta hos morfar O och Gun. Mest Kent eftersom Gun tyvärr dog innan de andra hunnit bli stora nog att resa på egen hand.
Nå, nu är han borta och den 10 november ska hans urna sättas ner i graven bredvid Gun på Tullinge kyrkogård. Åke och jag tar tåget upp på morgonen och stannar ev. några dagar hos Finn och Ann. Finn skulle kolla om det fanns något trevligt/roligt att göra/se medan vi är där.
De dagar jag var i Sundsvall för att gå igenom det sista i pappa Os lägenhet var konstiga. De innehöll det mesta ur känslosynpunkt. Det första som slog mig var, att lägenheten var så uppenbart tom på mänsklighet. Inte bara för att det var rätt urplockat efter Finns o Bengts "röjarskiva" utan det var något mer som saknades. Och när jag hade varit på stan och gick Skolhusallén upp mot Allégården, tittade jag mot pappas balkong och jag kunde ge mig den på att han satt där och tittade ut. Men när jag kom upp såg jag att det var de svarta sopsäckarna med kläder som stod där.
Jag var mentalt trött men kunde inte sova skönt ändå. Jag drömde varje natt om pappa på olika sätt. Ibland stod han i hallen när jag kom och log och sa, att han bara lurats - han var inte död.
Ibland låg han i sängen men förvandlades till aska medan jag såg på. Visst är det konstigt hur hjärnan fungerar? Så, följdaktningen, SÅ skönt att vara hemma igen.
Men dagarna innehöll mycket mys också. Jag var hemma hos Kicki och hos Mia på middag och på måndagen var Kent och jag ute och åt. Vi gick på Stekhuset där min vänninnas, Gunilla, man Bodo är kock. Han rekommenderade whiskymarinerad oxfile med smörfrästa kantareller och det smakade precis så gott som det låter. Vi hade en trevlig timma för oss själva med massor av mor-o-son snack.
Nu är det "bara" pappersarbete kvar. Jag har i alla fall fått struktur på det, så det flyter på hyfsat. Min målsättning är att ha bouppteckningen klar för underskrift i samband med jordfästningen om drygt tre veckor och det ska nog fungera, tror jag. Kanske har inte alla fakturor kommit in men det som saknas kan jag nog ta reda på via telefon.
Nu ska jag kolla vad som sker på min Farmville-sida på facebook. Ha det gott. Tjingeling.
tisdag 13 oktober 2009
På tåget igen.
Sitter på tåget igen men nu i riktning hem. Det har varit 5 jobbiga och trevliga dagar. Utförligare rapportkommer när jag landat i vardagen igen. På hyllan ovanför mitt huvud står pappa O.! Ja, inte i egen hög person men hans urna med askan i. Kicki mo jag hämtade honom vid krematoriet igår och nu får han åka tåg med mig till överlämningspunkten på Stockholm C där Finn tar över ansvaret.
Detvar tur att jag tog den stora resväskan med mig för den är nu nästan full med papper och annat smått o gott. Den väger tonoch detvar tur att jag hade Micke som hjömtade mig med sin taxi och som lyfte in klumpen i tåget. Jag får väl fånga någon starkperson som kan hjälpa mig i Sthlm och i Lund. Men det brukar lösa sig.
Bye för nu. Vi hörs.
Detvar tur att jag tog den stora resväskan med mig för den är nu nästan full med papper och annat smått o gott. Den väger tonoch detvar tur att jag hade Micke som hjömtade mig med sin taxi och som lyfte in klumpen i tåget. Jag får väl fånga någon starkperson som kan hjälpa mig i Sthlm och i Lund. Men det brukar lösa sig.
Bye för nu. Vi hörs.
torsdag 8 oktober 2009
På tåget
Sitter på tåget mot Sundsvall och den sista uppröjande visiten i pappa O.s lägenhet. Det känns lite konstigt faktiskt. Har just förtärt en, (faktiskt!) riktigt smaklig tre-rätters tågmiddag och smuttar nu på det sista ur den medföljande vinflaskan.
Den nya leksaken, min lilla laptop/netbook av märket Lenovo S10e (döpt till Ove) gör tiden på tåget kort. Det ÄR kul med leksaker! Just nu stannar tåget till i Gävle så snart är det slut på denna långa resa som startade kl.08.15 med att Åke körde mig till stationen i L-krona och om 2 timmar hämtar Kicki mig vid Sundsvalls C. Då kör vi imtt bagage till Allegården och sedan far vi hem till henne för sushi-middag på tu man hand mor o dotter. P-O o Niklas är på nån sorts körskoleträff.
I morgon ska det röjas. Kicki o Emma kommer in o stöttar o hjälper mig bådefysiskt och inte minst mentalt. Sist jag var där låg pappa så vackert nedbäddad mellan spetsprydda lakan och SÅ kall och DÖD. Det kan behövas att jag får sällskap. Lite skratt kommer nog att sitta bra.
Nu är det slut för idag. Byebye.
Den nya leksaken, min lilla laptop/netbook av märket Lenovo S10e (döpt till Ove) gör tiden på tåget kort. Det ÄR kul med leksaker! Just nu stannar tåget till i Gävle så snart är det slut på denna långa resa som startade kl.08.15 med att Åke körde mig till stationen i L-krona och om 2 timmar hämtar Kicki mig vid Sundsvalls C. Då kör vi imtt bagage till Allegården och sedan far vi hem till henne för sushi-middag på tu man hand mor o dotter. P-O o Niklas är på nån sorts körskoleträff.
I morgon ska det röjas. Kicki o Emma kommer in o stöttar o hjälper mig bådefysiskt och inte minst mentalt. Sist jag var där låg pappa så vackert nedbäddad mellan spetsprydda lakan och SÅ kall och DÖD. Det kan behövas att jag får sällskap. Lite skratt kommer nog att sitta bra.
Nu är det slut för idag. Byebye.
fredag 2 oktober 2009
Bara för att!
Dessa 10 röda rosor kom Åke hem med nyss bara för att han tyckte jag behövde muntras upp. Jag har sett så trött ut sedan vi kom hem från S-vall och så fick jag inga blommor på G-dagen. Är han inte gó så säg! Efter 50 år!
tisdag 29 september 2009
En vecka till
Nu har vi varit hemma en vecka, knappt, och hunnit andas. Vi kom alltså hem sent tisdag kväll förra veckan. Onsdagen tillbringades i tvättstugan nästan hela dagen och torsdag och fredag satt jag vid telefonen med att kolla upp pappas bankkonton och autogirobetalningar. Eftersom jag haft hand om hans ekonomi de senaste åren har jag "valts" av mina syskon att sköta det kamerala som alltid uppstår i samband med ett dödsfall. Tack och lov var pappa väldigt klar över hur han ville ha det, så det blir inga bråk om petitesser mellan oss tre syskon. För flera år sedan gav pappa mig ett kuvert, att förvara i vårt kassaskåp tills han gått bort. Det kuvertet ska jag ta med mig till Sundsvall nästa vecka. Eftersom mina syskon inte kommer att vara närvarande där uppe när jag öppnar kuvertet, har min bror, Finn, avtalat med sjukskötaren som haft hand om pappa hela den sista tiden, att han ska var närvarande i deras ställe. Han ska signera kuvertets stängning så det syns att det inte öppnats tidigare och sedan samma sak med de papper som finns däri. Han behöver ju inte se vad det står utan bara kunna intyga, att de papper han signerat är de papper som fanns i kuvertet.
På lördag förmiddag kom vår lille lånehund JohnJohn. Han ska vara hos oss två veckor medan hans matte Lone är på båtluffning i den grekiska övärlden. Han är jättemysig och tyst, en idealisk hyreshushund. Han skäller bara när det ringer på vår dörr och så smågruffar han när vårt gamla väggur slår. På natten ligger han på sin filt nedanför Åkes säng, om han inte ligger I Åkes säng förståss.
Söndag=vilodag,verkligen vilodag. Reaktionen efter allt som hänt sista tiden drabbade mig med full kraft. Jag däckade rejält. Tur jag har världens bäste man som fixade allt från att gå ut med hunden, handla, fixa fika och mat, till att massera mina ömma ben och min onda rygg. Han är underbar.
Måndag=tänkte åka till Lill-Olas och stavgå med FF-gänget men det regnade och kändes inte alls inbjudande att vistas ute. Så istället fortsatte jag med samma som på söndagen, d.v.s. slappa.
Tisdag= i dag har jag varit på målningen. Trevligt som vanligt. Påbörjade ett nytt "verk" som förhopppningsvis blir bra. Nu är det kväll och jag börjar bli trött på ögat. Åke o JJ ligger på golvet och kelar. Vi ska bara ta en avslutande sväng runt kvarterat för en liten kissning så är det nattinatt sedan.
Sov gott alla.
På lördag förmiddag kom vår lille lånehund JohnJohn. Han ska vara hos oss två veckor medan hans matte Lone är på båtluffning i den grekiska övärlden. Han är jättemysig och tyst, en idealisk hyreshushund. Han skäller bara när det ringer på vår dörr och så smågruffar han när vårt gamla väggur slår. På natten ligger han på sin filt nedanför Åkes säng, om han inte ligger I Åkes säng förståss.
Söndag=vilodag,verkligen vilodag. Reaktionen efter allt som hänt sista tiden drabbade mig med full kraft. Jag däckade rejält. Tur jag har världens bäste man som fixade allt från att gå ut med hunden, handla, fixa fika och mat, till att massera mina ömma ben och min onda rygg. Han är underbar.
Måndag=tänkte åka till Lill-Olas och stavgå med FF-gänget men det regnade och kändes inte alls inbjudande att vistas ute. Så istället fortsatte jag med samma som på söndagen, d.v.s. slappa.
Tisdag= i dag har jag varit på målningen. Trevligt som vanligt. Påbörjade ett nytt "verk" som förhopppningsvis blir bra. Nu är det kväll och jag börjar bli trött på ögat. Åke o JJ ligger på golvet och kelar. Vi ska bara ta en avslutande sväng runt kvarterat för en liten kissning så är det nattinatt sedan.
Sov gott alla.
lördag 26 september 2009
Borta bra men...................
Nu har jag börjat hämta mig från ett par veckors trevlig samvaro med familj och vänner men det blev mentalt jobbigare än jag väntat mig.
Det började på måndag morgon 7/9 med att jag var till min frisör, Joakim, och fixade håret. Åke hämtade mig med bilen färdigpackad och så bar det av. En liten tvist på början av färden var den tyske bilist som passerade oss på E6an med en stor båt på släp. Vi körde 100 när han swischade förbi. Efter någon kilometer, där det blev enfiligt på grund av vägarbete, stod han och stoppade trafiken. Då hade det vänstra hjulet ramlat av kärran! Vi lyckades ta oss förbi och det var tur för när vi lyssnade på trafikradion en stund senare, rapporterade de om totalstopp i trafiken och det skulle kunna ta en stund att bärga vagn och båt.
Efter några timmar var vi i Norrköping och hittade fram till den av Janne rekommenderade P-platsen, trots att Gullan hela tiden ville ha in oss på gågatorna i centrum. Niklas, Janne och Evas son, var på besök från Drammen och det var supertrevligt att träffa honom igen. Senaste gången vi sågs var på hans studentdag för minst 10 år sedan. Vi blev bjudna på en god middag och sov sedan i sköna sängar till tisdag morgon.
Resan fortsatte till Sundsvall och vi var framme vid 14-tiden. Kevin kom och mötte oss med nycklarna till den gästlägenhet vi skulle bo i under besöket. Vi var rätt slut båda två efter bilresa i 100 mil och hörde motorsurr och kände väggupp trots att vi var stilla, så vi handlade, bäddade och lagade middag och sedan satt och låg vi bara och slötittade på TV tills vi somnade.
På onsdagen morgon for Åke ner till sin hovleverantör av balsa i Gnarp och sedan var vi upp till pappa Oskar som nog inte kände igen mig först men han sträckte ut handen mot Åke så "pojken" kände han igen genast. Vi satt där några timmar och förde en rätt ensidig konversation, då pappa inte kunde svara med något annat än mummel eftersom han hade afasi efter en stroke.
Vi for sedan ut till Kicki i Gudmundsbynoch åt lunch med henne och Mia.
En timme till hos pappa O. på kvällen och sedan var den dagen slut. Torsdagen och fredag var ganska lika onsdagen med undantag för lunchen och att kvällarna tillbringades i (torsdag) Hällsjö hos Monica och Benke och (fredag) Gudmundsbyn hos Kicki och Peo.
Lördagen var dagen med stort G som i Guldbröllopsdagen. Efter att besökt pappa O. några timmar träffade vi barn, barnbarn, övrig släkt och vänner på Tandoori House där ett långbord var dukat för fin middag. Mycket prat och många skratt ledde fram till finalen som var en bröllopstårta med brudpar och allt och dekor i guld som barnen gav oss i present.
På söndagen for vi, efter att ha tittat till pappa O., ut till Essvik till Åkes för detta arbetskompis Thomas Danielsson med fru Kicki. De bor högt uppe på en sluttning med utsikt över älven och Gumsekullen. Otroligt fint! Där blev vi flera timmar och fikade, besiktade Thomas otroligt fina veteranbil, en DeSoto cabriole som var lackad till glänsande vinröd skönhet med gräddfärgat tak.
Måndagen ägnade vi åt Kicki som hade ont i sin arm och sin nyopererade tå (nageltrång). Vi åt lunch med henne och sedan for i in till pappa O. igen. Han var nu inte längre kontaktbar utan sov med ett gurglande läte i halsen för varje andetag. Vi besökte också Emma och fikade hos henne och lekte med hennes busiga kisse Hugo, 20 veckor. Huvaligen vad vassa tänder och klor sådana synbart mjuka pälsbollar har!
På tisdagen träffade jag Monica och vi tog en shoppingrunda på stan och upplivade gamla minnen. Vi åt lunch på en italiensk restaurang och hade en trevlig stund tillsammans. På kvällen var vi till Gunilla och Bodo Raupach på fika. På onsdagen var vi så klart åter till pappa O. och sedan for vi ut till Midlanda där jag hälsade på i flygledartornet och upplivade gamla minnen. Två av mina gamla arbetskamrater var i tjänst, Ann-Kristin Modin och Erik Lenander, och det var supertrevligt att snacka gamla minnen med dem en stund.
Kvällen tillbringade vi med Kent och hans familj och bjöds på en mycket god middag, som vanlig när Maria står för maten. Jag drack vin men Åke höll sig till vatten. Han kände på sig att det kanske skulle behövas bilkörning till Allégården inom en inte allt för lång tid. Det var lite födelsepresentutdelning också då Emelie fyllt år, Kevin fyllde om ett par dagar och Jennie den 5/10.
Och Åke hade rätt i sin föraning, kl. 00.30 natten till torsdag ringde nattpersonalen från Allégården och villle jag skulle komma upp, för de trodde att pappa O. bara hade ett par timmar kvar. Han var mycket orolig och hade svårt att andas. Jag kom upp vid 1-tiden och när jag kom in genom dörren blev han alldeles lugn och han sov sedan lungt hela natten medan jag satt hos honom, talade med honom och höll handen. På morgonen for jag hem och sov några timmar och sedan åter till pappa. Vi var bjudna på lunch hos Annki Modin kl 13 så personalen avlöste mig och lovade ringa omedelbar det blev någon förändring. Vid 15-tiden var jag tillbaka och då kom Mia också dit. Vi gjorde upp att hon skulle avlösa mig kl 18 så jag skulle få åka på den middag vi var bjudna på hos Jack och Liselott Berglund. Mia for vid halv fyra och sköterskan kom upp samtidigt och gav pappa en morfinspruta för han hade märkbart ont och rosslade svårt för varje andetag. Vid fyratiden började han få andningsupphåll på en halv till en minut och tio minuter över fyra var det slut. Jag väntade tre minuter för att se om han började andas igen, kände på pulsen som inte fanns och då ringde jag efter personalen. Sköterskan kom upp och konstaterade att det var över. Åke kom och vi satt en stund hos pappa O. som såg så fridfull ut. Sedan for vi på middagen.
Fredag morgon åkte vi till Fonus och ordnade allt som ska fixas efter ett dödsfall, beställning av kista, urna och kremering. Eftersom pappa O. varit helt klar över hur han ville ha det, var det ett enkelt arbete. Kl. 12 kom barnen och barnbarnen och vi hade en stund med pappa O. som låg så fridfullt i sin säng med vackra spetslakan och omgiven av ljus och blommor. För de flesta barnbarnen var det första gången de såg en död människa men de klarade det fint. De klappade på kinden och pussade på pannan och allt var så lungt och stilla.
Efteråt bjöd jag på lunch i matsalen och sedan körde Åke hem mig innan han for tillbaka för att vara med när Fonus personal lade ner pappa O. i kistan.
På kvällen var det födelsedagskalas hos Mia för Micke som fyllde 25 år dagen efter. Mias man Thomas berättade om den stora lax han lyckats fånga och visade som bevis en bild av sig själv bärande den 7,5 kilo tunga fisken. Nästa gång jag kommer upp ska vi gå ner till älven och titta på alla laxar som finns i vattnet. Mia berättade att det ser ut som delfiner som hoppar i vattnet och det blir strömvirvlar kring de stora fenor som sticker upp.
Lördag morgon städade vi ur lägenheten och for så ut till Kents stuga för att lämna lånedatorn och nycklarna. Efter några kramar där åkte vi vidare till Bergsjö, köpte blommor och lade på Åkes morbror Einars grav och sedan blev det lunch hos Ingrid o Bertil. Berit och Ann-Magret var också där. Det är Åkes kusiner och barn till hans morbröder och mycket goda vänner till oss.
Efter lunch körde vi till Söderhamn, till Annelis och Mattias nyköpta hus. Det är ett jättemysigt gammalt hus men stilfullt renoverat. I köket finns den gamla vedspisen med sin kåpa kvar och den fungerar. Kakelugnarna i rummen behöver få anslutningarna till rökgången tätad och sedan funkar de med, annars är det fjärrvärme indraget så det finns ingen riks för att man behöver frysa. Där blev vi bjudna på middag tillsammans med Kicki, Peo och Emma som kom strax efter oss och några av värdparets kamrater.
Vi packade ur allt vi haft med oss till dem, t.ex. kopparkastruller och gamla dukar och sånt. Det var samtidigt födlesedagspresenter till de båda.
Och sedan for vi vidare till Ingrid och Palle på Lievägen i Mora.
På söndag förmiddag körde vi upp till Bergkarlås, Åsen; där Palle o Ingrids dotter Ingela bor i en jättesöt liten stuga med höns, kaniner, katter och, inte minst, sin som Daniel,, snart sju år och med massor av spring i benen, som är min gudson.
Sedan vi åtekommit till Lievägenkom min kusin Nina (Cypern) och hennes man Gunnar
som var på semester i sitt torp i Forsen utanför Siljansnäs och vi åt middag tillsammans alla sex.
Måndag eftermiddag for vi till Nina och Gunnar för att övernatta men de hade inte kommit hem ännu från sin shoppingrunda så vi fortsatte till Siljansnäs där Åke köpte mig en ljusstake i form av en underbar svan med kristallvingar tillverkad på Dalakristall som har sin fabrik och butik där. Sedan for vi åter till Forsen där värdfolket kommit hem. Vi snackade och skrattade och åt så småningom middag och sedan besöt vi att fara vidare mot Fagersta eftersom vi hade lite att göra på vägen hem och då var vi ju en god bit på väg redan på morgonen. I Fagersta väntade Gun-Britt med förtäring och där var också hennes dotter Lina med man och lille Huga 1,5 år. De for dock hem innan vi satte oss till bords. Det var ju sena kvällen och Hugo behövde komma i säng.
Efter en god natts sömn och en dito frukost for vi så iväg på sista etappen, den mot södern och hemmet. Allt fungerade bra, vi stannade och rastade flera gånger och åt den matsäck Gun-Britt skickat med oss och slutligen var vi hemma vid 17-tiden. Det kändes så skönt att komma hem. Vi handlade lite middag för förråden var tomma, åt en enkel måltid och ramlade tidigt i säng.
Dagarna som gått sedan dess har jag varit totalt slut. Jag har inte orkat med annat än att sova, slötitta på TV och sova igen. Men nu har jag börjat piggna till så livet har så smått återgått i gamla spår. jag återkommer med rapport om vad som hänt den sista veckan. Bye.
Det började på måndag morgon 7/9 med att jag var till min frisör, Joakim, och fixade håret. Åke hämtade mig med bilen färdigpackad och så bar det av. En liten tvist på början av färden var den tyske bilist som passerade oss på E6an med en stor båt på släp. Vi körde 100 när han swischade förbi. Efter någon kilometer, där det blev enfiligt på grund av vägarbete, stod han och stoppade trafiken. Då hade det vänstra hjulet ramlat av kärran! Vi lyckades ta oss förbi och det var tur för när vi lyssnade på trafikradion en stund senare, rapporterade de om totalstopp i trafiken och det skulle kunna ta en stund att bärga vagn och båt.
Efter några timmar var vi i Norrköping och hittade fram till den av Janne rekommenderade P-platsen, trots att Gullan hela tiden ville ha in oss på gågatorna i centrum. Niklas, Janne och Evas son, var på besök från Drammen och det var supertrevligt att träffa honom igen. Senaste gången vi sågs var på hans studentdag för minst 10 år sedan. Vi blev bjudna på en god middag och sov sedan i sköna sängar till tisdag morgon.
Resan fortsatte till Sundsvall och vi var framme vid 14-tiden. Kevin kom och mötte oss med nycklarna till den gästlägenhet vi skulle bo i under besöket. Vi var rätt slut båda två efter bilresa i 100 mil och hörde motorsurr och kände väggupp trots att vi var stilla, så vi handlade, bäddade och lagade middag och sedan satt och låg vi bara och slötittade på TV tills vi somnade.
På onsdagen morgon for Åke ner till sin hovleverantör av balsa i Gnarp och sedan var vi upp till pappa Oskar som nog inte kände igen mig först men han sträckte ut handen mot Åke så "pojken" kände han igen genast. Vi satt där några timmar och förde en rätt ensidig konversation, då pappa inte kunde svara med något annat än mummel eftersom han hade afasi efter en stroke.
Vi for sedan ut till Kicki i Gudmundsbynoch åt lunch med henne och Mia.
En timme till hos pappa O. på kvällen och sedan var den dagen slut. Torsdagen och fredag var ganska lika onsdagen med undantag för lunchen och att kvällarna tillbringades i (torsdag) Hällsjö hos Monica och Benke och (fredag) Gudmundsbyn hos Kicki och Peo.
Lördagen var dagen med stort G som i Guldbröllopsdagen. Efter att besökt pappa O. några timmar träffade vi barn, barnbarn, övrig släkt och vänner på Tandoori House där ett långbord var dukat för fin middag. Mycket prat och många skratt ledde fram till finalen som var en bröllopstårta med brudpar och allt och dekor i guld som barnen gav oss i present.
På söndagen for vi, efter att ha tittat till pappa O., ut till Essvik till Åkes för detta arbetskompis Thomas Danielsson med fru Kicki. De bor högt uppe på en sluttning med utsikt över älven och Gumsekullen. Otroligt fint! Där blev vi flera timmar och fikade, besiktade Thomas otroligt fina veteranbil, en DeSoto cabriole som var lackad till glänsande vinröd skönhet med gräddfärgat tak.
Måndagen ägnade vi åt Kicki som hade ont i sin arm och sin nyopererade tå (nageltrång). Vi åt lunch med henne och sedan for i in till pappa O. igen. Han var nu inte längre kontaktbar utan sov med ett gurglande läte i halsen för varje andetag. Vi besökte också Emma och fikade hos henne och lekte med hennes busiga kisse Hugo, 20 veckor. Huvaligen vad vassa tänder och klor sådana synbart mjuka pälsbollar har!
På tisdagen träffade jag Monica och vi tog en shoppingrunda på stan och upplivade gamla minnen. Vi åt lunch på en italiensk restaurang och hade en trevlig stund tillsammans. På kvällen var vi till Gunilla och Bodo Raupach på fika. På onsdagen var vi så klart åter till pappa O. och sedan for vi ut till Midlanda där jag hälsade på i flygledartornet och upplivade gamla minnen. Två av mina gamla arbetskamrater var i tjänst, Ann-Kristin Modin och Erik Lenander, och det var supertrevligt att snacka gamla minnen med dem en stund.
Kvällen tillbringade vi med Kent och hans familj och bjöds på en mycket god middag, som vanlig när Maria står för maten. Jag drack vin men Åke höll sig till vatten. Han kände på sig att det kanske skulle behövas bilkörning till Allégården inom en inte allt för lång tid. Det var lite födelsepresentutdelning också då Emelie fyllt år, Kevin fyllde om ett par dagar och Jennie den 5/10.
Och Åke hade rätt i sin föraning, kl. 00.30 natten till torsdag ringde nattpersonalen från Allégården och villle jag skulle komma upp, för de trodde att pappa O. bara hade ett par timmar kvar. Han var mycket orolig och hade svårt att andas. Jag kom upp vid 1-tiden och när jag kom in genom dörren blev han alldeles lugn och han sov sedan lungt hela natten medan jag satt hos honom, talade med honom och höll handen. På morgonen for jag hem och sov några timmar och sedan åter till pappa. Vi var bjudna på lunch hos Annki Modin kl 13 så personalen avlöste mig och lovade ringa omedelbar det blev någon förändring. Vid 15-tiden var jag tillbaka och då kom Mia också dit. Vi gjorde upp att hon skulle avlösa mig kl 18 så jag skulle få åka på den middag vi var bjudna på hos Jack och Liselott Berglund. Mia for vid halv fyra och sköterskan kom upp samtidigt och gav pappa en morfinspruta för han hade märkbart ont och rosslade svårt för varje andetag. Vid fyratiden började han få andningsupphåll på en halv till en minut och tio minuter över fyra var det slut. Jag väntade tre minuter för att se om han började andas igen, kände på pulsen som inte fanns och då ringde jag efter personalen. Sköterskan kom upp och konstaterade att det var över. Åke kom och vi satt en stund hos pappa O. som såg så fridfull ut. Sedan for vi på middagen.
Fredag morgon åkte vi till Fonus och ordnade allt som ska fixas efter ett dödsfall, beställning av kista, urna och kremering. Eftersom pappa O. varit helt klar över hur han ville ha det, var det ett enkelt arbete. Kl. 12 kom barnen och barnbarnen och vi hade en stund med pappa O. som låg så fridfullt i sin säng med vackra spetslakan och omgiven av ljus och blommor. För de flesta barnbarnen var det första gången de såg en död människa men de klarade det fint. De klappade på kinden och pussade på pannan och allt var så lungt och stilla.
Efteråt bjöd jag på lunch i matsalen och sedan körde Åke hem mig innan han for tillbaka för att vara med när Fonus personal lade ner pappa O. i kistan.
På kvällen var det födelsedagskalas hos Mia för Micke som fyllde 25 år dagen efter. Mias man Thomas berättade om den stora lax han lyckats fånga och visade som bevis en bild av sig själv bärande den 7,5 kilo tunga fisken. Nästa gång jag kommer upp ska vi gå ner till älven och titta på alla laxar som finns i vattnet. Mia berättade att det ser ut som delfiner som hoppar i vattnet och det blir strömvirvlar kring de stora fenor som sticker upp.
Lördag morgon städade vi ur lägenheten och for så ut till Kents stuga för att lämna lånedatorn och nycklarna. Efter några kramar där åkte vi vidare till Bergsjö, köpte blommor och lade på Åkes morbror Einars grav och sedan blev det lunch hos Ingrid o Bertil. Berit och Ann-Magret var också där. Det är Åkes kusiner och barn till hans morbröder och mycket goda vänner till oss.
Efter lunch körde vi till Söderhamn, till Annelis och Mattias nyköpta hus. Det är ett jättemysigt gammalt hus men stilfullt renoverat. I köket finns den gamla vedspisen med sin kåpa kvar och den fungerar. Kakelugnarna i rummen behöver få anslutningarna till rökgången tätad och sedan funkar de med, annars är det fjärrvärme indraget så det finns ingen riks för att man behöver frysa. Där blev vi bjudna på middag tillsammans med Kicki, Peo och Emma som kom strax efter oss och några av värdparets kamrater.
Vi packade ur allt vi haft med oss till dem, t.ex. kopparkastruller och gamla dukar och sånt. Det var samtidigt födlesedagspresenter till de båda.
Och sedan for vi vidare till Ingrid och Palle på Lievägen i Mora.
På söndag förmiddag körde vi upp till Bergkarlås, Åsen; där Palle o Ingrids dotter Ingela bor i en jättesöt liten stuga med höns, kaniner, katter och, inte minst, sin som Daniel,, snart sju år och med massor av spring i benen, som är min gudson.
Sedan vi åtekommit till Lievägenkom min kusin Nina (Cypern) och hennes man Gunnar
som var på semester i sitt torp i Forsen utanför Siljansnäs och vi åt middag tillsammans alla sex.
Måndag eftermiddag for vi till Nina och Gunnar för att övernatta men de hade inte kommit hem ännu från sin shoppingrunda så vi fortsatte till Siljansnäs där Åke köpte mig en ljusstake i form av en underbar svan med kristallvingar tillverkad på Dalakristall som har sin fabrik och butik där. Sedan for vi åter till Forsen där värdfolket kommit hem. Vi snackade och skrattade och åt så småningom middag och sedan besöt vi att fara vidare mot Fagersta eftersom vi hade lite att göra på vägen hem och då var vi ju en god bit på väg redan på morgonen. I Fagersta väntade Gun-Britt med förtäring och där var också hennes dotter Lina med man och lille Huga 1,5 år. De for dock hem innan vi satte oss till bords. Det var ju sena kvällen och Hugo behövde komma i säng.
Efter en god natts sömn och en dito frukost for vi så iväg på sista etappen, den mot södern och hemmet. Allt fungerade bra, vi stannade och rastade flera gånger och åt den matsäck Gun-Britt skickat med oss och slutligen var vi hemma vid 17-tiden. Det kändes så skönt att komma hem. Vi handlade lite middag för förråden var tomma, åt en enkel måltid och ramlade tidigt i säng.
Dagarna som gått sedan dess har jag varit totalt slut. Jag har inte orkat med annat än att sova, slötitta på TV och sova igen. Men nu har jag börjat piggna till så livet har så smått återgått i gamla spår. jag återkommer med rapport om vad som hänt den sista veckan. Bye.
onsdag 23 september 2009
Lugn
Lugn, bara lugn. Det kommer en rapport om våra hektiska dagar i norr, men än så länge är jag mentalt slutkörd och orkar inte skriva nåt i bloggen. Men det kommer - jag lovar.
måndag 14 september 2009
Strålande söndag
I går, söndag, var vi ut till Essvik på besök hos Tomas o Kicki Danielsson. De bor i ett hus som ligger högt ovanför älven med en otrolig utsikt över älven och Gumsekullen. Vi blev sittande på altanen i flera timmar och surrade om allt möjlgt. Tomas stora intresse är renovering av gamla bilar och i hans garage står en fantastisk gammal DeSoto. En riktig pärla som han jobbat med i flera år. Den hobbyn är rätt mycket dyrare än Åkes!
I dag ska vi åka ut till Kicki och trösta lite. Hon har så ont i sin handled och dessutom i en tå som hon opererade för ett par dagar sedan på grund av nageltrång.
Vi har otrolig tur med vädret för solen strålar idag med för sjunde dagen i rad och det är varmt o skönt. Åke kom just in efter en liten promenad och och nu är det fikadags.
Ha det! Bye så länge.
I dag ska vi åka ut till Kicki och trösta lite. Hon har så ont i sin handled och dessutom i en tå som hon opererade för ett par dagar sedan på grund av nageltrång.
Vi har otrolig tur med vädret för solen strålar idag med för sjunde dagen i rad och det är varmt o skönt. Åke kom just in efter en liten promenad och och nu är det fikadags.
Ha det! Bye så länge.
söndag 13 september 2009
Guldbröllop
Det var det det! Igår kväll träffade vi ett antal familjemedlemar, annan släkt och några goda vänner på restaurang Tandoori House i Sundsvall för att fira Åkes och min 50-åriga bröllopsdag. Det blev en mycket trevlig kväll med god mat, många gamla minnen och massor av skratt. Det skålades också en del.
Middagen avslutades med en underbar bröllopstårta i flera våningar med ett brudpar på toppen! Dekoren var i guld med guldrosor och guldpärlor och var en present från våra barn. Eftersom den var jättestor så blev det en del över och den delen står nu i frysen här och ska åka med till Mora för att ätas upp tillsammans med den flaska äkta champagne vi fick av Monica och Benke i torsdags, då vi åt middag hos dem. I Mora ska vi nämligen fira 12 september igen då Ingrid fyllde jämna år samtidigt som vårt äktenskap fyllde jämna år.
Men redan på morgonen öppnade vi det paket vi fått av Lone och JohnJohn. Det innehöll ett stort glasfat designat av Ulrika Hydman-Vallien, från hennes Hjärteserie. Underbart!
Nu ska vi ta en promenad och arbeta bort en del av tårtkalorierna. Byebye.
Middagen avslutades med en underbar bröllopstårta i flera våningar med ett brudpar på toppen! Dekoren var i guld med guldrosor och guldpärlor och var en present från våra barn. Eftersom den var jättestor så blev det en del över och den delen står nu i frysen här och ska åka med till Mora för att ätas upp tillsammans med den flaska äkta champagne vi fick av Monica och Benke i torsdags, då vi åt middag hos dem. I Mora ska vi nämligen fira 12 september igen då Ingrid fyllde jämna år samtidigt som vårt äktenskap fyllde jämna år.
Men redan på morgonen öppnade vi det paket vi fått av Lone och JohnJohn. Det innehöll ett stort glasfat designat av Ulrika Hydman-Vallien, från hennes Hjärteserie. Underbart!
Nu ska vi ta en promenad och arbeta bort en del av tårtkalorierna. Byebye.
måndag 7 september 2009
Tack
Tack alla snälla människor som önskat oss trevlig resa och en toppendag den 12/9. Lone var till och med hit med ett spännande, tungt paket från Duka som vi inte för öppna förrän på Dagen! Jag döööör av nyfikenhet! Det är på gränsen till straffbar tortyr att göra så.
Nu har Åke gått för att hämta bilen coh sedan ska vi packa in så mycket vi får plats med i bagageutrymmet och resten får stå bakom framsätena. Klädpåsarna med innehåll får ligga på baksätet och likaså kappor och jackor. När vi kommer till Norrköping ska vi försöka gömma det mesta i bak under bagagetaket och det som inte får plats där får vi bära upp till Noreús. Det är Anneli och Mattias som rår för att bilen blir så fullpackad. :). De ska ju ha en massa prylar från oss till sitt gamla torp men det är så skönt för oss att bli av med det. Det är gammalt arvegods som man ju inte vill slänge så jag är så tacksam att ungarna tackat ja till dem.
Gullan är laddad med adresser och koordinater så vi ska hitta fram till de olika målen. "Hem" till Sundsvall hittar vi utan Gullan och likaså till Mora och Fagersta.Men sen kan det så klart bli svårt att hitta till Landskrona! :)
Nu ska jag gå och ladda en balja kaffe. Dels att ha med oss och dels att ta en slurk av innan vi far. Sedan ska jag till min frisör Joakim för perm, klippning och ögonfrans - och ögonbrynsfärgning. Man vill ju vara så mycket som möjligt till sitt bästa när man träffar släkten och alla gamla vänner i norden. För norden är det. Jag ser just att det bara är 3 (tre!) grader varmt i Sundsvall just nu. Brrr! Vinterkläder fram!
Om jag inte fryser ihjäl under resans gång hörs vi när vi kommit hem, frånsett att det kanske kan dimpa ner ett o annat mail under mellantiden.
Ha det så gott och hjälp mig med farmen. Kramar.
Nu har Åke gått för att hämta bilen coh sedan ska vi packa in så mycket vi får plats med i bagageutrymmet och resten får stå bakom framsätena. Klädpåsarna med innehåll får ligga på baksätet och likaså kappor och jackor. När vi kommer till Norrköping ska vi försöka gömma det mesta i bak under bagagetaket och det som inte får plats där får vi bära upp till Noreús. Det är Anneli och Mattias som rår för att bilen blir så fullpackad. :). De ska ju ha en massa prylar från oss till sitt gamla torp men det är så skönt för oss att bli av med det. Det är gammalt arvegods som man ju inte vill slänge så jag är så tacksam att ungarna tackat ja till dem.
Gullan är laddad med adresser och koordinater så vi ska hitta fram till de olika målen. "Hem" till Sundsvall hittar vi utan Gullan och likaså till Mora och Fagersta.Men sen kan det så klart bli svårt att hitta till Landskrona! :)
Nu ska jag gå och ladda en balja kaffe. Dels att ha med oss och dels att ta en slurk av innan vi far. Sedan ska jag till min frisör Joakim för perm, klippning och ögonfrans - och ögonbrynsfärgning. Man vill ju vara så mycket som möjligt till sitt bästa när man träffar släkten och alla gamla vänner i norden. För norden är det. Jag ser just att det bara är 3 (tre!) grader varmt i Sundsvall just nu. Brrr! Vinterkläder fram!
Om jag inte fryser ihjäl under resans gång hörs vi när vi kommit hem, frånsett att det kanske kan dimpa ner ett o annat mail under mellantiden.
Ha det så gott och hjälp mig med farmen. Kramar.
lördag 5 september 2009
Åså är det lördag igen.
Jag har alldeles nyss pratat med Åkes kusin Ingrid i Bergsjö och fått bekräftat att de kommer på vår "fest" nästa lördag. Det känns fortfarande lite retligt att vi inte kan bjuda våra gäster på stor fest som vi tänkt oss och att det måste betala egen förtäring själva. Men vad gör man? Tandläkaren "snodde" en stor del av våra besparingar så det är bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av saken.
Veckan som gått har varit hektisk. Jag har sytt en del kläder till mig själv, plockat ihop allt som Anneli och Mattias ska få till sitt torp och gjort armband till barnbarnsflickorna och halsband till barnbarnspojkarna. En del har ju redan haft sina födelsedagar och fått en slant var och de andra har snart födelsedag så därför tyckte jag jag ville fixa något litet var till dem. Hoppas de gillar småsakerna.
I dag har jag strukit de kläder som ska med och packat in dem i klädpåsar. Resväskorna är uppe från källaren och börjar fyllas. Det gäller att fundera ut vad man behöver ha lättåtkomligt eftersom vi ska övernatta hos Janne och Eva i Norrköping. Därför blir det två väskor. En liten övernattningsdito och en större med resten. Det känns både längtansfullt och gruvsamt att åka. Längtansfull eftersom vi naturligtvis längtar efter våra ungar och gruvsamt eftersom det faktiskt är långt att köra. Tur att vi har vänner på bra precis halva vägen som vi kan pausa hos.
Nu ska jag fortsätta stryka. Snart är det nästa lördag och då ses vi. (Ja, en del ser vi inte förrän helgen efter!)
Kramar från oss till er så länge.
Veckan som gått har varit hektisk. Jag har sytt en del kläder till mig själv, plockat ihop allt som Anneli och Mattias ska få till sitt torp och gjort armband till barnbarnsflickorna och halsband till barnbarnspojkarna. En del har ju redan haft sina födelsedagar och fått en slant var och de andra har snart födelsedag så därför tyckte jag jag ville fixa något litet var till dem. Hoppas de gillar småsakerna.
I dag har jag strukit de kläder som ska med och packat in dem i klädpåsar. Resväskorna är uppe från källaren och börjar fyllas. Det gäller att fundera ut vad man behöver ha lättåtkomligt eftersom vi ska övernatta hos Janne och Eva i Norrköping. Därför blir det två väskor. En liten övernattningsdito och en större med resten. Det känns både längtansfullt och gruvsamt att åka. Längtansfull eftersom vi naturligtvis längtar efter våra ungar och gruvsamt eftersom det faktiskt är långt att köra. Tur att vi har vänner på bra precis halva vägen som vi kan pausa hos.
Nu ska jag fortsätta stryka. Snart är det nästa lördag och då ses vi. (Ja, en del ser vi inte förrän helgen efter!)
Kramar från oss till er så länge.
lördag 29 augusti 2009
Trevlig lördag
I dag har jag varit på stan med Bonnie. Det är faktiskt första gången sedan vi flyttade hit som jag tog en stadsvandring/shoppingrunda med en god vän från Landskrona. Vi strosade runt på torget och kollade alla loppisstånd, bläddrade igenom en klädaffär som hade rea, tog en fika och macka på Espresso House och tittade på modevisning från en affär som jubilerade.
Facit för min del blev två par sockor att ha på mina frusna fötter på natten. Det ena med hjärtan och en elefant (vad annars) på och det andra med två förälskade älgar på. De kostade 10:- styck vilket måste anses prisvärt. Jag hittade också, hittade och hittade förresten, en jättesnygg, svart bh med spetsar och lullull som kommer att passa ypperligt under min guldklänning. Den är av pushup-typ vilket behövs när tuttarna av åldersskäl börjat känna av jordens dragningskraft allt mer.
Kort sagt en trevlig lördagsförmiddag.
Facit för min del blev två par sockor att ha på mina frusna fötter på natten. Det ena med hjärtan och en elefant (vad annars) på och det andra med två förälskade älgar på. De kostade 10:- styck vilket måste anses prisvärt. Jag hittade också, hittade och hittade förresten, en jättesnygg, svart bh med spetsar och lullull som kommer att passa ypperligt under min guldklänning. Den är av pushup-typ vilket behövs när tuttarna av åldersskäl börjat känna av jordens dragningskraft allt mer.
Kort sagt en trevlig lördagsförmiddag.
fredag 28 augusti 2009
Slut
Ja, fy för tusan, Nu känns det verkligen att det är slut på Cypern-Effekten. De tre senaste dygnen har varit hemska. Värk i rygg och ben och armar och tummar och................Nä, det är lättare att räkna upp det som inte har värkt - ögonen, öronen och munnen. (Alltid nåt)
Nätterna har varit nästan sömnlösa eftersom jag inte vill ta sömntablett förrän det blir riktigt kris och den natten närmar sig med stormsteg. Blir nog i kväll.
Vill tillbaka till Cypern nu när den värsta värmen är över där men det blir att åka åt andra hållet i stället. Fast det ser jag fram emot. Flera dagar tillsammans med barn och barnbarn och gamla vänner. TOPPEN! Men sedan skulle jag gärna åka iväg söderut igen. Dock har sparmedlen hamnat i tandläkarens fickor så det blir iget av med det
.
En del av paradiset.
Nätterna har varit nästan sömnlösa eftersom jag inte vill ta sömntablett förrän det blir riktigt kris och den natten närmar sig med stormsteg. Blir nog i kväll.
Vill tillbaka till Cypern nu när den värsta värmen är över där men det blir att åka åt andra hållet i stället. Fast det ser jag fram emot. Flera dagar tillsammans med barn och barnbarn och gamla vänner. TOPPEN! Men sedan skulle jag gärna åka iväg söderut igen. Dock har sparmedlen hamnat i tandläkarens fickor så det blir iget av med det
.
En del av paradiset.
tisdag 25 augusti 2009
Vilken dag!
Sex båtdynor FÄRDIGAPhu, jag är slut som......! Dagen började med att jag bestämde mig för att ta itu med mitt dåliga samvete. Jag gick ner i källaren och hämtade upp de resterade dynorna till Bonnies båt. Och, så klart - det är ju sån jag är - så är de nu färdiga alla sex. Fingrarna blöder lite, för det var mycket handsöm, då dynoran var ojämna med urtag för bord och stolpar och sånt. När jag öppnade fönstret för att få lite luft, lyckades jag puffa ut en stor, rund burk med knappar. Den rullade ända ner till takkanten och lade sig till ro i hängrännan!
När maskinsömnaden var avslutad plockade jag bort allt som stod i vägen för mitt anfall på den bort"rullade" burken och då såg jag vad dammigt det var på golvet bakom strykbräda och tillbehörsbord och så fullt med trådar och annat skräp det var överallt. Så jag bestämde mig för att storstäda min "halva" av arbetsrummet men först tog jag stegen, en skurkäpp och svabben, klättrade ut på taket och fångade burken. Det gick bara fint, jag trillade inte ner men jag såg hur förfärligt snutsigt fönstret var. Så innan jag angrep golv och hyllor, tvättade jag fönstret.
Sedan var det dags för dammsugare och dammtrasor och nu är det verkligt rent och fint på min sida.
Jag satt sedan i vardagsrummet, tittade på TV och handsydde det sista på dynorna. När det var klart blandade jag en stor kötbullssmet, rullade 54 stora köttbullar och kokade rabarberkräm på 800 gr rabarber. Stekandet av köttisarna överlät jag till Åke, för vid det laget ville min rygg inte stå rak längre.
Nu ska jag ta mig en välförtjänt och l å n g, varm dusch, skrubba hela mig och smörja in mig med den nya, härliga lotionen, ta på mig rent nattlinne, rena sockor och sedan krypa upp i stora fåtöljen och sippa på ett glas vitt vin som min butler (Åke) serverar mig. Det är säkert nåt på TV att fördriva de sista timmarna av denna dag med.
I morgon är det medlemsmöte på FF och eftersom jag ingår i augusti månads kaffegrupp, ska jag vara där 09.30 för att hjälpa till att fixa fika tills resten kommer. Sedan ska Åke och jag köra hem dynorna till Bonnie, då hon kan inte hämta dem själv. Hennes bil har fått nån form av inälvssjuka och står och väntar på skånska bildoktorn.
Nu är det slut för idag, tack för idag. Byebye.
När maskinsömnaden var avslutad plockade jag bort allt som stod i vägen för mitt anfall på den bort"rullade" burken och då såg jag vad dammigt det var på golvet bakom strykbräda och tillbehörsbord och så fullt med trådar och annat skräp det var överallt. Så jag bestämde mig för att storstäda min "halva" av arbetsrummet men först tog jag stegen, en skurkäpp och svabben, klättrade ut på taket och fångade burken. Det gick bara fint, jag trillade inte ner men jag såg hur förfärligt snutsigt fönstret var. Så innan jag angrep golv och hyllor, tvättade jag fönstret.
Sedan var det dags för dammsugare och dammtrasor och nu är det verkligt rent och fint på min sida.
Jag satt sedan i vardagsrummet, tittade på TV och handsydde det sista på dynorna. När det var klart blandade jag en stor kötbullssmet, rullade 54 stora köttbullar och kokade rabarberkräm på 800 gr rabarber. Stekandet av köttisarna överlät jag till Åke, för vid det laget ville min rygg inte stå rak längre.
Nu ska jag ta mig en välförtjänt och l å n g, varm dusch, skrubba hela mig och smörja in mig med den nya, härliga lotionen, ta på mig rent nattlinne, rena sockor och sedan krypa upp i stora fåtöljen och sippa på ett glas vitt vin som min butler (Åke) serverar mig. Det är säkert nåt på TV att fördriva de sista timmarna av denna dag med.
I morgon är det medlemsmöte på FF och eftersom jag ingår i augusti månads kaffegrupp, ska jag vara där 09.30 för att hjälpa till att fixa fika tills resten kommer. Sedan ska Åke och jag köra hem dynorna till Bonnie, då hon kan inte hämta dem själv. Hennes bil har fått nån form av inälvssjuka och står och väntar på skånska bildoktorn.
Nu är det slut för idag, tack för idag. Byebye.
söndag 23 augusti 2009
Lördag 22 augusti
I går var vi på utflykt i västra Skåne. Vi började med ett besök på Järnvägsmuseumet i Ängelholm och det var verkligen värt ett besök. Mycket spännande från järnvägens barndom och framåt till dagens X2000. Bl.a. var det en bioföreställning där man tycktes befinna sig i förarhytten på de olika tågen. Det började med att ett ångtåg startade och plötsligt började bänken man satt på vibrera och när tåget tuffade iväg ut på den smalspåriga järnvägen kände man varje rälsskarv och varje ändring i fart i "rumpan". Sedan bytte man till ett ellok och övergav den smalspåriga järnvägen vilket innebar andra rörelser och slutligen kom man ombord på X200 och då blev det fart och lutningen i kurvorna kändes också.
Efteråt tog vi oss en enkel kaffe i solen.
Efter en snabb rundtur i central Ängelholm körde vi till Båstad, till Norrvikena camping. Den ligger mycket vackert vid havet utanför Norrvikens trädgårdar. Där hälsade vi på Lars och Karin som bjöd på grillmiddag i förtältet.
Efter maten var det så klart damernas tur för en insats eftersom herrarna hade grillat.
Vid 20-tiden var vi hemma igen efter en mycket trevlig dagstur.
Efteråt tog vi oss en enkel kaffe i solen.
Efter en snabb rundtur i central Ängelholm körde vi till Båstad, till Norrvikena camping. Den ligger mycket vackert vid havet utanför Norrvikens trädgårdar. Där hälsade vi på Lars och Karin som bjöd på grillmiddag i förtältet.
Efter maten var det så klart damernas tur för en insats eftersom herrarna hade grillat.Vid 20-tiden var vi hemma igen efter en mycket trevlig dagstur.
onsdag 19 augusti 2009
Söndag 16, måndag 17, tisdag 18. onsdag 19 september.
I söndags var vi på middag hos Lone och JohnJohn. Mycket gott och trevligt. Sköna promenader i solen både dit och hem, På hemvägen följde "värdparet" med en bit på vägen.
.
På måndagen började Fibroföreningen sin verksamhet för höstterminen med stick- och snackträff.
På tisdagen följde jag med Bonnie till Lund, där hon fick sin behandling och sedan körde vi till Ankis tyger i Löberöd och vidare till Skostallet och Klädshopen i Rolsberga. Bonnie köpte ett par jättesnygga, röda skor och jag fann att där fanns mitt favoritklädmärke, Zizzi, till verkliget bra priser.
I dag, onsdag, har föreningen haft sitt första medlemsmöte. När jag kom hem koncentrerade jag mig på att få till min klänning inför guldfesten. Än ser den inte mycket ut för världen där den sitter på min provdocka men vänta bara tills jag fått fixa klart!
Det var allt för nu. Byebye
.
På måndagen började Fibroföreningen sin verksamhet för höstterminen med stick- och snackträff.
På tisdagen följde jag med Bonnie till Lund, där hon fick sin behandling och sedan körde vi till Ankis tyger i Löberöd och vidare till Skostallet och Klädshopen i Rolsberga. Bonnie köpte ett par jättesnygga, röda skor och jag fann att där fanns mitt favoritklädmärke, Zizzi, till verkliget bra priser.
I dag, onsdag, har föreningen haft sitt första medlemsmöte. När jag kom hem koncentrerade jag mig på att få till min klänning inför guldfesten. Än ser den inte mycket ut för världen där den sitter på min provdocka men vänta bara tills jag fått fixa klart!
Det var allt för nu. Byebye
söndag 16 augusti 2009
Brudens mammas klänning.
Äntligen är den förb...ade klänningen klar. Och jag tycker den blev fin. Hon klär i färgen.fredag 14 augusti 2009
Trötta fötter
I går var vi på Bakken med våra goda vänner från Köpenhamn, Erik och Gerda. Vi tog bussen kl. 9 till stationen här, tåg till Helsingborg, färja till Helsingör och tåg till Hellerup. Just när vi stigit om bord på tåget i Helsingör började det spöregna. Det verkade ju minst sagt oroande inför dagens planer som innebar en stor del av vistelse i det fria.
När vi kom fram till Hellerup var det dock sol igen och där väntade Erik med bilen. Hemma hos dem hade Gerda bullat upp en god och riklig lunch med öl och rödvin till. När vi spisat klart tog vi en buss till stationen och sedan tåg till Klampenborg. Därifrån promenerade vi i sakta mak mot Bakken. Det är c:a 1 km och vi tog paus vid en bänk i solen ungefär på halva vägen så Åke fick vila sin höft. Promenaden gick fint och han fick inte extra ont av den.
Åke, Gerda, Erik
Väl inne på Bakken gick vi runt och tittade på allt folket och alla de åkattraktioner som finns där. Jag var lite sugen på Bergochdalbanan men jag avstod. Däremot avstod jag inte från en stor, kall och god öl på ett av alla de vattenhål som fanns. Just detta "hål" ägdes av Eriks son Michaels kompis. Vi satt strategiskt placerade på uteserveringen med utsikt mot just Bergodalbanan och det var när jag såg hur vagnarna for fram som jag bestämde mig för NEJ.
Det är gott med kall öl.
Vi fortsatte strosandet ett tag till och avslutade besöket med varsin stor strut glass. Sedan vankade vi tillbaka neråt mot stationen och även denna gång blev det paus på bänken i solen.
Tåget förde oss tillbaka till Hellerup där vi tog adjö av våra vänner och sedan kom Öresundståget, c:a 20 min försenat, och körde oss till Helsingör. Via färja, tåg och buss var hemma igen kl.20. Fötterna var trötta och huvudet med efter alla intryck i en hjärna som annars inte används så mycket nu för tiden.
Efter kaffe, smörgås, vin och varsitt fotbad och insmörjning av de ömmande blev det en stunds slappande framför TVn och sedan godnatt.
Klockan 14 i dag kommer Maria Dikmen och ska prova sin klänning, för sista gången HOPPAS jag. Jag har aldrig haft så stora problem med en halsringning förut. Nu har jag flyttat axelsömmen, gjort en ny infodring och nu vet jag inte vad jag ska göra om det inte är bra. Då ställer jag mig nog och skriker. Delar av hennes familj har också varit här och fått diverse plagg justerade. Sonen Murat hade köpt en ny kostym men hans kroppshydda gjorde att byxorna var för långa och likaså kavajärmarna. Att lägga upp byxor är ju en baggis men det är en annan historia med kavajärmar. Det gick dock bra, han var nöjd och betalade glatt det jag begärt. Marias äldsta dotter hade köpt en festblåsa i Turkiet. Tyvärr hade damen lagt ut en del sedan dess så där har jag satt in en kil i bak och sytt i dragkedjan i kilen. Det låter som om det inte skulle bli bra men faktiskt så ser det inte så tokigt ut. Hon blir nog också nöjd med resultatet. Hennes man hade köpt nya byxor och där var jylfen felsydd, så den sprättade jag bort och gjorde om. Han blev nöjd och inget knorr över priset där heller. Han är silversmed och ska ta hand om min fina silverservis som jag ärvt efter mormor och putsa upp den i full glans. Priset ska vi komma överens om när hans frus klänning är klar. Så jag har en del att göra. Det fina i denna kråksång är det tillskott som kassan får inför vår Norrlandsresa.
Nu ska jag koppla på strykjärnet och ge Marias klänning en duvning. Håll tummarna att den förb---ade halsringningen är OK nu. Återkommer med rapport senare.
ByeBye
När vi kom fram till Hellerup var det dock sol igen och där väntade Erik med bilen. Hemma hos dem hade Gerda bullat upp en god och riklig lunch med öl och rödvin till. När vi spisat klart tog vi en buss till stationen och sedan tåg till Klampenborg. Därifrån promenerade vi i sakta mak mot Bakken. Det är c:a 1 km och vi tog paus vid en bänk i solen ungefär på halva vägen så Åke fick vila sin höft. Promenaden gick fint och han fick inte extra ont av den.
Åke, Gerda, ErikVäl inne på Bakken gick vi runt och tittade på allt folket och alla de åkattraktioner som finns där. Jag var lite sugen på Bergochdalbanan men jag avstod. Däremot avstod jag inte från en stor, kall och god öl på ett av alla de vattenhål som fanns. Just detta "hål" ägdes av Eriks son Michaels kompis. Vi satt strategiskt placerade på uteserveringen med utsikt mot just Bergodalbanan och det var när jag såg hur vagnarna for fram som jag bestämde mig för NEJ.
Det är gott med kall öl.Vi fortsatte strosandet ett tag till och avslutade besöket med varsin stor strut glass. Sedan vankade vi tillbaka neråt mot stationen och även denna gång blev det paus på bänken i solen.
Tåget förde oss tillbaka till Hellerup där vi tog adjö av våra vänner och sedan kom Öresundståget, c:a 20 min försenat, och körde oss till Helsingör. Via färja, tåg och buss var hemma igen kl.20. Fötterna var trötta och huvudet med efter alla intryck i en hjärna som annars inte används så mycket nu för tiden.
Efter kaffe, smörgås, vin och varsitt fotbad och insmörjning av de ömmande blev det en stunds slappande framför TVn och sedan godnatt.
Klockan 14 i dag kommer Maria Dikmen och ska prova sin klänning, för sista gången HOPPAS jag. Jag har aldrig haft så stora problem med en halsringning förut. Nu har jag flyttat axelsömmen, gjort en ny infodring och nu vet jag inte vad jag ska göra om det inte är bra. Då ställer jag mig nog och skriker. Delar av hennes familj har också varit här och fått diverse plagg justerade. Sonen Murat hade köpt en ny kostym men hans kroppshydda gjorde att byxorna var för långa och likaså kavajärmarna. Att lägga upp byxor är ju en baggis men det är en annan historia med kavajärmar. Det gick dock bra, han var nöjd och betalade glatt det jag begärt. Marias äldsta dotter hade köpt en festblåsa i Turkiet. Tyvärr hade damen lagt ut en del sedan dess så där har jag satt in en kil i bak och sytt i dragkedjan i kilen. Det låter som om det inte skulle bli bra men faktiskt så ser det inte så tokigt ut. Hon blir nog också nöjd med resultatet. Hennes man hade köpt nya byxor och där var jylfen felsydd, så den sprättade jag bort och gjorde om. Han blev nöjd och inget knorr över priset där heller. Han är silversmed och ska ta hand om min fina silverservis som jag ärvt efter mormor och putsa upp den i full glans. Priset ska vi komma överens om när hans frus klänning är klar. Så jag har en del att göra. Det fina i denna kråksång är det tillskott som kassan får inför vår Norrlandsresa.
Nu ska jag koppla på strykjärnet och ge Marias klänning en duvning. Håll tummarna att den förb---ade halsringningen är OK nu. Återkommer med rapport senare.
ByeBye
lördag 8 augusti 2009
Vårt hem
Det slog mig just att bloggandet började långt efter att vi flyttat hit. Och eftersom jag nu lärt mig lägga in och fixa med bilder så visar jag här ett urval av foton från vårt Skåne-Hem. Ni som varit här och sett det i verkligheten kan ju hoppas över detta blogginlägg.
.jpg)
Hallen
Vardagsrummet
.jpg)
Köket
Sovrummet
Arbetsrummet
Balkong, mot solsidan
.jpg)
Hallen
Vardagsrummet.jpg)
Köket
Sovrummet
Arbetsrummet
Balkong, mot solsidanfredag 7 augusti 2009
Ett urval av Mistrals produktion
Cina och Peter 2008
Helena och ?
Ingela
Karin och Lars 2008
Lena och Maria i sina medeltidsdräkter
Sofia i sin medeltidsutrustning
En något mager studentskaÄntligen har jag kommit mig för att lägga in några foton av speciella dresser ur Mistrals produktion. Min målsättning var att fotografera allt jag gjorde men det har inte blivit så. (Hjärnsläpp!) Jag ska försöka bättra mig på den punkten. Kameran ska nu få ligga framme vid spegeln i syrummet. Då vore det väl f-n om jag inte skulle komma ihåg att fota.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)