Balkongfix

Nu är vi (läs Åke) igång med fixandet av balkongen. I går köpte vi tre solcellslampor på Rusta och idag har vi hämtat den nya golvbeläggningen som Heimstaden betalar. Älskar vår hyresvärd!!
Det är svarta plastplattor som ska ligga ovanpå det gamla, fula golvet av trätrall. Träbitarna är dock av på ett par ställen så nu kör Åke såg och skruvdragare för fullt för att laga till det.
Jag vågar dock inte sätta ut pelargonerna ännu av rädsla för nattfrost. De får nog stå kvar på köksbordet ännu någon vecka. Men sedan blir det fint därute.

Kom och hälsa på och ta en titt. Jag lovar bjuda på fika med Kaksmulans nybakade bullar.
Byebye/MargS

Wow vilken dag!

Solen har strålat och i lä av balkongväggarna har jag suttit från 10-16 och solat, slöat, läst och fikat. Tänk vad bra man mår när vädergudarna är vänliga. Just nu kommer dock en front smygande med sina typiska tofsmoln i täten. Hoppas den drar över och försvinner tills i morgon, för då vill jag fortsätta njuta av vårsolens glans.
Vi håller tummarna, Bye

Puuust.

Idag är det Åkes födelsedag, Hurra, hurra, hurra. Vi for till Gammeleksgården, några km från city, och åt trerätters lunch.
1/ Tartellett med portvinsmarinerade champinjoner, 2/ dansk fleskestek med alla tillbehör, 3/ körsbärspaj med vispgrädde o kaffe. Underbart gott och mättande.

Nu ska vi sätta oss på balkongen med varsitt glas vitt och njuta av solskenet.
Byebye

22/4 2010

Förkylningen har lämnat mig men kvar finns en tung tröttthet. Hoppas den viker snart för jag vill känna mig pigg. Solen skiner ju och jag vill orka vara ute. Jag satt på balkongen i solen en dag och tänkte inte på att vårsolen är stark. Jag blev lätt rödbränd men nu har det ändrats till ljusbrunt, så jag vill gärna fortsätta med gräddningen.

Karin Ekvall och Blixten på uteservering en lördag i april. Typiskt nog drog mörka moln in när vi satt oss ner. Utomhus så klart eftersom Blixten var med. Men vi hann fika klart innan det började regna. Karin och Lars vill att jag ska sy gardinerna till deras nya kontor, så innan fikat var vi där uppe och mätte fönstren.



Liten, nyklippt JohnJohn. Åkes kommentar:"Men titta, han har barrat!" Matte håller en kurs för förtroendevalda o. dyl. en kurs som hennes arbetskompis skulle hålla men hon fastnade i askmolnet i Barcelona.

Idag har jag börjat sy på en väska som Mickes Anette har beställt. Hon ska ha den att glassa runt med på deras semester i Turkiet. Tygets grundfärg är blågrå med stora magnolier som mönster.


Och så har Marie O beställt en klänning till ett bröllop i höst. Vi har börjat titta på snitt och mönster och ska snart bestämma stil. Extrapengarna som kommer in sätter vi in på resekonto.
Där hamnar också pengarna från auktionen av Eastborne Steel som gick under klubban i slutet av mars för 2000 kr.

Synd om!!!!!!!!!!!

Usch, nys, fnys, host. En bacill eller virus eller nåt har angripit mig. Åke, rar som vanligt, tänkte ta ett foto att lägga ut här men jag vägrar. Röd näsa och rinnande ögon är inte så smickrande direkt. Jag återkommer när livsandarna vaknat igen.
Bye

Alla människor har fel och förtjänster

I lördags kom vi hem till Landskrona station efter en längre tågresa. Vi var trötta och funderade på att taxi men eftersom 1:an precis kom in beslutade vi att ta bussen, trots att vi hade en jättestor och rysligt tung resväska att dra på. Bussen var nästan full, inga sittplatser fanns och vår stora väska fick bara plats där barnvagnar vanligen står.

På sätet närmast satt en ung man vars svarta hår och mörka ögon visade på en annan etnisk bakgrund än den svenska. Han reste sig genast och erbjöd mig sin sittplats och han tyckte Åke skulle sätta sig på den andra lediga platsen. Han tackade dock nej med påpekandet, att vår väska med sina fyra hjul rullade lätt och skulle ge sig ut på en egen tur i bussen om man inte höll i den. Den unge mannen erbjöd sig att hålla fast väskan, medan vi båda trötta pensionärer fick sitta, ett erbjudande som vi tacksamt tog emot.

När vi kom fram till vår hållplats, lyfte den unge mannen ut väskan åt oss och med ett “Glad Påsk” klev han på bussen igen och fortsatte sin resa.

En vardaglig händelse kan tyckas men i skenet av den tragedi som utspelade sig i vår stad medan vi var borta, vill jag ändå berätta om denna lilla episod. Den visar, att det finns alla sorters personligheter bland alla människor oberoende av bakgrund. Ingen säger väl att alla svenskar är barnamördare bara för att en Anders Eklund är det? Min uppfattning är, att vi alla är av den mänskliga rasen med alla de fel och brister och de förtjänster vi ärvt genom generationers utveckling.

Resa till Sundsvall/Timrå och Mora 22mars - 3 april.

Den 22/3 tog vi efter det vanliga trasslet med SJ och diverse ombokningar som tagit mig hela torsdagen från 11 till 20.15 att ordna, tåget till Sundsvall för det huvudsakliga ärendet, att uppvakta Kent på 50-årsdagen. Samt, inte minst viktigt, fira våra två blivande studentskor. Resan gick bra och Kicki hämtade oss på centralen och körde oss till Emmas lägenhet som vi lånade.

Tisdagen den 23/3 åt Åke och jag lunch på stan med Mia och sedan åkte vi och "besiktade" fam. Aunes lilla stadslya. Bra att ha vid sena utekvällar på stan och som retreat när det behövs.


På kvällen hade barnen ordnat middag för mig hemma hos Mia och Thomas. Kent hade lagat skogssvampssoppa till förrätt, Mia stod för lax på saltbädd med tillbehör till varmrätt och Kicki var arkitekten bakom desserten, bär gratinerade med vit choklad. Gott dricka till och kvällen var toppen på alla sätt.

Onsdag 24/3. På förmiddagen var Åke till sin virkesleverantör och köpte på sig ett litet förråd av balsa och på kvällen var Karin Byström och jag inbjudna till Reumatikerföreningens i Sundsvall fibrosektions 20-årsjubileum.Vi var de som startade sektionen en gång i tiden.

Torsdagskvällen ägnade vi åt studentuppvaktning i förväg tillsammans med Jennie och Ida. Vi bjöd dem på middag på rest.Viktoria och gav dem deras studentgåvor. Vi tänker inte åka upp till den rätta studentdagen utan gjorde två flugor på smällen nu i stället. De fick varsin tavla och naturligtvis varsitt halsband som vi låtit en guldsmed här i stan tillverka efter min ritning. Likadana halsband som Anneli, Emma och Emelie fått vid sina studentexamina. Det är silverkedjor med doserade stavar som hängen.

På fredag förmiddag hämtade Monica mig och vi for upp till Hällsjö där vi prylade lite med hennes linnekavaj som inte ville bli som h0n ville. Senare kom Benke hem från en affärsresa och när slutligen Åke kom, han hade varit på en avtackning på Brandstationen, blev det middag. Den var som vanligt hos Nilssons ytterst delikat,och herrarna hamnade i paltkoma framför TVn.

Lördagen ägnades huvudsakligen åt vila inför kvällens fest. När det var dags tog Åke och jag bussen till Finska föreningen där festen hölls. Först var det skålande i champagne för Kent och sedan en tre-rätters middag. Meny: Toast Skagen, helstekt oxfilé med potatisgratäng, kaffe och tårta. Efter att födelsedagsbarnet öppnat sina presenter vidtog en frågeslinga i Kentkunskap. Mitt lag hade bäst resultat med eftersom jag ansåg mig lätt överkvalificerad, avstod jag från vinsten och lät den näst bästa vinna. När uret visade 01.30 började Åke visa tecken på trötthet och jag var också nöjd, så Micke ringde efter taxi till oss och vi for hem till sängen. Festen hade dock fortsatt till kl.05.30 cirka!


På söndagen sov vi länge (!) och sedan for vi till Bosvedjan på fika/lunch hos Liselott och Jack. De bjöd på våfflor med hemlagada hjortronsylt och grädde. MUMS!!!
Den kvällen bjöd Kicki och P-O på middag.

Sen var det måndag igen och då bjöd Annki Pe (min f.d. arbetskamrat) och Kalle på lunch.


och sedan körde vi hem bilen till Kicki och tackade för lånet. Hon skjutsade så ner oss till Tallbacken i Timrå där vi var bjudna på middag hos Anders (f.d. arbetskamrat till Åke) och Birgitta Edlund.



Sista dagen i Sundsvall var vi hos Kent på tårtkalas eftersom det var hans rätta födelsedag och dagen efter körde P-O oss till centralen så vi kunde ta tåget till Gävle där Ingrid och Palle väntade för vidare transport till Mora.

Där var det som vanligt vilsamt och skönt och det känns nästan som att komma hem. Vi tog en tur upp till Ingelas torp på Åsen och tittade på hur hennes blivande värphöns utvecklades i inkubatorn. Häftigt att se hur det rörde sig inne i ägget när Ingela genomlyste det!
Förutom mamma Ingela, ett stort antal höns och två katter,
bor min gudson Daniel också där.

Hemresan gick bra med tågbyten i Sala, Norrköping och Lund och slutligen buss från Landskrona C till Bredgatan. När vi trötta, släpandes på resväskan som vägde två ton, vek runt hörnet in på Tranegatan, stod en bekant bil där. I den satt min syster Gunilla och hennes Bengt. De varpåpåskresa runt södra Sverige och kom till oss för en natt innan de styres norrut igen. Vi visste att de skulle komma, så det blev ingen chock. Vi hade en trevlig kväll tillsammans och de reste vidare söndag morgon mot Bergkvara i Småland som var deras nästa stopp.


Påskdagen och Annandagen har gått i slöandets tecken och sedan återgår livet till det normala igen. Hoppas jag!

Vi hörs framöver. Bye/MargS