Vilken dá! Både hemsk och bra.

I morse bestämde vi att vi skulle ta en tur till Malmö. Först till Center Syd för att köpa nya spring-skor till Åke (de hade 50% rabatt), sedan till IKEA för att bl.a. köpa nya vardagsglas och sedan till Stoff och Stil för inköp av diverse tyger. När vi var klara att åka gick jag som vanligt in till sovrummet för att hämta mina ringar som jag alltid tar av mig på natten för mina fingrar sväller så. OCH DÅ VAR DE INTE DÄR DE SKA VARA!. Vi sökte överallt, högt och lågt och på de mest otroliga platser men fick ge upp. De hade väl kommit med i någon soppåse. Ja, inget att göra åt det nu, bara att fara iväg och handla i alla fall. Jag gick in på en guldsmedsaffär på Center Syd för att höra vad det skulle kosta att köpa nya, liknande de jag hade och det skulle gå på c:a 7.000:-. Slutsats - det är bara att sätta igång att spara.

Under resans gång rekapitulerade vi var och när jag haft dem sist och det var ju i går så de kunde inte ha kommit så långt för i går var jag bara ute på en kortpromenad i blåsten och då hade jag vantar på mig. JA, i vantarna! Näähädå, där var de inte. Efter att vi kommit hem kröp vi på knä med ficklampor och sökte men det enda vi hittade var damm. Alltså tog jag fram dammsugaren för att göra nåt åt det och när jag lyfter på min sängmatta rullade ringarna fram!!!
Vem katten hade lagt dem där! Inte jag i alla fall. Det spökar här men skit detsamma, nu sitter de på mitt finger igen och lugnet är återställt. Phu!

Vi hade också en rätt äventyrlig resa för vi navigerade oss fram på vägar vi inte kört förut efter en karta som lämnade en del i övrigt att önska men vi kom rätt och nu är allt bra. Nu ska jag rita och klippa mönster till lite egna kläder och sen är det dags för söndagsmiddag.

Phu

Första bruddressen färdig! Det innebar underklänning, korsett, handskar och fuskpälsboa. De pengar jag fick in ska jag ta med mig till Stoff o Stil på onsdag och handla tyg till en kavaj till mig själv. Jag är också klar med provplagget till studentskans balblåsa. Hon har varit i Österrike under sportlovet och kommer hem idag, så hon ringer väl endera dagen. Så har jag sytt mig själv ett par snygga byxor och en tröja tills vi ska åka till Götet och nu håller jag på med en vit blus till samma resa.

I går klippte jag ett mönster till en omlottklänning åt mig själv. När jag skulle nåla ihop delarna såg jag att jag hade jag klippt två högerframstycken, så tyget åkte raka vägen ner i soporna! Gud, vad jag blir less när jag göra sådana slarvfel. Tack och lov att det var till mig själv och inte tilll en kund och att tyget var rätt så billigt.

I dag eller i morgon kommer en grannfru upp med gardiner jag lovat fixa åt henne. Det är bara två raka våder, så det är förhoppningsvis snabbt gjort.

På måndag och tisdag är det uppföljningsträff på smärtrehab. Då ska man redogöra för om man gjort några framsteg under den gågna månaden. Själv tycker jag att jag varit rätt duktig att följa mitt träningsprogram. Jag har såklart inte gjort allt alla dagar men några övningar har det blivit varje dag i alla fall. Avslappningsprogrammet kan jag utantill nu och snabbavslappningen gör jag flera gånger om dagen nästan utan att tänka på det och det är nog tur det. Det är lätt att spänna sig när man sitter vid symaskinen eller står och klipper till. Då är det skönt att bara spänna höger hand och hålla andan i några sekunder, sedan andas ut och sänka axlarna. Konstigt att så lite kan göra så stor skillnad.

Just nu är jag solo för Åke har åkt till Thulin-fältet för att se om det finns några "dårar" som är där i denna blåst. Jag tror nog han är hemma snabbt igen. Visserligen skiner solen och det är +10 drygt men blåsten gör att det inte är så skönt som det ser ut inifrån. Jag skippar min promenad idag och syr i stället.

Idag har Kent och hans familj rest till Thailand och de ska vara där i tre veckor. Usch vad jag blir avundsjuk!!!! Hoppas de får det riktigt bra och att ingen tsunami eller vulkanutbrott ställer till det för dem.

Det var det. Nu hojtar samvetet om att det ligger ett tyg oklippt på köksbordet. So long.

Tisdag 19/2 2008

I söndags var vi bjudna till Lund för att,tillsammans med den kvinna, Eva Gamstedt, som var min stolsgranne på planet hem från Lanzarote, göra en sightseeingtour i Lunds gamla stad. Vi tog buss och tåg och Eva mötte oss på perrongen i Lund. Vi såg oss omkring på Lundagård, där snödroppar och vintergäck fyllde de gröna gräsmattorna, på Unviersitetsområdet och slutligen i gamla domkyrkan. Eva hade läst på ordentligt och vi fick mycket intressant information om allt. I domkyrkan finns ett 600 år gammalt ur som två gånger per dygn spelar en truddelutt och visar de tre vise männens resa till det nyfödda jesusbarnet. Vi tog plats framför uret, fulla av förväntan och det hela tog 1 minut! Det kändes som en antiklimax. Det kan ju inte hjälpas att vi jämförde med medeltidsuret i Prag som är MYCKET större och "uppvisningen" är mycket längre och det är långt fler figurer som "knatar" runt.

Efter rundturen gick vi hem till Eva och hennes man Bengt och intog en riklig lunch på diverse smörgåsar, vin, öl, kaffe eller te. Tyvärr hade hennes man inte möjlighet att gå med på promenaden för han har astma och efter att ha rökt hela sitt hittillsvarande liv, har han också kol. Efter en trevlig dag kom vi så hem vid 18-tiden grundligt trötta.

I går var jag till min frisör och nu börjar vi få fason på min nya frisyr. Under tiden gick Åke och handlade det vi behövde för att kunna bjuda Kent på en god middag. Han kom vid 18.30-tiden på en blixtvisit på sin väg till ett seminarium i Malmö. Han hade så mycket att förbereda inför detta att han inte kunde stanna så länge, så vid 21-tiden for han vidare. Underbart är kort, eller hur?

I dag sitter jag pall vid symaskinen och försöker hinna med att sy ett par byxor och en tröja till mig själv mellan alla brud- och balklänningar som jag har beställning på. Jag ska ju någonstans också hinna trycka in mina egna kläder till Mias bröllop/Emelis studentexamen som är i början av juli. Men än så länge känner jag mig inte jäktat utan bara inspirerad.

Nu är det fikadags och sen dags för symaskinen igen.

Mera syjobb.

Nu händer det saker. Jag tror jag snart måste börja träna på NEJ NEJ NEJ igen. Jag har ju redan beställning på en studentbalsklänning till slutet på maj och en bröllopsutstyrsel till fruntimmersveckan och idag kom ett nödrop om en underklänning till en nyköpt, genomskinlig brudklänning till 1 mars! Dessutom hade jag tänkt sy mig själv ett par byxor och en tröja och en klänning tills vi åker till Göteborg i påsk. Och så, det viktigaste av allt, en supersnygg kjol med tillhörande top till Mias bröllop och Emelies studenexamen i början av juni. Phu, programmet är fulltecknat.

På torsdag ska jag åka till Stoff & Stil vid Svågertorp i Malmö och handla diverse mönster och tyger och tillbehör till mig själv, till mina kunder och till Monica i Sundsvall. Monicas grejor ska jag be Kent ta med sig när han åker norrut igen efter sitt besök hos oss på måndag 18/2.

Det är faktiskt riktigt bra att jag fått så många beställningar för jag går hos tandläkaren och fixar till en del gamla, dåliga, fula fyllningar och sedan den 6/2 till dags dato har jag lagt ut 2.700kr på mina tänder. Men man måste laga hål och det blir faktiskt riktigt snyggt också.

Nu är klockan snart mitt i natten och jag ska gå och sova men först ska jag köra min avslappnings-CD. Åke sover redan på söta rosenörat så natti natt Bloggen. Puss o kram.

Vår eller?

I lördags var det vår i luften. Solen sken bakom en tunn slöja av höga altostratus-moln och fåglarna kvittrade. Vi fyllde ryggan med kaffe och goda mackor och for till Järavallens friluftsområde för en vårpromenad. Det var massor av folk med och utan barn och hundar som kommit på samma idé men området är vidsträckt så alla fick god plats. Vi träffade en underbar Cairn-pojke på 10 år som var så vältrimmad och väluppfostrad så det var ett rent nöje att se. De unga ägarna och deras båda barn var också väldigt trevliga och vi stod en lång stund och pratade hund med dem. Jag kände av vill-ha-lusten men Åke verkar benhård: "Det ska inte var något djur här!" Vi träffade också ett par verkligt ouppfostrade jyckar. Den ena var en dvärgpudel och den andra någon sorts terrier-korsning med inslag av cairn. Matten hade full sjå att hålla fast dem och de försökte hoppa på alla människor som kom i närheten och morrade åt alla hundar de såg. Fy, vilken misslyckad uppfostran de hade stackarna hade fått!

Promenade var skön men eftersom Åke får värk när han går fort så blev det strosatakt och inte min takt. Nästa gång ska jag gå den längre sträckan och så möts vi där stigarna går ihop några 100-tals meter från målet. När vi sedan skulle fika var de fåtaliga borden upptagna så vi satt i bilen med dörrarna öppna för fågelkvittret och de ljumma vindarna och det gick också bra. Dessutom slapp vi bli blöta i bakarna av fukten på träbänkarna.

I går gick jag till CityGross för att byta en tidning som Åke fel-köpt dagen innan och samtidigt passade jag på att handla lite käk. När jag var klar och stod i kassan dök Åke upp. Då hade han travat iväg i sin takt minuterna efter att jag gått och så fick vi sällskap på hemvägen. Vädret var lika fint som på lördagen och fåglarna kvittrade ännu gladare i parkerna. Jag kollade stegmätaren när vi kom hem och det var c:a 3000 steg t.o.r. Inte så imponerande men bättre än inget.

I dag är Åke på återbesök hos dr. Lena Å., vår husläkare, på vårdcentralen för att få svar på de senaste diabetesproverna. Hoppas det är OK och att hon inte retar honom! Han har rätt kort stubin numera och tålamodet med folk som försöker "uppfostra" honom är inte så stort. Han mår fortfarande psykist lite dåligt efter cancern, vilket väl är förståligt, och jag hoppas han gjort som han lovade i går, d.v.s. be om remiss till kuratorn så han får prata av sig. Han är vaken ett par timmar varje natt och han säger att tankarna snurrar runt, runt om ambulanstransporter han gjort, om dödsbränder han varit med om att släcka och om döden o.s.v. Han är precis som jag. Han vill inte belasta mig med sina mörkaste funderingar, precis som jag inte vill belasta honom med mina. Mina samtal med kurator Anette har hjälp mig en hel del och jag hoppas det kan hjälpa honom också. Jag vill ha tillbaks min glade, busige man!!!!!

Nu ska jag sätta fart med att sy mina nya kläder, ett par grå byxor och en lila tröja samt en omlottklänning, tills vi ska till Göteborg i påsk. Vi ser verkligen fram emot att träffa Marie och Peter igen. Vi hade så roligt tillsammans med dem på semestern på Lanzarote. Vi var på samma våglängd liksom.

Jag gillar inte tandläkare men ändå....

Både i går och idag har jag varit hos tandläkaren. Det gjorde inte ont någon annan stans än i plånboken. 701:- igår och 845.- idag! Igår lagade han den plomb som försvann vid lunchen på Lanzarote och idag gjorde han den vanliga undersökningen och hittade 3 små hål. Det ena lagade han idag och de andra ska han ta om ett par veckor. Mina favorit-usch-objekt brukar vara tandläkare men denne man var en positiv överraskning. Dels var han väldigt trevlig och dels var han så varsam att det inte gjorde ont alls. Jag tillät honom till och med att borra utan att först bedöva! Det ni! Jag som är en sån ynkepotta annars när det gäller ont i munnen.

Igår var en dam vid namn Ellie (kaksmulan kaller Åke henne eftersom hon bakat våra julkakor) och hämtade sina byxor och slutprovade två blusjackor och snart kommer det en annan dam och hämtar sin kjol som jag sytt om. Bra med lite extra pengar när tandis är så dyr. Sedan ska vi åka till Flügger och låna hem tapetprover till sovrummet. Det är inte så vackert nu med hundmärken på tapeten i hörnet ovanför sängarna. Förra hyresgästen hade en stor hund som tydligen hade krafsat och gnuggat sig mot väggen där. Hyresvärden har lovat att vi ska få det fixat i mars ungefär. Vi ska också hämta en stålborste på hyresvärdens bekostnad och börja fixa på balkongen så snart vädret tillåter. Det är ju bra att ha borsten hemma för då kan man göra lite i taget även om vädret bara håller sig i styr kortare stunder.

Det var dagens rapport. Återkommer när det finns mer att berätta.

Hemma igen.

Ja, då var man hemma igen då och hemkomsten blev en klimatchock. Vi landade på Sturup i full storm och snöglopp och bilturen hem var inte rolig. Det gick bara att köra 50-80 på motorvägen och i morse rapporterade nyhetssändningarn om flera avåkningar. En enorm skillnad från det vi kom ifrån som framgår av bilderna. Bild ett är hotellet som var jättefint, tre våningar i vitt med gröna dörrar och fönsterluckor. Bild 2 är Marie och Peter som vi blev goda vänner med. Det är färsta dagen i solen. Bild tre är uppe på deras balkongoch och bild fyra är utsikten från vår balkong med Afrika rakt förut 14 mil bort. Vi har haft det helt underbart och eftersom det var All Inclusive så har vi inte gjort av med några extra pengar (nästan!) Det var verkligen varmt och det var skönt att det blåste lite i mellanåt. Mitt på dagen fick man lov att uppsöka skuggan, oftast i baren där man kunde blanda sig drinkar, dricka läsk eller kaffe och käka snacks så mycket man ville. Jag var säker på att jag vuxit ur jeansen med så var tack och lov inte fallet så jag lyckades alltså hålla igen under måltidsbufféerna som dukades upp tre gånger per dag med allt man kunde önska sig från grönsaker och frukt till varmrätter och desserter.

I dag är det stora tvättardagen. Det är konstigt så mycket tvätt det blir på bara en vecka trots att man mest går i bikini. Efter att tvätten är klar är det sängen och TVn som gäller för mig. Och om inte vädret blir bättre är det samma program i helgen.

Nu ska jag laga lunch och det känns så svårt att hitta på vad man ska äta när man har levt med att bara gå till dukat bord en vecka. Men det ska nog gå bra.