Det började på måndag morgon 7/9 med att jag var till min frisör, Joakim, och fixade håret. Åke hämtade mig med bilen färdigpackad och så bar det av. En liten tvist på början av färden var den tyske bilist som passerade oss på E6an med en stor båt på släp. Vi körde 100 när han swischade förbi. Efter någon kilometer, där det blev enfiligt på grund av vägarbete, stod han och stoppade trafiken. Då hade det vänstra hjulet ramlat av kärran! Vi lyckades ta oss förbi och det var tur för när vi lyssnade på trafikradion en stund senare, rapporterade de om totalstopp i trafiken och det skulle kunna ta en stund att bärga vagn och båt.
Efter några timmar var vi i Norrköping och hittade fram till den av Janne rekommenderade P-platsen, trots att Gullan hela tiden ville ha in oss på gågatorna i centrum. Niklas, Janne och Evas son, var på besök från Drammen och det var supertrevligt att träffa honom igen. Senaste gången vi sågs var på hans studentdag för minst 10 år sedan. Vi blev bjudna på en god middag och sov sedan i sköna sängar till tisdag morgon.
Resan fortsatte till Sundsvall och vi var framme vid 14-tiden. Kevin kom och mötte oss med nycklarna till den gästlägenhet vi skulle bo i under besöket. Vi var rätt slut båda två efter bilresa i 100 mil och hörde motorsurr och kände väggupp trots att vi var stilla, så vi handlade, bäddade och lagade middag och sedan satt och låg vi bara och slötittade på TV tills vi somnade.
På onsdagen morgon for Åke ner till sin hovleverantör av balsa i Gnarp och sedan var vi upp till pappa Oskar som nog inte kände igen mig först men han sträckte ut handen mot Åke så "pojken" kände han igen genast. Vi satt där några timmar och förde en rätt ensidig konversation, då pappa inte kunde svara med något annat än mummel eftersom han hade afasi efter en stroke.
Vi for sedan ut till Kicki i Gudmundsbynoch åt lunch med henne och Mia.
En timme till hos pappa O. på kvällen och sedan var den dagen slut. Torsdagen och fredag var ganska lika onsdagen med undantag för lunchen och att kvällarna tillbringades i (torsdag) Hällsjö hos Monica och Benke och (fredag) Gudmundsbyn hos Kicki och Peo.
Lördagen var dagen med stort G som i Guldbröllopsdagen. Efter att besökt pappa O. några timmar träffade vi barn, barnbarn, övrig släkt och vänner på Tandoori House där ett långbord var dukat för fin middag. Mycket prat och många skratt ledde fram till finalen som var en bröllopstårta med brudpar och allt och dekor i guld som barnen gav oss i present.
På söndagen for vi, efter att ha tittat till pappa O., ut till Essvik till Åkes för detta arbetskompis Thomas Danielsson med fru Kicki. De bor högt uppe på en sluttning med utsikt över älven och Gumsekullen. Otroligt fint! Där blev vi flera timmar och fikade, besiktade Thomas otroligt fina veteranbil, en DeSoto cabriole som var lackad till glänsande vinröd skönhet med gräddfärgat tak.
Måndagen ägnade vi åt Kicki som hade ont i sin arm och sin nyopererade tå (nageltrång). Vi åt lunch med henne och sedan for i in till pappa O. igen. Han var nu inte längre kontaktbar utan sov med ett gurglande läte i halsen för varje andetag. Vi besökte också Emma och fikade hos henne och lekte med hennes busiga kisse Hugo, 20 veckor. Huvaligen vad vassa tänder och klor sådana synbart mjuka pälsbollar har!
På tisdagen träffade jag Monica och vi tog en shoppingrunda på stan och upplivade gamla minnen. Vi åt lunch på en italiensk restaurang och hade en trevlig stund tillsammans. På kvällen var vi till Gunilla och Bodo Raupach på fika. På onsdagen var vi så klart åter till pappa O. och sedan for vi ut till Midlanda där jag hälsade på i flygledartornet och upplivade gamla minnen. Två av mina gamla arbetskamrater var i tjänst, Ann-Kristin Modin och Erik Lenander, och det var supertrevligt att snacka gamla minnen med dem en stund.
Kvällen tillbringade vi med Kent och hans familj och bjöds på en mycket god middag, som vanlig när Maria står för maten. Jag drack vin men Åke höll sig till vatten. Han kände på sig att det kanske skulle behövas bilkörning till Allégården inom en inte allt för lång tid. Det var lite födelsepresentutdelning också då Emelie fyllt år, Kevin fyllde om ett par dagar och Jennie den 5/10.
Och Åke hade rätt i sin föraning, kl. 00.30 natten till torsdag ringde nattpersonalen från Allégården och villle jag skulle komma upp, för de trodde att pappa O. bara hade ett par timmar kvar. Han var mycket orolig och hade svårt att andas. Jag kom upp vid 1-tiden och när jag kom in genom dörren blev han alldeles lugn och han sov sedan lungt hela natten medan jag satt hos honom, talade med honom och höll handen. På morgonen for jag hem och sov några timmar och sedan åter till pappa. Vi var bjudna på lunch hos Annki Modin kl 13 så personalen avlöste mig och lovade ringa omedelbar det blev någon förändring. Vid 15-tiden var jag tillbaka och då kom Mia också dit. Vi gjorde upp att hon skulle avlösa mig kl 18 så jag skulle få åka på den middag vi var bjudna på hos Jack och Liselott Berglund. Mia for vid halv fyra och sköterskan kom upp samtidigt och gav pappa en morfinspruta för han hade märkbart ont och rosslade svårt för varje andetag. Vid fyratiden började han få andningsupphåll på en halv till en minut och tio minuter över fyra var det slut. Jag väntade tre minuter för att se om han började andas igen, kände på pulsen som inte fanns och då ringde jag efter personalen. Sköterskan kom upp och konstaterade att det var över. Åke kom och vi satt en stund hos pappa O. som såg så fridfull ut. Sedan for vi på middagen.
Fredag morgon åkte vi till Fonus och ordnade allt som ska fixas efter ett dödsfall, beställning av kista, urna och kremering. Eftersom pappa O. varit helt klar över hur han ville ha det, var det ett enkelt arbete. Kl. 12 kom barnen och barnbarnen och vi hade en stund med pappa O. som låg så fridfullt i sin säng med vackra spetslakan och omgiven av ljus och blommor. För de flesta barnbarnen var det första gången de såg en död människa men de klarade det fint. De klappade på kinden och pussade på pannan och allt var så lungt och stilla.
Efteråt bjöd jag på lunch i matsalen och sedan körde Åke hem mig innan han for tillbaka för att vara med när Fonus personal lade ner pappa O. i kistan.
På kvällen var det födelsedagskalas hos Mia för Micke som fyllde 25 år dagen efter. Mias man Thomas berättade om den stora lax han lyckats fånga och visade som bevis en bild av sig själv bärande den 7,5 kilo tunga fisken. Nästa gång jag kommer upp ska vi gå ner till älven och titta på alla laxar som finns i vattnet. Mia berättade att det ser ut som delfiner som hoppar i vattnet och det blir strömvirvlar kring de stora fenor som sticker upp.
Lördag morgon städade vi ur lägenheten och for så ut till Kents stuga för att lämna lånedatorn och nycklarna. Efter några kramar där åkte vi vidare till Bergsjö, köpte blommor och lade på Åkes morbror Einars grav och sedan blev det lunch hos Ingrid o Bertil. Berit och Ann-Magret var också där. Det är Åkes kusiner och barn till hans morbröder och mycket goda vänner till oss.
Efter lunch körde vi till Söderhamn, till Annelis och Mattias nyköpta hus. Det är ett jättemysigt gammalt hus men stilfullt renoverat. I köket finns den gamla vedspisen med sin kåpa kvar och den fungerar. Kakelugnarna i rummen behöver få anslutningarna till rökgången tätad och sedan funkar de med, annars är det fjärrvärme indraget så det finns ingen riks för att man behöver frysa. Där blev vi bjudna på middag tillsammans med Kicki, Peo och Emma som kom strax efter oss och några av värdparets kamrater.
Vi packade ur allt vi haft med oss till dem, t.ex. kopparkastruller och gamla dukar och sånt. Det var samtidigt födlesedagspresenter till de båda.
Och sedan for vi vidare till Ingrid och Palle på Lievägen i Mora.
På söndag förmiddag körde vi upp till Bergkarlås, Åsen; där Palle o Ingrids dotter Ingela bor i en jättesöt liten stuga med höns, kaniner, katter och, inte minst, sin som Daniel,, snart sju år och med massor av spring i benen, som är min gudson.
Sedan vi åtekommit till Lievägenkom min kusin Nina (Cypern) och hennes man Gunnar
som var på semester i sitt torp i Forsen utanför Siljansnäs och vi åt middag tillsammans alla sex.
Måndag eftermiddag for vi till Nina och Gunnar för att övernatta men de hade inte kommit hem ännu från sin shoppingrunda så vi fortsatte till Siljansnäs där Åke köpte mig en ljusstake i form av en underbar svan med kristallvingar tillverkad på Dalakristall som har sin fabrik och butik där. Sedan for vi åter till Forsen där värdfolket kommit hem. Vi snackade och skrattade och åt så småningom middag och sedan besöt vi att fara vidare mot Fagersta eftersom vi hade lite att göra på vägen hem och då var vi ju en god bit på väg redan på morgonen. I Fagersta väntade Gun-Britt med förtäring och där var också hennes dotter Lina med man och lille Huga 1,5 år. De for dock hem innan vi satte oss till bords. Det var ju sena kvällen och Hugo behövde komma i säng.
Efter en god natts sömn och en dito frukost for vi så iväg på sista etappen, den mot södern och hemmet. Allt fungerade bra, vi stannade och rastade flera gånger och åt den matsäck Gun-Britt skickat med oss och slutligen var vi hemma vid 17-tiden. Det kändes så skönt att komma hem. Vi handlade lite middag för förråden var tomma, åt en enkel måltid och ramlade tidigt i säng.
Dagarna som gått sedan dess har jag varit totalt slut. Jag har inte orkat med annat än att sova, slötitta på TV och sova igen. Men nu har jag börjat piggna till så livet har så smått återgått i gamla spår. jag återkommer med rapport om vad som hänt den sista veckan. Bye.
1 kommentar:
Jag förstår om Ni är både mentalt och kroppsligt uttröttade. Trots att allt nästan varit trevligt så
blir man slut.Ha det så bra nu och vila Er. Kram från Palle o Ingrid
Skicka en kommentar