är febuari slut, så när som på 3,5 timmar. Begravningen av Liselott blev lika svår som jag hade väntat mig. Jag hade tänkt säga några ord till avsked vid kistan men det gick inte. Gråten tog över och jag hade all möda i världen att inte bryta ihop totalt. Jack och barnen hade det svårt men prästen var skönt avspänd. Lagom personlig och inte alls salvelsefull. Han ägnade sig så klart mest åt Jack men gav även oss andra del av sin tröst.
Vid det efterföljande fikat i församlingshemmet bjöds vi på smörgåstårta och så kaffe med kaka. Skratt och snyftninngar avlöste varandra och prästens ord och uppläsning av minnesgåvor till olika fonder blandades med historier från Liselotts och Jacks 50+ år tillsammans.
Nu återstår resten av livet för Jack. På söndag åker båda barnen med respektive hem, Ylva och Clas till Oxford och Dick och Kicki till Umeå. Då gäller det för alla oss andra, släkt och vänner gemensamt, att inte "lämna Jack ifred" utan höra av oss ofta så han inte blir ensam förutom att han blivit änkling.
Ja, livet går vidare trots allt och mars kan bara bli bättre. Först, den 16, ska Kicki och P-O bjuda oss på middag hemma hos sig innan vi åker till Tonhallen tillsammans för att se en komedi-show med bl.a. Carina Lidbom och Janne "Loffe" Carlsson. Det är deras födelsepresent till mig. Dagen efter är det tårta här hos oss. Och den 30 är det födelsedagsfika för Kent. Så, peppar peppar, verkar det som om det våras trots att snön ännu ligger djup i skuggiga lägen.
Var rädda om varandra, rätt som det är kan livet ställas på ända och inget blir längre sig likt./MargS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar