Dagen efter

I går kväll gjorde jag en upptäkt. Det är oootroooligt vad 5.600 flckor/kvinnor kan SKRIKA! I princip förstår jag varför, för det var en bra kväll med mycket bra musik och framförd av verkligt duktiga artister, men ändå! Och när Magnus Samulesson kom så trodde jag läktarna skulle rasa. Publiken skrek och stamapade i takt så allt vibrerade. Men om någon hade trott att det skulle vara som chippendales, d.v.s. nakenshow, så blev nog besvikelsen stor. Den enda nakna hud man såg var dansarnas överkroppar. Och det var inte det sämsta.
Kort sagt så hade Lone och jag en bra kväll som började med tre-rätters mexikansk middag på en trivsam liten krog vid Triangeln i Malmö, fortsatte med en galen bussresa i en buss som var knökfull med tjejer , sedan var det två intensiva timmars underhållning, slutligen tågresa hem och på stationen stod Åke och JohnJohn och väntade på oss fast det var mitt i natten, 0015.

I dag har Lone och jag varit på Sköna Söndag på Folkets Hus här i L-krona. Det var en mässa med utställare av de mest skilda slag från kaffeautomatförsäljare via bantnigspreparatförsäljare till florister och metala medier. Vi köpte några lotter var och vann faktiskt bägge två. Jag vann ett mosshjärta att ha på dörren (jättefint) och Lone vann en vas med en bukett konstgjora blommor som också var verkligt smakfull. Sen kostade vi på oss en kaffe med kaka till och sen gick vi hem.

Nu sitter jag här vid min lilla "leksaks"dator Ove och känner att jag är rätt trött, så resten av dagen tillbringar jag nog i sängen med Ove och SvtPlay som sällskap. Ska titta på Dansbandskampen från igår och kanske nåt annat spännande också.
Ha dé. Tjingeling.

Ingen höftop. för Åke.

Idag var Åke till ortopeden i Lund för röntgen och läkarsnack och resultatet blev, att han inte har så stora förslitningar, att det är aktuellt med höftledsbyte i dagsläget. Han skall hållas så besvärsfri som möjligt med kortisonsprutor och sjukgymnastik. Det inger kluvna känslor. Å ena sidan har han ju faktiskt väldigt ont ibland, å andra sidan är det skönt, att han inte ska gå genom
en stor operation.

Efter Lund körde vi till Stoff och Stil och handlade lite "Margareta-godis"! 1/ tyg till en väska till mig själv, 2/ svart linne till julklapps-skjorta till Joakim och 3/ bomullsvoille till en snygg klänning till Anneli som hon ska ha på en Halloween-fest. Så tog vi lunch på det nybyggda och nyinvigda IKEA-varuhuset. Där köpte vi varsin ny kudde och sex stycken nya, små glas.

Nu är klockan 21 och jag sitter och tittar på Lyxfällan och knappar på min lilla gulliga dator, Ove. (Lenovo). Jag är förfärligt trött, för den gågna natten var jag vaken nästan hela natten. Jag vet inte varför men det är lik förbannat jobbigt. Jag ska nog krypa ner i sängen och gosa med min nya kudde snart.

Lyxfällan, förresten - herre du milde så folk kan trassla till det för sig! Det allra bästa med programmet är, att det kanske kan skrämma och lära andra som är inne på samma ekonomiska sluttning, att tänka sig för mer än en gång, innan de ger sig in i ekonomiska åtaganden som är för stora för deras ekonomiska kostym.

Nä nu går ögonen o kors, så nattinatt alla vänner.

Husmor - jajamen

Igår, tisdag, for vi iväg till Citygross sedan jag var klar med målarkursen. Vi storhandlade i ordets rätta bemärkelse. 1.250.-mat och inte nog med det, jag handlade av fiskbilen för 208.- också.

När vi kom hem gravade jag den hela lax jag köpt och fått filead av fiskargubben. Jag stekte också ett kilo strömmings-(sill på skånska!) fileér s0m jag lade in tillättiksströmming. Mums! och så tog jag fram en påse äppelklyftor ur frysen som förberedelse för en äppelpaj.

Idag, efter medlemsmöte i FF, gjorde jag kalops på kalv-högrev, kokade oxbringa och fläsklägg som förberedelse för framtida middagar. Och så gjorde jag äppelpajen och vaniljsås till den. Visst ÄR jag duktig husmor (ibland). Min fantastiska diskmaskin av märket Åke höll efter disken hela tiden så sen inte svämmade över och blockerade köket helt.

Nu har vi ätit middag på inlagd strömming och potatismos och som efterrätt blev det så klart paj med vaniljsås. Nu sitter vi här framför Efterlyst som två boaormar och pustar. Livet känns just nu ganska nice.

Hoppas ni har det lika bra som vi. Byebye

Sjukvård där o här.

Tänk så olika det är med service i olika landsändar. För ett antal år sedan hade Åke problem med ett öga och skulle behöva opereras för gråstarr. Från det han fick diagnosen tills han blev kalla till op. gick det 18 (arton!) månader. Vi ledsnade på att vänta och for till S:t Eriks ögonsjukhus i Stockholm och där opererades han privat.

För c:a en månad sedan fick han samma diagnos igen, nu på andra ögat. Idag har han varit på förberedande undersökning inför operation och han ska opereras i slutet av november/början av december. Vi får se hur det blir men det har hittills gått fort och enkelt och jag kan inte låtabli att reagera på skillnaden mot förra gången.

Han går ju också på utredning för en ev. höftledsop. Även detta har hittills gått fort och enkelt. Han kunde t.ex. själv ringa direkt till ortopeden och beställa tid utan att först få remiss från vårdcentralens läkare. Och vårdcentralens läkare förresten! Det är samma rara doktor Lena som tar hand om oss varje gång och inte en stafettdito inom synhåll. Det är, kort sagt, underbart! Man måste inte tjata om allt varje gång man kommer till läkaren för hon känner en nu och är inläst på mina problem. Och dessutom är hon verkligt rar och mjuk och har konstigt nog alltid tid att prata. Det är vi sundsvallare inte bortskämda med.

Nu slutar jag för nu med en förhoppning att sjukvården någon gång ska likvärdig över hela landet.
Tjingeling!

Slö lördag hemma.

Hemma! Vilket underbart ord detta är. Stackars alla som av olika anledningar inte har något hemma. Jag sitter i sängen på lördag eftermiddag, har blivit masserad på min onda rygg av min älskling och nu fördjupar värmedynan effekten av salvan. Mmmmm, så gott det känns.

Det har varit, och är, rätt jobbigt med allt runt pappa O.s bortgång. Det bästa var att jag fick sitta hos honom det sista dygnet i hans långa liv. Jag har ibland tänkt, att det var konstigt, att jag kände så mycket för honom, då han aldrig fanns för mig när jag var liten. Jag har ibland försökt tala med honom om det, vad det berodde på, men fick aldrig något svar. Jag vägrar tro att det skulle bero på min styrmor, Gun. Hon var alltid hur vänlig och rar som helst mot mig och min familj när vi väl träffats. Jag kände mig aldrig utanför när jag besökte dem.

Första gången jag träffade dem var också första gången jag träffade pappa O.. Jag fyllde 14 år och han hade ringt min mamma några dagar innan och frågat om han fick bjuda mig på lunch på min födelsedag. Mamma sa, att det fick jag besluta och eftersom jag var nyfiken på honom, sa jag ja. Han tog mig med till Skokloster och efter lunchen åkte vi hem till hans familj. Jag fann att jag hade två småsyskon, Finn som då var 5 år och bebisen Gunilla. Och Gun var hur rar som helst mot mig. Sedan hade vi mer eller mindre regelbundna kontakter. Och när jag så smånigom fick egna barn var de ofta hos morfar O och Gun. Mest Kent eftersom Gun tyvärr dog innan de andra hunnit bli stora nog att resa på egen hand.

Nå, nu är han borta och den 10 november ska hans urna sättas ner i graven bredvid Gun på Tullinge kyrkogård. Åke och jag tar tåget upp på morgonen och stannar ev. några dagar hos Finn och Ann. Finn skulle kolla om det fanns något trevligt/roligt att göra/se medan vi är där.

De dagar jag var i Sundsvall för att gå igenom det sista i pappa Os lägenhet var konstiga. De innehöll det mesta ur känslosynpunkt. Det första som slog mig var, att lägenheten var så uppenbart tom på mänsklighet. Inte bara för att det var rätt urplockat efter Finns o Bengts "röjarskiva" utan det var något mer som saknades. Och när jag hade varit på stan och gick Skolhusallén upp mot Allégården, tittade jag mot pappas balkong och jag kunde ge mig den på att han satt där och tittade ut. Men när jag kom upp såg jag att det var de svarta sopsäckarna med kläder som stod där.

Jag var mentalt trött men kunde inte sova skönt ändå. Jag drömde varje natt om pappa på olika sätt. Ibland stod han i hallen när jag kom och log och sa, att han bara lurats - han var inte död.
Ibland låg han i sängen men förvandlades till aska medan jag såg på. Visst är det konstigt hur hjärnan fungerar? Så, följdaktningen, SÅ skönt att vara hemma igen.

Men dagarna innehöll mycket mys också. Jag var hemma hos Kicki och hos Mia på middag och på måndagen var Kent och jag ute och åt. Vi gick på Stekhuset där min vänninnas, Gunilla, man Bodo är kock. Han rekommenderade whiskymarinerad oxfile med smörfrästa kantareller och det smakade precis så gott som det låter. Vi hade en trevlig timma för oss själva med massor av mor-o-son snack.

Nu är det "bara" pappersarbete kvar. Jag har i alla fall fått struktur på det, så det flyter på hyfsat. Min målsättning är att ha bouppteckningen klar för underskrift i samband med jordfästningen om drygt tre veckor och det ska nog fungera, tror jag. Kanske har inte alla fakturor kommit in men det som saknas kan jag nog ta reda på via telefon.

Nu ska jag kolla vad som sker på min Farmville-sida på facebook. Ha det gott. Tjingeling.

På tåget igen.

Sitter på tåget igen men nu i riktning hem. Det har varit 5 jobbiga och trevliga dagar. Utförligare rapportkommer när jag landat i vardagen igen. På hyllan ovanför mitt huvud står pappa O.! Ja, inte i egen hög person men hans urna med askan i. Kicki mo jag hämtade honom vid krematoriet igår och nu får han åka tåg med mig till överlämningspunkten på Stockholm C där Finn tar över ansvaret.

Detvar tur att jag tog den stora resväskan med mig för den är nu nästan full med papper och annat smått o gott. Den väger tonoch detvar tur att jag hade Micke som hjömtade mig med sin taxi och som lyfte in klumpen i tåget. Jag får väl fånga någon starkperson som kan hjälpa mig i Sthlm och i Lund. Men det brukar lösa sig.

Bye för nu. Vi hörs.

På tåget

Sitter på tåget mot Sundsvall och den sista uppröjande visiten i pappa O.s lägenhet. Det känns lite konstigt faktiskt. Har just förtärt en, (faktiskt!) riktigt smaklig tre-rätters tågmiddag och smuttar nu på det sista ur den medföljande vinflaskan.



Den nya leksaken, min lilla laptop/netbook av märket Lenovo S10e (döpt till Ove) gör tiden på tåget kort. Det ÄR kul med leksaker! Just nu stannar tåget till i Gävle så snart är det slut på denna långa resa som startade kl.08.15 med att Åke körde mig till stationen i L-krona och om 2 timmar hämtar Kicki mig vid Sundsvalls C. Då kör vi imtt bagage till Allegården och sedan far vi hem till henne för sushi-middag på tu man hand mor o dotter. P-O o Niklas är på nån sorts körskoleträff.



I morgon ska det röjas. Kicki o Emma kommer in o stöttar o hjälper mig bådefysiskt och inte minst mentalt. Sist jag var där låg pappa så vackert nedbäddad mellan spetsprydda lakan och SÅ kall och DÖD. Det kan behövas att jag får sällskap. Lite skratt kommer nog att sitta bra.



Nu är det slut för idag. Byebye.

Bara för att!

Dessa 10 röda rosor kom Åke hem med nyss bara för att han tyckte jag behövde muntras upp. Jag har sett så trött ut sedan vi kom hem från S-vall och så fick jag inga blommor på G-dagen. Är han inte gó så säg! Efter 50 år!