Nu var det länge sedan

Det har så klart hänt en hel del men jag har inte haft energi att skriva. En kort sammanfattning av sommaren: 20-22 juni var vi i Dalarna. Midsommar i Dalom, de ni! Det var lugnt och skönt, god mat och dricka som vanligt hos Hedmans.

Vi har varit till Ann i Vattingen flera gånger och njutit i solen och jag har hjälpt henne med omarbetning av en antik gungstol.

Vi har köpt nya soffor, riktigt gammelfolkssoffor, med hög rygg och nackkuddar. Jag har sytt rutiga prydnadskuddar i blått, rött och svart till dem.

Den 10 juli firade vi Niklas 20-årsdag hemma hos Mia.

Vi var upp till Edlunds stuga en helg och badade tunna på kvällen i solen och dagen efter var det kyligt så då blev det fika framför brasan.

Jack och hans och Liselotts dotter Ylva med man åt middag hos oss den 24 juli.

Den 27 var det Vivstavarvsdagen dit vi gick med Mia och Ida med familj. Åke vann en liten brännare, så nu kan vi göra riktig creme brulee'.

1/8 var det inflyttningsfest hos Jennie i Granloholm. Åke gav henne ett flygplan som hon satte upp i sovrumstaket och av mig fick hon bl.a. 2 tavlor.

Den 17/8 fyllde Kents fru Maria 50 år eller 29 och 7/8dels år som hon säger själv (!). Lördagen efter
var det stor fest på lokal med över 60 gäster. Kul kväll med tal och lekar och sång och musik av
Kevin och hans kusin. Emelie, Jennie och Kevin uppförde ett bildspel om Marias liv från vaggan till dagen.

Min huvudman, lilla, snälla tanten har tillbringat lång tid på sjukhuset och därifrån flyttades hon till
Knutshemmet i Stöde där hon slutligen dog den 30 augusti. Lördag morgon 31/8 var Åke och jag upp och sa adjö till henne.

Samma dag, 31/8 var det barndop för Mickes och Anettes son, vårt andra barnbarnsbarn. Han döptes till Nils Felix och han bar den dopklänning jag ursprungligen sydde till Kents dop för 53 år sedan.
Han var den åttonde ättlingen som bar den klänningen.

Ja, det var en snabbresume' av sommaren. Hoppas ni har haft en lika bra och omväxlande sommar som vi har haft.

Byebye/MargS

Resan söderut

Den femtonde maj körde Åke ner mig till Sundsvall C så,jag kunde påbörja första etappen på min minisemester. Tåget mot Stockholm avgick 5.35 (gäsp) men jag har inga problem med att sova på tåg, så plötsligt var jag framme och bytte till tåget mot Nässjö. Sussade vidare och i Nässjö blev det byte till buss mot Eksjö. Bertil mötte mig och hemma hos honom och Christina blev det kramar och gofika. Christina är min gamla klasskompis från skolan, Nya Elementar för flickor på Kommendörsgatan i Stockholm. Vi har hållit kontakten under alla år. Ibland har det var långt mellan våra träffar men varje gång har det varit som om vi träffades igår.

Vädergudarna var på vår sida och dagarna i Eksjö blev underbara. På Norges nationaldag fyllde Chrisitna år och dagen började med champagnefrukost på balkongen med en Budapeststubbe som "doppa".

Chriistina

 

Bertill

 

På kvällen bjöd Bertil oss på middag på restaurang.Vi satt på uteserveringen alldeles vid kanten av den lilla å som flyter genom Eksjö. 

 

Dagen efter tog jag tåget till Landskrona via Lund. När jag stod på perongen i Lund och väntade på nästa tåg var det 32,5 grader varmt. Man ska inte gnälla över värmen men ibland.......

Det var en befrielse att komma hem till Lone, sparka av sig skorna, vaska tassarna och bli bjuden på ett glas svalt rosevin.

Lone och katten Elvis

På söndagen hade vi tänkt promenera runt i Landskrona men då började det spöregna så vi tog tåget till Malmö i stället och gjorde en fyra timmar lång shoppingrunda på det nya, stora varuhuset Emporia. Vilket hus! Birsta city är en ynklig myra som jämförelse.

 

På måndagen hälsade jag på tjejerna i Fibrogänget, tog en snabbis in till min gamla sjukgymnast och likaså till Marie på Väskaffären. Nähä, jag handlade ingen väska!

Sedan bjöd Ellie Högbom mig på lunch på stan och kaffe efter maten hemma hos henne.

 

Tisdagen tillbringade Lone och jag i Köpenhamn hos Erik och Gerda och på hemvägen köpte vi godricka i Helsingör.

 

Sedan var det slut på min minisemester och vid 8-tiden på onsdagen påbörjade jag resan hem och 18.00 hämtade Åke mig på Sundsvalls C.

 

Hur kul som helst att träffa gamlavänner och besöka Landskrona. Jag saknar faktiskt Skåne och framför allt Lone. Hoppas hon kan ta en tripp hit till oss i sommar. Samma förhoppning gäller också Christina och Bertil. Sundsvall väntar på er alla tre! Välkomna/MargS

 

 

 

 

 

 

 

Julklappen 2013

http://www.fritidsresor.se/resa/spanien/gran-canaria/puerto-rico/riu-vistamar-clubhotel
Någon som blir avis?/MargS

Caspers dop/Åke 75

Den 27/4 döptes vårt första barnbarnsbarn till Casper Nils Manuel i Sörberge församlingshem. Salen var fylld av släkt och vänner till föräldrarna, totalt 55 personer. Casper skötte sig exemplariskt, inte ett pip ens när han fick vatten på huvudet.  Efter dopakten var det tårta och kaffe och presentöppning. Och du milde så många presenter han fick. Allt från smycken över kläder till gåstol och leksaker.
Gudfar var morbror Niklas.

Casper och morfar Torbjörn

 

Dagens efter firade vi Åke som fyllt 75. Hela familjen, utom Emelie, Anneli och Emma som inte längre bor i närheten, åt middag tillsammans på Marco Polo. Med de två senaste tillskotten i gänget som båda sov som små änglar hela tiden, var vi 15 personer.

Bilden tagen på den "rätta" dagen,den 24 april.

 

Ha det gott och håll tummarna för att våren är här och att sommaren blir varm och solig./MargS

 

 

Vilken lördag!

Efter en sömnlös natt kom äntligen det efterlängtade samtalet: kl.04.47 föddes Felix, vårt andra barnbarnsbarn, också han med kejsarsnitt. Han väger 4644 gr och är 55 cmlång. Svart hår och knubbiga kinder och väldigt lika sin pappa. Honom kan inte Micke neka till.
Idag har vi varit och snusat på honom.

 

Kl. 12.00 på lördagen var vi på teaterpremiär. Vår sonson Kevin spelade huvudrollen som sjörövarekapten Woods i Kvartersteaterns uppsättning av Havens Härskare. Han var superduktig!

Välartikulerad och spelade så bra. Det var det första steget på hans dröm att bli skådespelare.

 

Huvudrollsinnehavaren ska så klart har största blomkvasten, så jag köpte en och överräckte efter föreställningen. Och tänk, han blev inte generad för att farmor kom farande!

 

Vi blir rikare och rikare och är mycket stolta övervåra duktiga ättlingar./MargS

 

Men hoppsan!

Vart tog mars vägen? Helt plötsligt är det april och jag har knappast hunnit med i svängrna. Nå, vad gjorde vi i mars, tro.  Ett par födelsedagar, jag fyllde 53 och Kent 73 eller om det var tvärtom. Nåja, några decennier hit och dit spelar väl ingen roll mellan mor och son, eller?

Jag har deklarerat för ett par av mina skyddslingar, gjort färdigt bokslut och företagsdeklaration för en god vän med nystartat företag och påbörjat tillverkningen av min "vårstass" som ska vara klar att inviga på Caspers dop den 27/4. I morgon, 6/4, kommer våra vänner från Övik hit och vi ska fira nyårsafton. Vi har i många år firat nyår tillsammans, varannan gång hos oss och varnnan gång hos dem. Undér perioden vi bodde i Skåne firade vi mitt i sommaren när Christer och Lisa var i sin stuga i Tjörnarp. Och det firades med god middag, ringande i klocka och champagneskålande med tillhörande pusskalas vid midnatt.

Förra årsskiftet var vi här hos oss och då hade vi alla fyrverkerier över Sundsvall som grädde på moset. Tanken var att vi skulle göra det även senast nyåret men jag sprang ihop med en elak bacillusk och hosta, snuva och nysningar går inte ihop med nyårspussar. Alltså blir det nyårafton i morgon kväll utan fyrverkerier men med vitlökssnittar, marinerad strutsstek, hasselbackspotatis, sallad och slutligen skogsbärsmousse under marängtäcke. Diverse mer eller mindre mousserande viner fullbordar menyn.

Så tänker jag vara fräck och ta min väns syskicklighet i anspråk med provning av jackan. Den kan behövas tas in (!) innan jag syr de slutliga sömmarna. Det är svårt att prova på sig själv och provdockan sålde jag när jag la ner min syatelje.

Bilder och kommentarer om nyårsfesten följer./MargS

En riktig feel good-film

såg jag igår med Monica Rundqvist, en gammal lottakompis. Vi brukar gå på bio tillsammans en eller två gånger per år och gårdagens film, "Små citroner gula", var riktigt skön. Alla ingredienser fanns med, söt flicka, lite nördig kille, dum kille som bara utnyttjar den söta flickan, en dryg och osympatisk översittare och en mamma som dör efter att ha gett den söta flickan alla familjens pengar. Låter som en riktig schablonhistoria och det var det också men bra skådisar och många roligheter gjorde ändå filmen absolut värd de 80 kronor det kostar för en pensionär att gå på bio. Filmen byggde på en bok med samma namn av Kajsa Ingemarsson.

Annars är det lugnt, solen skiner, det droppar från taken och jag börjar tro på en vår även i år/MargS

Äntligen

är febuari slut, så när som på 3,5 timmar. Begravningen av Liselott blev lika svår som jag hade väntat mig. Jag hade tänkt säga några ord till avsked vid kistan men det gick inte. Gråten tog över och jag hade all möda i världen att inte bryta ihop totalt. Jack och barnen hade det svårt  men prästen var skönt avspänd. Lagom personlig och inte alls salvelsefull. Han ägnade sig så klart mest åt Jack men gav även oss andra del av sin tröst.

Vid det efterföljande fikat i församlingshemmet bjöds vi på smörgåstårta och så kaffe med kaka. Skratt och snyftninngar avlöste varandra och prästens ord och uppläsning av minnesgåvor till olika fonder blandades med historier från Liselotts och Jacks 50+ år tillsammans.

Nu återstår resten av livet för Jack. På söndag åker båda barnen med respektive hem, Ylva och Clas till Oxford och Dick och Kicki till Umeå. Då gäller det för alla oss andra, släkt och vänner gemensamt, att inte "lämna Jack ifred" utan höra av oss ofta så han inte blir ensam förutom att han blivit  änkling.

Ja, livet går vidare trots allt och mars kan bara bli bättre. Först, den 16, ska Kicki och P-O bjuda oss på middag hemma hos sig innan vi åker till Tonhallen tillsammans för att se en komedi-show med bl.a. Carina Lidbom och Janne "Loffe" Carlsson. Det är deras födelsepresent till mig. Dagen efter är det tårta här hos oss. Och den 30 är det födelsedagsfika för Kent. Så, peppar peppar, verkar det som om det våras trots att snön ännu ligger djup i skuggiga lägen.

Var rädda om varandra, rätt som det är kan livet ställas på ända och inget blir längre sig likt./MargS

Mias hjärtoperation

är över och den gick bra. Den tog bara knappt två timmar och läkarna var mycket nöjda med resultatet. Det var  klart jobbigt för henne och gjorde också ont, när de startade anfall efterr anfall för att se att de upphörde av sig själva och inte startade spontant.  Nu får hon ligga kvar på hjärtintensiven över natten, de första tre timmarna utan att fä röra sig. Hon får inte ens lyfta huvudet från kudden. Om sedan allt är bra får hon åka hem imorgon.

Phu vilken lättnad/MargS

Jag längtar till den 1 mars + forts.

Dagarna fram till 1 mars innebär sorger och bekymmer.
Idag, 20/2, genomgår Kicki sin femtonde (15!) operation av handleden som hon bröt vi ett fall med motorcykeln för 12 år sedan. Och klockan är nu 13.30 och jag har inte hört något. Usch, är såå orolig för henne då det finns två alternativ för kirurgen. Antingen kan han ta bort den skruv som nästan kommit upp genom huden och så fylla på den fraktur som inte läkt helt, med benmassa. Det sämre alternativet innebär att de måste bryta upp det som läkts och börja om från början igen. För femtonde gången!!!

Den 26/2 åker Mia till Umeå för att operera det hjärtfel hon har haft sedan födseln. Operationen sker den 27/2.  Detta ingrepp innebär att de går in via ljumsken upp till hjärtat med en ledning och där bränner de av den nervbana som orsakar hjärtrusningarna. Ett vanligt ingrepp men det är min dotter det gäller så för mig känns det inte vanligt alls. Thomas följer med henne upp och om allt går bra åker de hem den 28/2.

Och den dagen, den 28/2, begravs min käraste barndomsvän Liselott i Ljusets kapell vid Sköns Kyrka.

Jag återkommer med rapporter om flickornas operationer/MargS

Rappport ett: Kicki har just ringt. Trött och ledsen och har jätteont i både armen och höften. Hennes värsta farhågor besannades, kirurgen måste bryta upp det lilla som läkt och göra om allt från början. Nu väntade hon bara på P-O som skulle hämta henne hem till sängen. Troligen blir det nu gips i flera månaader igen och det blir helgips så klart. Inte det öppna förband hon haft de senaste månaderna. Hoppas hon kan få öppet gips när det gått 6-8 veckor./MargS

I väntan på

barnbarnsbarn nummer två har jag stickat ett set som ska värma den lille killen (troligen) när han tvingats ut från den varma boning han vistats i i nio månader. Han har ju "leveransdatum" 28 mars och då är det ju fortfarande vinter. På den blivande moderns uttryckliga önskemål är setet i s.k. lusekoftestil.

 

Idag har jag varit och hämtat dopklänningen från kemtvätten. Den är sydd av siden från min konfirmationsklänning från 1954 och den har burits av våra tre barn och tre av barnbarnen. Men med en dopklänning är det som med en brudklänning - ingen förhandstitt! Den visas endast när dopbarnet fått den på sig. Så det får ni vänta på tills i slutet av april./MargS

Lite mer Nilen-kryss

Förutom tempel och konungagravar besökte vi också diverse museum och utställningar. Bl.a.

 

Där fanns alla stadier av en krokodils liv från vaggen (ägg) till graven och alla stadierna var mumifierade.

Lite kusligt men intressant.

 Nästa stopp gjordes hos en glasblåsare som tillverkade de mest fantastiska, supertunna, pyttesmå parfym-coh oljeflaskor.

 

Slutligen var vi till en papyrus"fabrik" där de gjorde papper av papyrus på samma sätt som de gjorde för tusentals år sedan. Vi köpte tre bilder, en med faraonernas heliga katt, en med lotus- och papyrusblommor och en med guden Horus öga som sägs skydda mot ondska.

 

Vi har ramat in dem och nu pryder de en vägg i vårt vardagsrum.

Klart, slut från Nilen. (tror jag)/MargS

 

 

Nu har min värld blivit lite fattigare

Och kallare. Min käraste barndomsvän är borta. Efter några års kamp, förlorade hon natten till idag striden mot sjukdomen. Hon somnade in med familjen vid sin sida. Nu är en del av min historia ohjälpligt förlorad./MargS

Med ålderns rätt

har jag idag bestämt att vi ska ha städhjälp! Jag tog in offerter från flera firmor och beslutet, grundat på dels pris och dels personlig kännedom, blev HK som hjälp mig tidigare, när jag behövt flyttstädat hos två av mina gamlingar. Otroligt billigt, 18kr/ kvadratmeter för storstädning och 13kr/kvm för veckostädning och så betalar RUT hälften av detta. Eftersom Åkes rum är förbjudet område så blir den yta de ska städa totalt 55 kvm. Idag var de här, två män och en kvinna, och storstädade och det blev till belåtenhet så nu får de fortsätta en gång varannan vecka. Är jag lat nu? Nää, så det så!

Medan städarna gick löst på vårt damm, var Åke och jag på sjukbesök hos Liselott som ligger kvar på sjukhuset efter det överarmsbrott hon fick för två veckor sedan. Det var Jacks 75-årsdag så vi fick tårta och kaffe på sjukrummet. Min käraste barndomsvän har troligen inte långt kvar. Cancern har ätit upp henne mer eller mindre totalt. Man ser på ögonen att hon finns därinne men orden kommer inte ut som hon vill och skelettet är angripet med svår värk, speciellt vid beröring, som resultat. Jack hoppas kunna ta hem henne för den sista tiden men f-n vet hur det ska gå. Hon behöver hjälp dygnet runt och hon har speciell personal som vakar vid hennes sida hela natten. Jack är där varje dag mellan 9 och 18.

 Så var snäll med dig medan du har dig och också med dem som finns omkring dig./MargS

För 3000 år sedan

medan det knappt fanns mänskligt liv här i norr, byggde de egyptiska faraonerna dessa fantastiska byggnadsminnen över sig själva och sina gudar. Svårigheten är att begränsa sig och göra ett vettigt urval av alla de bilder jag tog. Vi börjar med en presentation av oss fyra nordbor

Malene           Åke              Marg           Christopher

 

och den fantastiske lokalguiden Peter som läste hieroglyferna som ett rinnande vatten.

                                   Vi börjar väl från början med  Karnak och Luxor tempel.

 

 Peter var otroligt kunnigoch hans tydande av hierogylferna om faraonernas liv var så fängslande. Som tur var är jag hyfsat bra på engelska annars hade detta bara varit ett beundransvärt konstverk. Nu blev det en historierberättelse av rang.

 Som tur var hade vi ju även "vår egen" Christopheroch han guidade Åke på svenska.

Storleken har visst betydelse och den farao som byggde störst av alla var Ramses II

 

                                                   Sfinxallén mellan de båda templen i Luxor

För många år sedan grävde innevånarna i Luxor för att bygga en ny moské. När de trodde de hade nått botten av alla avlagringar, började de bygga. MEN de var inte nere på botten! Så nu sitter moskén högt uppe på det gamla templet och är oanvändbar.

Ytterligare ett empel, nu halvvägs mellan Luxor och Aswan, Kom Ombo.Skillnaden mellan templen syns inte på bilderna utan den "ser" man i de olika berättelserna som löper runt väggarna.

Detta är en av väggarna ien del av Kom Ombo som var dåtidens sjukhus, med inristningar som visar alla de instrument läkarna använde. Många är förbluffande lika nutidens. De var före sin tid i bl.a. förlossningsvård. Man ser klart en kvinna som föder sittande i en speciell förlossningsstol. Det är ju bara de allra sista decennierna som barnmorskor och obsteriker förstått att tyngdkraften underlättar för den blivande mamman.

Det var templen det. Fortsättning följer, då med andra mer eller sevärda museer och dylikt. Bl.a. Aswan High Dam./MargS

 idens

Mera Nilen

Utflykterna vi gjorde, skedde med olika transportmedel. Som med kärra efter hästen Rambo,

Eller med en flatbottnad båt med en stilig nubier som chaufför

Vi seglade runt mellan klippor och vikar, med öknens sanddyner som bakgrund.Vi passerade också hotellet där Agatha Christie skrev "Döden på Nilen!

 

I en vik kom småpojkar ut i kanoter som såg ut som utskurna ur en stock och en unge åkte på en frigolitskiva med två pyttesmå plywoodbitar som paddlar.De paddlade ikapp vår båt, hängde fast i relingen och sjöng för oss. Jag försökte ge dem pengar men de ville inte ta emot dem. De bara sjöng för att det var kul.

 

Tempel och museer tar vi i nästa inlägg/MargS

 

 

 

Då så, då bloggar vi loss.

16/12 avresa med SAS till Arlanda, övenattning på Radisson Blue SkyCity. Sen kvällsmat på MacDonalds (!) och sen natti.

 

17/12 tidig start mot Hurghada med Thomas Cook Airline. Buss till ett hotell för att invänta passagerare från Danmark. När de kommit, åkte vi i fem timmar över bergen och genom öknen. Så länge det var ljust, var det ett fantastiskt scenario. Vid 20.30 var vi framme i Luxor och gick ombord på M/S Grand Rose. I receptionen möttes vi av en otrolig kristallkrona

 

Sen var det buffé och sängen som gällde.

 

Vår hytt

och vi hade en småbusig hyttchef som varje kväll överraskade oss med nya "konstverk"

Resten av båten var minst lika lyxig som receptionen utlovade. Här kommer en del spridda bilder.

När man hör "buffémat" tror man att man ska få samma urval varje dag, lunch o middag lika. Men icke! Det var olika teman, italiensk afton, fransk afton, asiatisk afton, europeisk afton, afrikans afton.

Vi var bara två svenskar ombord, resten var tyskar och engelsmän och varje språkgrupp hade sina egna guider. Alltså hade vi en svensk guide, en dansk guideelev och en egyptisk lokalguide. Lokalguiden hade 4 års högskolestudier bakom sig för att få arbeta i templen, bland gravarna och i museerna.

Varje morgon steg vi upp vid 5.30 för att ta oss till dagens utflyktsmål innan det blev för varmt. Vi åkte omväxlande bil, häst o vagn och liten båt. Jag skriver ett nytt inlägg om detta. Efter utflykten kom vi tillbaka till båten i tid för lunch och sedan var det soldäck som gällde och där var det personal som serverade drycker efter önskemål.

Solen strålade hela tiden från molnfri himmel och personalen berättade, att det regnat två gånger på 5 år så pass mycket att gatstenarna blev våta.. Innan dess var det 16 år sedan det regnade sist!

 

Fortsättning följer/MargS