Nu har vi varit hemma en vecka, knappt, och hunnit andas. Vi kom alltså hem sent tisdag kväll förra veckan. Onsdagen tillbringades i tvättstugan nästan hela dagen och torsdag och fredag satt jag vid telefonen med att kolla upp pappas bankkonton och autogirobetalningar. Eftersom jag haft hand om hans ekonomi de senaste åren har jag "valts" av mina syskon att sköta det kamerala som alltid uppstår i samband med ett dödsfall. Tack och lov var pappa väldigt klar över hur han ville ha det, så det blir inga bråk om petitesser mellan oss tre syskon. För flera år sedan gav pappa mig ett kuvert, att förvara i vårt kassaskåp tills han gått bort. Det kuvertet ska jag ta med mig till Sundsvall nästa vecka. Eftersom mina syskon inte kommer att vara närvarande där uppe när jag öppnar kuvertet, har min bror, Finn, avtalat med sjukskötaren som haft hand om pappa hela den sista tiden, att han ska var närvarande i deras ställe. Han ska signera kuvertets stängning så det syns att det inte öppnats tidigare och sedan samma sak med de papper som finns däri. Han behöver ju inte se vad det står utan bara kunna intyga, att de papper han signerat är de papper som fanns i kuvertet.
På lördag förmiddag kom vår lille lånehund JohnJohn. Han ska vara hos oss två veckor medan hans matte Lone är på båtluffning i den grekiska övärlden. Han är jättemysig och tyst, en idealisk hyreshushund. Han skäller bara när det ringer på vår dörr och så smågruffar han när vårt gamla väggur slår. På natten ligger han på sin filt nedanför Åkes säng, om han inte ligger I Åkes säng förståss.
Söndag=vilodag,verkligen vilodag. Reaktionen efter allt som hänt sista tiden drabbade mig med full kraft. Jag däckade rejält. Tur jag har världens bäste man som fixade allt från att gå ut med hunden, handla, fixa fika och mat, till att massera mina ömma ben och min onda rygg. Han är underbar.
Måndag=tänkte åka till Lill-Olas och stavgå med FF-gänget men det regnade och kändes inte alls inbjudande att vistas ute. Så istället fortsatte jag med samma som på söndagen, d.v.s. slappa.
Tisdag= i dag har jag varit på målningen. Trevligt som vanligt. Påbörjade ett nytt "verk" som förhopppningsvis blir bra. Nu är det kväll och jag börjar bli trött på ögat. Åke o JJ ligger på golvet och kelar. Vi ska bara ta en avslutande sväng runt kvarterat för en liten kissning så är det nattinatt sedan.
Sov gott alla.
tisdag 29 september 2009
lördag 26 september 2009
Borta bra men...................
Nu har jag börjat hämta mig från ett par veckors trevlig samvaro med familj och vänner men det blev mentalt jobbigare än jag väntat mig.
Det började på måndag morgon 7/9 med att jag var till min frisör, Joakim, och fixade håret. Åke hämtade mig med bilen färdigpackad och så bar det av. En liten tvist på början av färden var den tyske bilist som passerade oss på E6an med en stor båt på släp. Vi körde 100 när han swischade förbi. Efter någon kilometer, där det blev enfiligt på grund av vägarbete, stod han och stoppade trafiken. Då hade det vänstra hjulet ramlat av kärran! Vi lyckades ta oss förbi och det var tur för när vi lyssnade på trafikradion en stund senare, rapporterade de om totalstopp i trafiken och det skulle kunna ta en stund att bärga vagn och båt.
Efter några timmar var vi i Norrköping och hittade fram till den av Janne rekommenderade P-platsen, trots att Gullan hela tiden ville ha in oss på gågatorna i centrum. Niklas, Janne och Evas son, var på besök från Drammen och det var supertrevligt att träffa honom igen. Senaste gången vi sågs var på hans studentdag för minst 10 år sedan. Vi blev bjudna på en god middag och sov sedan i sköna sängar till tisdag morgon.
Resan fortsatte till Sundsvall och vi var framme vid 14-tiden. Kevin kom och mötte oss med nycklarna till den gästlägenhet vi skulle bo i under besöket. Vi var rätt slut båda två efter bilresa i 100 mil och hörde motorsurr och kände väggupp trots att vi var stilla, så vi handlade, bäddade och lagade middag och sedan satt och låg vi bara och slötittade på TV tills vi somnade.
På onsdagen morgon for Åke ner till sin hovleverantör av balsa i Gnarp och sedan var vi upp till pappa Oskar som nog inte kände igen mig först men han sträckte ut handen mot Åke så "pojken" kände han igen genast. Vi satt där några timmar och förde en rätt ensidig konversation, då pappa inte kunde svara med något annat än mummel eftersom han hade afasi efter en stroke.
Vi for sedan ut till Kicki i Gudmundsbynoch åt lunch med henne och Mia.
En timme till hos pappa O. på kvällen och sedan var den dagen slut. Torsdagen och fredag var ganska lika onsdagen med undantag för lunchen och att kvällarna tillbringades i (torsdag) Hällsjö hos Monica och Benke och (fredag) Gudmundsbyn hos Kicki och Peo.
Lördagen var dagen med stort G som i Guldbröllopsdagen. Efter att besökt pappa O. några timmar träffade vi barn, barnbarn, övrig släkt och vänner på Tandoori House där ett långbord var dukat för fin middag. Mycket prat och många skratt ledde fram till finalen som var en bröllopstårta med brudpar och allt och dekor i guld som barnen gav oss i present.
På söndagen for vi, efter att ha tittat till pappa O., ut till Essvik till Åkes för detta arbetskompis Thomas Danielsson med fru Kicki. De bor högt uppe på en sluttning med utsikt över älven och Gumsekullen. Otroligt fint! Där blev vi flera timmar och fikade, besiktade Thomas otroligt fina veteranbil, en DeSoto cabriole som var lackad till glänsande vinröd skönhet med gräddfärgat tak.
Måndagen ägnade vi åt Kicki som hade ont i sin arm och sin nyopererade tå (nageltrång). Vi åt lunch med henne och sedan for i in till pappa O. igen. Han var nu inte längre kontaktbar utan sov med ett gurglande läte i halsen för varje andetag. Vi besökte också Emma och fikade hos henne och lekte med hennes busiga kisse Hugo, 20 veckor. Huvaligen vad vassa tänder och klor sådana synbart mjuka pälsbollar har!
På tisdagen träffade jag Monica och vi tog en shoppingrunda på stan och upplivade gamla minnen. Vi åt lunch på en italiensk restaurang och hade en trevlig stund tillsammans. På kvällen var vi till Gunilla och Bodo Raupach på fika. På onsdagen var vi så klart åter till pappa O. och sedan for vi ut till Midlanda där jag hälsade på i flygledartornet och upplivade gamla minnen. Två av mina gamla arbetskamrater var i tjänst, Ann-Kristin Modin och Erik Lenander, och det var supertrevligt att snacka gamla minnen med dem en stund.
Kvällen tillbringade vi med Kent och hans familj och bjöds på en mycket god middag, som vanlig när Maria står för maten. Jag drack vin men Åke höll sig till vatten. Han kände på sig att det kanske skulle behövas bilkörning till Allégården inom en inte allt för lång tid. Det var lite födelsepresentutdelning också då Emelie fyllt år, Kevin fyllde om ett par dagar och Jennie den 5/10.
Och Åke hade rätt i sin föraning, kl. 00.30 natten till torsdag ringde nattpersonalen från Allégården och villle jag skulle komma upp, för de trodde att pappa O. bara hade ett par timmar kvar. Han var mycket orolig och hade svårt att andas. Jag kom upp vid 1-tiden och när jag kom in genom dörren blev han alldeles lugn och han sov sedan lungt hela natten medan jag satt hos honom, talade med honom och höll handen. På morgonen for jag hem och sov några timmar och sedan åter till pappa. Vi var bjudna på lunch hos Annki Modin kl 13 så personalen avlöste mig och lovade ringa omedelbar det blev någon förändring. Vid 15-tiden var jag tillbaka och då kom Mia också dit. Vi gjorde upp att hon skulle avlösa mig kl 18 så jag skulle få åka på den middag vi var bjudna på hos Jack och Liselott Berglund. Mia for vid halv fyra och sköterskan kom upp samtidigt och gav pappa en morfinspruta för han hade märkbart ont och rosslade svårt för varje andetag. Vid fyratiden började han få andningsupphåll på en halv till en minut och tio minuter över fyra var det slut. Jag väntade tre minuter för att se om han började andas igen, kände på pulsen som inte fanns och då ringde jag efter personalen. Sköterskan kom upp och konstaterade att det var över. Åke kom och vi satt en stund hos pappa O. som såg så fridfull ut. Sedan for vi på middagen.
Fredag morgon åkte vi till Fonus och ordnade allt som ska fixas efter ett dödsfall, beställning av kista, urna och kremering. Eftersom pappa O. varit helt klar över hur han ville ha det, var det ett enkelt arbete. Kl. 12 kom barnen och barnbarnen och vi hade en stund med pappa O. som låg så fridfullt i sin säng med vackra spetslakan och omgiven av ljus och blommor. För de flesta barnbarnen var det första gången de såg en död människa men de klarade det fint. De klappade på kinden och pussade på pannan och allt var så lungt och stilla.
Efteråt bjöd jag på lunch i matsalen och sedan körde Åke hem mig innan han for tillbaka för att vara med när Fonus personal lade ner pappa O. i kistan.
På kvällen var det födelsedagskalas hos Mia för Micke som fyllde 25 år dagen efter. Mias man Thomas berättade om den stora lax han lyckats fånga och visade som bevis en bild av sig själv bärande den 7,5 kilo tunga fisken. Nästa gång jag kommer upp ska vi gå ner till älven och titta på alla laxar som finns i vattnet. Mia berättade att det ser ut som delfiner som hoppar i vattnet och det blir strömvirvlar kring de stora fenor som sticker upp.
Lördag morgon städade vi ur lägenheten och for så ut till Kents stuga för att lämna lånedatorn och nycklarna. Efter några kramar där åkte vi vidare till Bergsjö, köpte blommor och lade på Åkes morbror Einars grav och sedan blev det lunch hos Ingrid o Bertil. Berit och Ann-Magret var också där. Det är Åkes kusiner och barn till hans morbröder och mycket goda vänner till oss.
Efter lunch körde vi till Söderhamn, till Annelis och Mattias nyköpta hus. Det är ett jättemysigt gammalt hus men stilfullt renoverat. I köket finns den gamla vedspisen med sin kåpa kvar och den fungerar. Kakelugnarna i rummen behöver få anslutningarna till rökgången tätad och sedan funkar de med, annars är det fjärrvärme indraget så det finns ingen riks för att man behöver frysa. Där blev vi bjudna på middag tillsammans med Kicki, Peo och Emma som kom strax efter oss och några av värdparets kamrater.
Vi packade ur allt vi haft med oss till dem, t.ex. kopparkastruller och gamla dukar och sånt. Det var samtidigt födlesedagspresenter till de båda.
Och sedan for vi vidare till Ingrid och Palle på Lievägen i Mora.
På söndag förmiddag körde vi upp till Bergkarlås, Åsen; där Palle o Ingrids dotter Ingela bor i en jättesöt liten stuga med höns, kaniner, katter och, inte minst, sin som Daniel,, snart sju år och med massor av spring i benen, som är min gudson.
Sedan vi åtekommit till Lievägenkom min kusin Nina (Cypern) och hennes man Gunnar
som var på semester i sitt torp i Forsen utanför Siljansnäs och vi åt middag tillsammans alla sex.
Måndag eftermiddag for vi till Nina och Gunnar för att övernatta men de hade inte kommit hem ännu från sin shoppingrunda så vi fortsatte till Siljansnäs där Åke köpte mig en ljusstake i form av en underbar svan med kristallvingar tillverkad på Dalakristall som har sin fabrik och butik där. Sedan for vi åter till Forsen där värdfolket kommit hem. Vi snackade och skrattade och åt så småningom middag och sedan besöt vi att fara vidare mot Fagersta eftersom vi hade lite att göra på vägen hem och då var vi ju en god bit på väg redan på morgonen. I Fagersta väntade Gun-Britt med förtäring och där var också hennes dotter Lina med man och lille Huga 1,5 år. De for dock hem innan vi satte oss till bords. Det var ju sena kvällen och Hugo behövde komma i säng.
Efter en god natts sömn och en dito frukost for vi så iväg på sista etappen, den mot södern och hemmet. Allt fungerade bra, vi stannade och rastade flera gånger och åt den matsäck Gun-Britt skickat med oss och slutligen var vi hemma vid 17-tiden. Det kändes så skönt att komma hem. Vi handlade lite middag för förråden var tomma, åt en enkel måltid och ramlade tidigt i säng.
Dagarna som gått sedan dess har jag varit totalt slut. Jag har inte orkat med annat än att sova, slötitta på TV och sova igen. Men nu har jag börjat piggna till så livet har så smått återgått i gamla spår. jag återkommer med rapport om vad som hänt den sista veckan. Bye.
Det började på måndag morgon 7/9 med att jag var till min frisör, Joakim, och fixade håret. Åke hämtade mig med bilen färdigpackad och så bar det av. En liten tvist på början av färden var den tyske bilist som passerade oss på E6an med en stor båt på släp. Vi körde 100 när han swischade förbi. Efter någon kilometer, där det blev enfiligt på grund av vägarbete, stod han och stoppade trafiken. Då hade det vänstra hjulet ramlat av kärran! Vi lyckades ta oss förbi och det var tur för när vi lyssnade på trafikradion en stund senare, rapporterade de om totalstopp i trafiken och det skulle kunna ta en stund att bärga vagn och båt.
Efter några timmar var vi i Norrköping och hittade fram till den av Janne rekommenderade P-platsen, trots att Gullan hela tiden ville ha in oss på gågatorna i centrum. Niklas, Janne och Evas son, var på besök från Drammen och det var supertrevligt att träffa honom igen. Senaste gången vi sågs var på hans studentdag för minst 10 år sedan. Vi blev bjudna på en god middag och sov sedan i sköna sängar till tisdag morgon.
Resan fortsatte till Sundsvall och vi var framme vid 14-tiden. Kevin kom och mötte oss med nycklarna till den gästlägenhet vi skulle bo i under besöket. Vi var rätt slut båda två efter bilresa i 100 mil och hörde motorsurr och kände väggupp trots att vi var stilla, så vi handlade, bäddade och lagade middag och sedan satt och låg vi bara och slötittade på TV tills vi somnade.
På onsdagen morgon for Åke ner till sin hovleverantör av balsa i Gnarp och sedan var vi upp till pappa Oskar som nog inte kände igen mig först men han sträckte ut handen mot Åke så "pojken" kände han igen genast. Vi satt där några timmar och förde en rätt ensidig konversation, då pappa inte kunde svara med något annat än mummel eftersom han hade afasi efter en stroke.
Vi for sedan ut till Kicki i Gudmundsbynoch åt lunch med henne och Mia.
En timme till hos pappa O. på kvällen och sedan var den dagen slut. Torsdagen och fredag var ganska lika onsdagen med undantag för lunchen och att kvällarna tillbringades i (torsdag) Hällsjö hos Monica och Benke och (fredag) Gudmundsbyn hos Kicki och Peo.
Lördagen var dagen med stort G som i Guldbröllopsdagen. Efter att besökt pappa O. några timmar träffade vi barn, barnbarn, övrig släkt och vänner på Tandoori House där ett långbord var dukat för fin middag. Mycket prat och många skratt ledde fram till finalen som var en bröllopstårta med brudpar och allt och dekor i guld som barnen gav oss i present.
På söndagen for vi, efter att ha tittat till pappa O., ut till Essvik till Åkes för detta arbetskompis Thomas Danielsson med fru Kicki. De bor högt uppe på en sluttning med utsikt över älven och Gumsekullen. Otroligt fint! Där blev vi flera timmar och fikade, besiktade Thomas otroligt fina veteranbil, en DeSoto cabriole som var lackad till glänsande vinröd skönhet med gräddfärgat tak.
Måndagen ägnade vi åt Kicki som hade ont i sin arm och sin nyopererade tå (nageltrång). Vi åt lunch med henne och sedan for i in till pappa O. igen. Han var nu inte längre kontaktbar utan sov med ett gurglande läte i halsen för varje andetag. Vi besökte också Emma och fikade hos henne och lekte med hennes busiga kisse Hugo, 20 veckor. Huvaligen vad vassa tänder och klor sådana synbart mjuka pälsbollar har!
På tisdagen träffade jag Monica och vi tog en shoppingrunda på stan och upplivade gamla minnen. Vi åt lunch på en italiensk restaurang och hade en trevlig stund tillsammans. På kvällen var vi till Gunilla och Bodo Raupach på fika. På onsdagen var vi så klart åter till pappa O. och sedan for vi ut till Midlanda där jag hälsade på i flygledartornet och upplivade gamla minnen. Två av mina gamla arbetskamrater var i tjänst, Ann-Kristin Modin och Erik Lenander, och det var supertrevligt att snacka gamla minnen med dem en stund.
Kvällen tillbringade vi med Kent och hans familj och bjöds på en mycket god middag, som vanlig när Maria står för maten. Jag drack vin men Åke höll sig till vatten. Han kände på sig att det kanske skulle behövas bilkörning till Allégården inom en inte allt för lång tid. Det var lite födelsepresentutdelning också då Emelie fyllt år, Kevin fyllde om ett par dagar och Jennie den 5/10.
Och Åke hade rätt i sin föraning, kl. 00.30 natten till torsdag ringde nattpersonalen från Allégården och villle jag skulle komma upp, för de trodde att pappa O. bara hade ett par timmar kvar. Han var mycket orolig och hade svårt att andas. Jag kom upp vid 1-tiden och när jag kom in genom dörren blev han alldeles lugn och han sov sedan lungt hela natten medan jag satt hos honom, talade med honom och höll handen. På morgonen for jag hem och sov några timmar och sedan åter till pappa. Vi var bjudna på lunch hos Annki Modin kl 13 så personalen avlöste mig och lovade ringa omedelbar det blev någon förändring. Vid 15-tiden var jag tillbaka och då kom Mia också dit. Vi gjorde upp att hon skulle avlösa mig kl 18 så jag skulle få åka på den middag vi var bjudna på hos Jack och Liselott Berglund. Mia for vid halv fyra och sköterskan kom upp samtidigt och gav pappa en morfinspruta för han hade märkbart ont och rosslade svårt för varje andetag. Vid fyratiden började han få andningsupphåll på en halv till en minut och tio minuter över fyra var det slut. Jag väntade tre minuter för att se om han började andas igen, kände på pulsen som inte fanns och då ringde jag efter personalen. Sköterskan kom upp och konstaterade att det var över. Åke kom och vi satt en stund hos pappa O. som såg så fridfull ut. Sedan for vi på middagen.
Fredag morgon åkte vi till Fonus och ordnade allt som ska fixas efter ett dödsfall, beställning av kista, urna och kremering. Eftersom pappa O. varit helt klar över hur han ville ha det, var det ett enkelt arbete. Kl. 12 kom barnen och barnbarnen och vi hade en stund med pappa O. som låg så fridfullt i sin säng med vackra spetslakan och omgiven av ljus och blommor. För de flesta barnbarnen var det första gången de såg en död människa men de klarade det fint. De klappade på kinden och pussade på pannan och allt var så lungt och stilla.
Efteråt bjöd jag på lunch i matsalen och sedan körde Åke hem mig innan han for tillbaka för att vara med när Fonus personal lade ner pappa O. i kistan.
På kvällen var det födelsedagskalas hos Mia för Micke som fyllde 25 år dagen efter. Mias man Thomas berättade om den stora lax han lyckats fånga och visade som bevis en bild av sig själv bärande den 7,5 kilo tunga fisken. Nästa gång jag kommer upp ska vi gå ner till älven och titta på alla laxar som finns i vattnet. Mia berättade att det ser ut som delfiner som hoppar i vattnet och det blir strömvirvlar kring de stora fenor som sticker upp.
Lördag morgon städade vi ur lägenheten och for så ut till Kents stuga för att lämna lånedatorn och nycklarna. Efter några kramar där åkte vi vidare till Bergsjö, köpte blommor och lade på Åkes morbror Einars grav och sedan blev det lunch hos Ingrid o Bertil. Berit och Ann-Magret var också där. Det är Åkes kusiner och barn till hans morbröder och mycket goda vänner till oss.
Efter lunch körde vi till Söderhamn, till Annelis och Mattias nyköpta hus. Det är ett jättemysigt gammalt hus men stilfullt renoverat. I köket finns den gamla vedspisen med sin kåpa kvar och den fungerar. Kakelugnarna i rummen behöver få anslutningarna till rökgången tätad och sedan funkar de med, annars är det fjärrvärme indraget så det finns ingen riks för att man behöver frysa. Där blev vi bjudna på middag tillsammans med Kicki, Peo och Emma som kom strax efter oss och några av värdparets kamrater.
Vi packade ur allt vi haft med oss till dem, t.ex. kopparkastruller och gamla dukar och sånt. Det var samtidigt födlesedagspresenter till de båda.
Och sedan for vi vidare till Ingrid och Palle på Lievägen i Mora.
På söndag förmiddag körde vi upp till Bergkarlås, Åsen; där Palle o Ingrids dotter Ingela bor i en jättesöt liten stuga med höns, kaniner, katter och, inte minst, sin som Daniel,, snart sju år och med massor av spring i benen, som är min gudson.
Sedan vi åtekommit till Lievägenkom min kusin Nina (Cypern) och hennes man Gunnar
som var på semester i sitt torp i Forsen utanför Siljansnäs och vi åt middag tillsammans alla sex.
Måndag eftermiddag for vi till Nina och Gunnar för att övernatta men de hade inte kommit hem ännu från sin shoppingrunda så vi fortsatte till Siljansnäs där Åke köpte mig en ljusstake i form av en underbar svan med kristallvingar tillverkad på Dalakristall som har sin fabrik och butik där. Sedan for vi åter till Forsen där värdfolket kommit hem. Vi snackade och skrattade och åt så småningom middag och sedan besöt vi att fara vidare mot Fagersta eftersom vi hade lite att göra på vägen hem och då var vi ju en god bit på väg redan på morgonen. I Fagersta väntade Gun-Britt med förtäring och där var också hennes dotter Lina med man och lille Huga 1,5 år. De for dock hem innan vi satte oss till bords. Det var ju sena kvällen och Hugo behövde komma i säng.
Efter en god natts sömn och en dito frukost for vi så iväg på sista etappen, den mot södern och hemmet. Allt fungerade bra, vi stannade och rastade flera gånger och åt den matsäck Gun-Britt skickat med oss och slutligen var vi hemma vid 17-tiden. Det kändes så skönt att komma hem. Vi handlade lite middag för förråden var tomma, åt en enkel måltid och ramlade tidigt i säng.
Dagarna som gått sedan dess har jag varit totalt slut. Jag har inte orkat med annat än att sova, slötitta på TV och sova igen. Men nu har jag börjat piggna till så livet har så smått återgått i gamla spår. jag återkommer med rapport om vad som hänt den sista veckan. Bye.
onsdag 23 september 2009
Lugn
Lugn, bara lugn. Det kommer en rapport om våra hektiska dagar i norr, men än så länge är jag mentalt slutkörd och orkar inte skriva nåt i bloggen. Men det kommer - jag lovar.
måndag 14 september 2009
Strålande söndag
I går, söndag, var vi ut till Essvik på besök hos Tomas o Kicki Danielsson. De bor i ett hus som ligger högt ovanför älven med en otrolig utsikt över älven och Gumsekullen. Vi blev sittande på altanen i flera timmar och surrade om allt möjlgt. Tomas stora intresse är renovering av gamla bilar och i hans garage står en fantastisk gammal DeSoto. En riktig pärla som han jobbat med i flera år. Den hobbyn är rätt mycket dyrare än Åkes!
I dag ska vi åka ut till Kicki och trösta lite. Hon har så ont i sin handled och dessutom i en tå som hon opererade för ett par dagar sedan på grund av nageltrång.
Vi har otrolig tur med vädret för solen strålar idag med för sjunde dagen i rad och det är varmt o skönt. Åke kom just in efter en liten promenad och och nu är det fikadags.
Ha det! Bye så länge.
I dag ska vi åka ut till Kicki och trösta lite. Hon har så ont i sin handled och dessutom i en tå som hon opererade för ett par dagar sedan på grund av nageltrång.
Vi har otrolig tur med vädret för solen strålar idag med för sjunde dagen i rad och det är varmt o skönt. Åke kom just in efter en liten promenad och och nu är det fikadags.
Ha det! Bye så länge.
söndag 13 september 2009
Guldbröllop
Det var det det! Igår kväll träffade vi ett antal familjemedlemar, annan släkt och några goda vänner på restaurang Tandoori House i Sundsvall för att fira Åkes och min 50-åriga bröllopsdag. Det blev en mycket trevlig kväll med god mat, många gamla minnen och massor av skratt. Det skålades också en del.
Middagen avslutades med en underbar bröllopstårta i flera våningar med ett brudpar på toppen! Dekoren var i guld med guldrosor och guldpärlor och var en present från våra barn. Eftersom den var jättestor så blev det en del över och den delen står nu i frysen här och ska åka med till Mora för att ätas upp tillsammans med den flaska äkta champagne vi fick av Monica och Benke i torsdags, då vi åt middag hos dem. I Mora ska vi nämligen fira 12 september igen då Ingrid fyllde jämna år samtidigt som vårt äktenskap fyllde jämna år.
Men redan på morgonen öppnade vi det paket vi fått av Lone och JohnJohn. Det innehöll ett stort glasfat designat av Ulrika Hydman-Vallien, från hennes Hjärteserie. Underbart!
Nu ska vi ta en promenad och arbeta bort en del av tårtkalorierna. Byebye.
Middagen avslutades med en underbar bröllopstårta i flera våningar med ett brudpar på toppen! Dekoren var i guld med guldrosor och guldpärlor och var en present från våra barn. Eftersom den var jättestor så blev det en del över och den delen står nu i frysen här och ska åka med till Mora för att ätas upp tillsammans med den flaska äkta champagne vi fick av Monica och Benke i torsdags, då vi åt middag hos dem. I Mora ska vi nämligen fira 12 september igen då Ingrid fyllde jämna år samtidigt som vårt äktenskap fyllde jämna år.
Men redan på morgonen öppnade vi det paket vi fått av Lone och JohnJohn. Det innehöll ett stort glasfat designat av Ulrika Hydman-Vallien, från hennes Hjärteserie. Underbart!
Nu ska vi ta en promenad och arbeta bort en del av tårtkalorierna. Byebye.
måndag 7 september 2009
Tack
Tack alla snälla människor som önskat oss trevlig resa och en toppendag den 12/9. Lone var till och med hit med ett spännande, tungt paket från Duka som vi inte för öppna förrän på Dagen! Jag döööör av nyfikenhet! Det är på gränsen till straffbar tortyr att göra så.
Nu har Åke gått för att hämta bilen coh sedan ska vi packa in så mycket vi får plats med i bagageutrymmet och resten får stå bakom framsätena. Klädpåsarna med innehåll får ligga på baksätet och likaså kappor och jackor. När vi kommer till Norrköping ska vi försöka gömma det mesta i bak under bagagetaket och det som inte får plats där får vi bära upp till Noreús. Det är Anneli och Mattias som rår för att bilen blir så fullpackad. :). De ska ju ha en massa prylar från oss till sitt gamla torp men det är så skönt för oss att bli av med det. Det är gammalt arvegods som man ju inte vill slänge så jag är så tacksam att ungarna tackat ja till dem.
Gullan är laddad med adresser och koordinater så vi ska hitta fram till de olika målen. "Hem" till Sundsvall hittar vi utan Gullan och likaså till Mora och Fagersta.Men sen kan det så klart bli svårt att hitta till Landskrona! :)
Nu ska jag gå och ladda en balja kaffe. Dels att ha med oss och dels att ta en slurk av innan vi far. Sedan ska jag till min frisör Joakim för perm, klippning och ögonfrans - och ögonbrynsfärgning. Man vill ju vara så mycket som möjligt till sitt bästa när man träffar släkten och alla gamla vänner i norden. För norden är det. Jag ser just att det bara är 3 (tre!) grader varmt i Sundsvall just nu. Brrr! Vinterkläder fram!
Om jag inte fryser ihjäl under resans gång hörs vi när vi kommit hem, frånsett att det kanske kan dimpa ner ett o annat mail under mellantiden.
Ha det så gott och hjälp mig med farmen. Kramar.
Nu har Åke gått för att hämta bilen coh sedan ska vi packa in så mycket vi får plats med i bagageutrymmet och resten får stå bakom framsätena. Klädpåsarna med innehåll får ligga på baksätet och likaså kappor och jackor. När vi kommer till Norrköping ska vi försöka gömma det mesta i bak under bagagetaket och det som inte får plats där får vi bära upp till Noreús. Det är Anneli och Mattias som rår för att bilen blir så fullpackad. :). De ska ju ha en massa prylar från oss till sitt gamla torp men det är så skönt för oss att bli av med det. Det är gammalt arvegods som man ju inte vill slänge så jag är så tacksam att ungarna tackat ja till dem.
Gullan är laddad med adresser och koordinater så vi ska hitta fram till de olika målen. "Hem" till Sundsvall hittar vi utan Gullan och likaså till Mora och Fagersta.Men sen kan det så klart bli svårt att hitta till Landskrona! :)
Nu ska jag gå och ladda en balja kaffe. Dels att ha med oss och dels att ta en slurk av innan vi far. Sedan ska jag till min frisör Joakim för perm, klippning och ögonfrans - och ögonbrynsfärgning. Man vill ju vara så mycket som möjligt till sitt bästa när man träffar släkten och alla gamla vänner i norden. För norden är det. Jag ser just att det bara är 3 (tre!) grader varmt i Sundsvall just nu. Brrr! Vinterkläder fram!
Om jag inte fryser ihjäl under resans gång hörs vi när vi kommit hem, frånsett att det kanske kan dimpa ner ett o annat mail under mellantiden.
Ha det så gott och hjälp mig med farmen. Kramar.
lördag 5 september 2009
Åså är det lördag igen.
Jag har alldeles nyss pratat med Åkes kusin Ingrid i Bergsjö och fått bekräftat att de kommer på vår "fest" nästa lördag. Det känns fortfarande lite retligt att vi inte kan bjuda våra gäster på stor fest som vi tänkt oss och att det måste betala egen förtäring själva. Men vad gör man? Tandläkaren "snodde" en stor del av våra besparingar så det är bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av saken.
Veckan som gått har varit hektisk. Jag har sytt en del kläder till mig själv, plockat ihop allt som Anneli och Mattias ska få till sitt torp och gjort armband till barnbarnsflickorna och halsband till barnbarnspojkarna. En del har ju redan haft sina födelsedagar och fått en slant var och de andra har snart födelsedag så därför tyckte jag jag ville fixa något litet var till dem. Hoppas de gillar småsakerna.
I dag har jag strukit de kläder som ska med och packat in dem i klädpåsar. Resväskorna är uppe från källaren och börjar fyllas. Det gäller att fundera ut vad man behöver ha lättåtkomligt eftersom vi ska övernatta hos Janne och Eva i Norrköping. Därför blir det två väskor. En liten övernattningsdito och en större med resten. Det känns både längtansfullt och gruvsamt att åka. Längtansfull eftersom vi naturligtvis längtar efter våra ungar och gruvsamt eftersom det faktiskt är långt att köra. Tur att vi har vänner på bra precis halva vägen som vi kan pausa hos.
Nu ska jag fortsätta stryka. Snart är det nästa lördag och då ses vi. (Ja, en del ser vi inte förrän helgen efter!)
Kramar från oss till er så länge.
Veckan som gått har varit hektisk. Jag har sytt en del kläder till mig själv, plockat ihop allt som Anneli och Mattias ska få till sitt torp och gjort armband till barnbarnsflickorna och halsband till barnbarnspojkarna. En del har ju redan haft sina födelsedagar och fått en slant var och de andra har snart födelsedag så därför tyckte jag jag ville fixa något litet var till dem. Hoppas de gillar småsakerna.
I dag har jag strukit de kläder som ska med och packat in dem i klädpåsar. Resväskorna är uppe från källaren och börjar fyllas. Det gäller att fundera ut vad man behöver ha lättåtkomligt eftersom vi ska övernatta hos Janne och Eva i Norrköping. Därför blir det två väskor. En liten övernattningsdito och en större med resten. Det känns både längtansfullt och gruvsamt att åka. Längtansfull eftersom vi naturligtvis längtar efter våra ungar och gruvsamt eftersom det faktiskt är långt att köra. Tur att vi har vänner på bra precis halva vägen som vi kan pausa hos.
Nu ska jag fortsätta stryka. Snart är det nästa lördag och då ses vi. (Ja, en del ser vi inte förrän helgen efter!)
Kramar från oss till er så länge.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)