I lördags var det vår i luften. Solen sken bakom en tunn slöja av höga altostratus-moln och fåglarna kvittrade. Vi fyllde ryggan med kaffe och goda mackor och for till Järavallens friluftsområde för en vårpromenad. Det var massor av folk med och utan barn och hundar som kommit på samma idé men området är vidsträckt så alla fick god plats. Vi träffade en underbar Cairn-pojke på 10 år som var så vältrimmad och väluppfostrad så det var ett rent nöje att se. De unga ägarna och deras båda barn var också väldigt trevliga och vi stod en lång stund och pratade hund med dem. Jag kände av vill-ha-lusten men Åke verkar benhård: "Det ska inte var något djur här!" Vi träffade också ett par verkligt ouppfostrade jyckar. Den ena var en dvärgpudel och den andra någon sorts terrier-korsning med inslag av cairn. Matten hade full sjå att hålla fast dem och de försökte hoppa på alla människor som kom i närheten och morrade åt alla hundar de såg. Fy, vilken misslyckad uppfostran de hade stackarna hade fått!
Promenade var skön men eftersom Åke får värk när han går fort så blev det strosatakt och inte min takt. Nästa gång ska jag gå den längre sträckan och så möts vi där stigarna går ihop några 100-tals meter från målet. När vi sedan skulle fika var de fåtaliga borden upptagna så vi satt i bilen med dörrarna öppna för fågelkvittret och de ljumma vindarna och det gick också bra. Dessutom slapp vi bli blöta i bakarna av fukten på träbänkarna.
I går gick jag till CityGross för att byta en tidning som Åke fel-köpt dagen innan och samtidigt passade jag på att handla lite käk. När jag var klar och stod i kassan dök Åke upp. Då hade han travat iväg i sin takt minuterna efter att jag gått och så fick vi sällskap på hemvägen. Vädret var lika fint som på lördagen och fåglarna kvittrade ännu gladare i parkerna. Jag kollade stegmätaren när vi kom hem och det var c:a 3000 steg t.o.r. Inte så imponerande men bättre än inget.
I dag är Åke på återbesök hos dr. Lena Å., vår husläkare, på vårdcentralen för att få svar på de senaste diabetesproverna. Hoppas det är OK och att hon inte retar honom! Han har rätt kort stubin numera och tålamodet med folk som försöker "uppfostra" honom är inte så stort. Han mår fortfarande psykist lite dåligt efter cancern, vilket väl är förståligt, och jag hoppas han gjort som han lovade i går, d.v.s. be om remiss till kuratorn så han får prata av sig. Han är vaken ett par timmar varje natt och han säger att tankarna snurrar runt, runt om ambulanstransporter han gjort, om dödsbränder han varit med om att släcka och om döden o.s.v. Han är precis som jag. Han vill inte belasta mig med sina mörkaste funderingar, precis som jag inte vill belasta honom med mina. Mina samtal med kurator Anette har hjälp mig en hel del och jag hoppas det kan hjälpa honom också. Jag vill ha tillbaks min glade, busige man!!!!!
Nu ska jag sätta fart med att sy mina nya kläder, ett par grå byxor och en lila tröja samt en omlottklänning, tills vi ska till Göteborg i påsk. Vi ser verkligen fram emot att träffa Marie och Peter igen. Vi hade så roligt tillsammans med dem på semestern på Lanzarote. Vi var på samma våglängd liksom.
Promenade var skön men eftersom Åke får värk när han går fort så blev det strosatakt och inte min takt. Nästa gång ska jag gå den längre sträckan och så möts vi där stigarna går ihop några 100-tals meter från målet. När vi sedan skulle fika var de fåtaliga borden upptagna så vi satt i bilen med dörrarna öppna för fågelkvittret och de ljumma vindarna och det gick också bra. Dessutom slapp vi bli blöta i bakarna av fukten på träbänkarna.
I går gick jag till CityGross för att byta en tidning som Åke fel-köpt dagen innan och samtidigt passade jag på att handla lite käk. När jag var klar och stod i kassan dök Åke upp. Då hade han travat iväg i sin takt minuterna efter att jag gått och så fick vi sällskap på hemvägen. Vädret var lika fint som på lördagen och fåglarna kvittrade ännu gladare i parkerna. Jag kollade stegmätaren när vi kom hem och det var c:a 3000 steg t.o.r. Inte så imponerande men bättre än inget.
I dag är Åke på återbesök hos dr. Lena Å., vår husläkare, på vårdcentralen för att få svar på de senaste diabetesproverna. Hoppas det är OK och att hon inte retar honom! Han har rätt kort stubin numera och tålamodet med folk som försöker "uppfostra" honom är inte så stort. Han mår fortfarande psykist lite dåligt efter cancern, vilket väl är förståligt, och jag hoppas han gjort som han lovade i går, d.v.s. be om remiss till kuratorn så han får prata av sig. Han är vaken ett par timmar varje natt och han säger att tankarna snurrar runt, runt om ambulanstransporter han gjort, om dödsbränder han varit med om att släcka och om döden o.s.v. Han är precis som jag. Han vill inte belasta mig med sina mörkaste funderingar, precis som jag inte vill belasta honom med mina. Mina samtal med kurator Anette har hjälp mig en hel del och jag hoppas det kan hjälpa honom också. Jag vill ha tillbaks min glade, busige man!!!!!
Nu ska jag sätta fart med att sy mina nya kläder, ett par grå byxor och en lila tröja samt en omlottklänning, tills vi ska till Göteborg i påsk. Vi ser verkligen fram emot att träffa Marie och Peter igen. Vi hade så roligt tillsammans med dem på semestern på Lanzarote. Vi var på samma våglängd liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar