Vilken hemsk dag!

Första, eller rättare sagt, i går bestämde vi oss för att försöka kapa åt oss en bostadsrätt på tre rum o kök i Timrå och genast började min hjärna gå i spinn. 1/ Gör en budget, maila den till banken i Sundsvall och försök få lån till köpesumman. 2/ Be Kicki gå på visningen och se om lägenheten är värd att bjuda på och
3/ försök överleva till i morgon torsdag då banken och Kicki ska ringa, den ena med lånelöfte och den andra med betyg på lägenheten. Orsaken till ivern är att det skulle vara en ekonomisk jackpott att köpa den. Avgiften är på c:a 3300 och med lånekostnaden inräknad ger det en boendekostnad på 3.500! Motsvarande hyresrätt kostar det dubbla. Men vi har ju tre månaders uppsägningstid här och vi kan inte betala hyra på två ställen hur länge som helst.

I eftermiddags ringde Mia och berättade om sitt ex.Torbjörn, far till Ida och Niklas, som tyvärr är mycket sjuk. Han har varit diabetiker sedan barndomen, har genomgått en trippelBy-Pass och hans njurar började till slut ge upp, så för några år sedan gav Mia honom sin ena njure. Allt gick bra men han har fått lov att äta Trombyl mot blodproppar sedan dess. För några veckor sedan fick han diagnosen kallbrand i en stortå och den amputerades och då blev han tvingad att sluta med Trombylen p,gr, av blödningsrisken.Såret läkte fint men så fick han ont under foten. Envis som en åsna gick han inte till läkare förrän han var riktigt sjuk med svår värk och hög feber. Nu ligger han på sjukhuset sedan i måndags med slangar och rör och övervakningsapparater och dessutom sjukvårdspersonal som vakar vid sängen dygnet runt. När de lyckats stabilisera honom ska läkarna besluta om de måste amputera benet under knät. Stackars lille Tobbe, han är ju bara lite över 40, har köpt en fin lägenhet två trapport upp i ett hus utan hiss och dessutom investerat i en sommarstuga vid en sjö. Om de måste amputera kanske han inte kan ha varken lägenheten eller stugan kvar då ingendera är direkt handikappvänliga.

Det ger mig dåligt samvete som gnäller över att jag får ont i magen över stressen med det eventuella lägenhetsköpet. De närmaste dagarna kommer att bli fruktansvärt, hemskt förfärliga och jag önskar jag hade en kristallkula så jag VET hur det går NU.
Usch.

Igår

var det  Flyget 100 år med diverse aktiviteter här och var i landet. Bl.a. här i Landskrona med utställning av modellflygplan på muséet. Åke var ombedd att ställa ut några av sina plan och det gjorde han ju så gärna. Det blev en lång och tidvis rätt jobbig dag. Landskronapostens reporter var där och fotade och det blev en helsida i dagens tidning.

Första pusselbiten

i framtidspusslet har fallit på plats! I går morse ringde sköterskan från kliniken här i Landskrona och berättade att de inte skulle hinna fixa min ögonlocksplastik före nyår. Hon frågade om jag ville att hon skulle sända remissen till Ogoncentrum i Varberg, för där var väntetiderna troligen kortare. Jag sa så klart ja.
I förmiddags ringde jag Ögoncentrum och talade med mottagningssköterskan. Remissen hade naturligtvis inte hunnit dit ännu men hon tog mina uppgifter via telefon och gav mig första möjliga operationstid.
Så -den 2 november får jag mina hängande ögonlock uppsnyggade! Lyllos mig, eller hur.

Nu fattas bara drömlägenheten i Sundsvall/Timrå med inflyttningsdatum 2011-01-01 eller senare. /MargS

Den 26 september

är det utställning av modellflygplan på Landskrona Museum. Åke har kontaktats av utställningsansvarige och har lovat ställa ut några av sina modeller.
Det här BeeGee med sin lillebror. Det är i stort sett bara en gigantisk motor med vingar och en liten sittbrunn ovanpå alltihop. Den används för att tävla i hastighetesflygning.

Det här är en J22 som var aktiv under andra världskriget.

Och det här är en Dront. Det var faktiskt det första flygplan som landade på det nybyggda flygfältet på Frösön, Östersund. Den flög första gången 1921 och svenska flygvapnet hade 12 st som mest.








Han är då för duktig, min´man!

I dag är det lördagen

den 4 september och det börjar märkas att hösten är på väg men än är dagarna varma och vi stitter på balkongen och fikar varje dag.

I torsdags var det Öppet Hus på Vuxenskolan och vi hade avtalat att jag skulle vara där och visa mina väskor och försöka få igång en studiecirkel i att göra sin egen väska. Men bara ett napp och det är en av damerna i fibrogänget som anmält sig. De flesta tror nog det är svårt och det är klart det ser svårt ut men bara man är noga så går det ganska lätt. Och lika glad är jag för att det inte blev någon cirkel. Den hade i så fall varit på kvällstid och jag vill helst sitta hemma och kura skymning med levande ljus och annat mys,

I dag har vi varit in till Malmö på Stoff och Stil och Biltema (så klart). Jag skulle bara köpa dragkedjor till några tröjor och jackor som jag skall fixa till åt ett par damer men som vanligt måste jag ju ta en runda kring, åtminstone, rea-borden och där hittade jag ett underbart plommonfärgat linnetyg. Det ska jag sy en kjol till mig själv av och om det räcker till så blir det en väst också. Jag hade faktiskt bestämt mig för att inte sy något mer i höst men, men...........Frestelsen blev mig övermäktig.

Annars då? Jo, visst ja, jag har städat i skåp och i källaren och plockat ihop diverse prylar vi inte har använt på evigheter, så sista lördagen i september ska jag försöka göra mig av med så mycket som möjligt på Lions loppis. Håll tummarna! Ett par lite finare grejor har jag lagt ut på Tradera, så får vi se om det finns nån därute som vill ha dem.

Jag går också i väntans tider (nej, jag är inte gravid!). Jag ska göra en övre ögonlocksplastik men väntetiden är rätt lång och jag är otålig! Så snart det är avklarat hoppas jag att vi får erbjudande om pluslägenhet i Timrå/Sundsvall. Jaa, vi har bestämt oss för att flytta tillbaks till Norrland. Jag mår visserligen bättre i kroppen härnere men inte i knoppen. Jag saknar barnen och barnbarnen mer och mer och man vet inte hur länge man har sig. Så jag vill ha närmare till mina kära och tänk så jobbigt för dem om vi väntar tills vi inte orkar fixa flyttstädning och packning och sånt. Själva den fysiska flyttningen av prylarna har Kent lovat hjälkpa oss med. Vi får väl hyra en större lastbil av något slag till det. Vi har ju tack och lov inte lika mycket saker nu som när vi flyttade hit och får jag rota runt några månader till ska det bli väsentligt mycket mindre!
Åke är väl inte lika sugen på att flytta tillbaka som jag är men även han saknar barnen och vännerna där uppe. Det är spännande att se vad som sker och hur fort det går. Jag håller er underrättade.

Ha det så gott/MargS