Livet går vidare....

eller släpar sig vidare ibland.
Tobbe har fått lämna sjukavdelningen och flyttat in på rehab-dito. Hurra för det!!!! Men han har mycket framför sig. Han ska prova ut protes, lära sig gå med den, sälja sin nuvarande lägenhet  och hitta en ny osv. Tur han har sina systrar och svåger till hjälp.

L. genomgick i torsdags skelettröntgen och har inte fått svar på den ännu. I fredags eftermiddag fick hon komma hem igen och det är skönt för både henne och Jack. På tisdag ska hon påbörja cellgiftbehandlingen och det är ironiskt nog på hennes födelsedag. Det är visst vanligt att man mår hemskt illa av den så jag köpte idag ett par sea-bands till henne i födelsedags- och uppmuntranspresent.

Sea-band kom jag i kontakt med första gången när jag skulle ut och åka båt med min cypern-kusse Gunilla. Hon är vanligen väldigt sjösjuk men med banden på plats på handlederna mådde hon utmärkt. Sedan fixade jag ett par till Monica som inte klarar x2000-tågresor. Hon och jag var på väg till Stockholm och tåget hade knappt lämnat Sundsvall C när hon började bli blekgrön i nobban. Hon satte på sig banden och vips mådde hon bra igen. Tredje beviset fick jag när Ingela i Orsa väntade barn och hade fruktansvärt med illamående och kräkningar i stort sett hela dagen. Hon fick ett par band av mig och det blev märkbart bättre. Hoppas nu att de underlättar behandlingstiden lite för L.

Idag har jag anmält intresse för en pluslägenhet på Trafikgatan på nedre Haga i Sundsvall. Vi får väl se hur det går med den. Det är alltid många som vill ha plus-lägenheter och vi har ju inte stått i kö så länge. Men det sista som överger en är hoppet så tummarna hålls.
Jag återkommer/MargS

Ett steg i taget.

Igår åkte min barndomsvän akut in på sjukhuset i Sundsvall och där ligger hon nu. De har sett att hon har en infektion i kroppen, så nu får hon antibiotika mot detta och förhoppningsvis får det hostan att  upphöra. Hon kan ju inte sova för denna hemska hosta och hon behöver alla krafter hon kan uppamma för att orka med cellgiftbehandlingen som börjar till veckan. Närmast står nu röntgen av skelettet på hennes agenda och det svaret kommer väl ungefär samtidigt som cellgifterna ska börja pumpas in i henne.

Tobbe mår i alla fall relativt bra efter knipset läkarna gjorde på benet igår. Nu får det vara slut med drama. Jag pallar inte mer snart.

Fortsättning på Tobbe-dramat.

I kväll, söndag vid 20-tiden, kommer Tobbes ben att kortas av ytterligare. Läkarna har gett upp striden om knät och nu tar de en rejäl tugga av benet igen och ska visst bara läman så pass mycket stump att det går att sätta fast en bra fungerande protes. Så blir det några dagar på intensiven igen och sedan får vi se hur det utvecklar sig vidare.

Ibland

är livet bra konstigt. Det är som om någon ville testa hur mycket man tål.
Tobbe har fortfarande feber och nu har han fått en morfinpump med en inopererad kanyl i ryggen för kontinuerlig smärtlindring. Han opererades igen i förrgår, då läkarna hade beslutat underlätta läkningen genom att vidga blodkärlen i stumpen men när de öppnade, såg de att det var  nya blodproppar som bildats och de fick lov att ta ytterligare 5 cm av hans ben.

Och som ytterligare mental stress har vi nu fått veta varför min kära barndomsvän som jag känt sedan jag var nyfödd och vi bodde grannar i Vivsta, haft så hemskt ont i ena armhålan och neröver bröstet. I går fick hon och hennes man veta av läkaren på lungkliniken, vad alla de prov och röntgenundersökningar som gjorts visade. Hon har en 6,5 cm i diameter stor cancertumör högt upp i vänster lunga. Den sitter så till att den ej går att operera, så om en vecka påbörjar hon cellgiftsbehandling som ska pågå i tre månader. Det ska också göras en datortomografi av hennes skelett. Det känns så tungt att vi inte är där för att i görligaste mån stötta henne och inte minst hennes man.

Ja, det händer saker med en hemsk fart ibland. Det är bara den perfekta lägenheten i Vivsta eller Sundsvall som dröjer. Den frågan känns dock lite futtig idag.

Vi hörs/MargS

Det bara fortsätter

och fortsätter. Vem trodde det var klappat och klart med Kickis arm, sträck i så fall upp handen.
Som jag skrev igår röntgade de henne i måndags och hittade en lös benbit. Kicki hoppades det skulle vara fixat genom att ta bort den biten men icke! Idag fick hon besked att det blir en eller kanske två stora operationer till. Hon ska upp till Umeå inom kort för konsultation hos sin specialist och få "domen". Efter den operationen blir det säkert minst 8 veckor i gips. Nu håller vi tummarna för att hon blir kallad snabbt så hon förhoppningsvis kan slippa den hemska värken. Tänk er själva, en benbit åker fram o tillbaka och gnager på vävnader varje gång ni rör på armen det minsta. Isch och usch! Stackars min lilla stumpa.

Från Tobbe-fronten inget nytt sedan i går och vi hoppas det betyder att allt fortskrider som förväntat. D.v.s. bra.

Och eftersom Mitthems i Sundsvall kontor har kurs så förväntar vi oss inte att höra från dem förrän tidigast i mitten av nästa vecka.

Tummar och tår hålls stenhårt en tid till./MargS

Torsdag i den "inte fullt så hemska" veckan.

Igår hade Tobbe hög sänka, 400!, och mådde inte så bra. Han fick åka ner på operation igen för "putsning" av stumpen och provtagning. Hoppas inte det dyker upp något mer för jag tror denna mentala berg-och-dalbana är fruktansvärd för hela hans familj inkl. exet Mia, vår dotter. Hans stackare mamma förlorade sin make i en massiv hjärtinfarkt på parkeringen utanför livsmedelsaffären i Matfors för inte alltför länge sedan och nu är ende sonen allvarligt sjuk.

På lägenhetsfronten är det lugnt. Vi har varvat ner betydligt och väntar i ro på att Lägenheten med stot L ska erbjudas oss. Vi har sett den på nätet och anmält vårt intresse men den är så fin att det säkert är många med längre kötid än oss som vill ha den.

Kicki har fått problem med armen igen och hon var på röntgen i måndags. Det är en benbit som ligger lös och nu ska hennes ortopeder avgöra om det går att enkelt ta bort den eller om den måste sättas fast för stabiliseringens skull. I första fallet blir det bara ett litet hål men i andra fallet blir det en riktig operation igen och det blir i så fall den fjortonde operationen på hennes hand och handled sedan vurpan för nio år sedan.

Då tycker man att det ska vara nog med bekymmer ang. olika aspekter av våra barns liv men på toppen så varnar myndigheter runt om i världen för terrorhot mot storstäder i, framför allt, Tyskland och Frankrike och gissa var Kent är - i Berlin. Men inget har hänt ännu och i morgon åker han hem, så det är nog lungt.

Håll tummarna för mina ungar/MargS

Ny vecka

Måndag och ny (bättre?) vecka. Hoppas att den blir mindre psykiskt stressande i alla fall.
Vad gäller Tobbe så tog de bort det extra syret i går kväll och allt verkade bara bra. Men idag har han fått feber igen. Stumpen är röd och svullen men han tycker han mår prima. Han klagade på att de klätt av honom allt utom kalsongerna och undrade vad de tänkte gör med honom men när hans syster talade med personalen fick hon veta att orsaken var att han hade försökt stiga upp! Helt klar i huvudet är han alltså inte och det kan man väl inte begära heller med en massa smärtstillande i kroppen och dessutom feber. Det får bara gå framåt nu och inga bakslag tack./MargS

Lördag eftermiddag

Idag har Torbjörn fått lämna intensiven och ligger nu på en vanlig avdelning. Läkarna är nöjda med alla hans värden så här långt. Han har väl inte full kontroll över verkligheten ännu på grund av alla smärtstillande medel han får. I morse hade han ringt sin syster och varit riktigt sur. "Här har jag legat i 14 dagar och inte fått ett enda besök av någon!" Men han får vara hur sur eller glad eller ledsen eller vad f-n han behöver vara. HAN LEVER och barnen har sin pappa kvar, något decimerad men levande.

Den andra frågan, den om vårt köp av lägenhet, har inte löst sig lika bra. Vi blev överbjudna av en ny intressent och nu tycker vi det passerat smärtgränsen. Vi hade tänkt använda en hel del medel till att renovera men då vill man ju inte lägga för mycket på köpet. Nu har vi ett par andra lägenheter på gång inne i Sundsvall och den ena vore toppen att få. Fem trappor upp med balkong mot söder och havsutsikt. Nu gäller det att hålla tummarna igen.

I förmiddags hade jag och Marianne var sitt bord på Lions loppis.Det gick väl sådär. Ett par hundra i vinst och lite mindre "skräp" att flytta med sig. Och kaffeservisen jag haft på Tradera fann också en köpare. Ingen guldgruva där heller men många bäckar små.........................!

Uppdatering ang.Tobbe följe
/MargS

Uppdatering 1

Om onsdagen var hemsk var torsdagen rent förfärlig. På förmiddagen ringde en förtvivlad Mia och berättade att de ringt från sjukhuset och sa att hon skulle skynda sig att hämta barnen då Torbjörn troligen inte skulle överleva dagen. Blodförgiftningen hade spridit sig och han hade vätska i hela kroppen. Stackars Mia grät så hon inte kunde köra så Kicki och P-O körde henne till Härnösand för att hämta Ida och Niklas. När de kom in till Torbjörn låg han djupt nedsövd och allt var mycket ovisst.

Under dagen lyckades dock läkarna stabilisera honom och på eftermiddagen tog de, i samråd med barnen, beslutet att amputera benet för att om möjligt rädda hans liv. Operationen gick bra och läkaren var efteråt försiktigt positiv. Och där är vi nu i tidig fredag morgon.

Vad gäller den i sanmmanhang lilla frågan om lägenheten, så tittade Kicki o P-O på den och sa att den var mycket sliten men det var mest ytskikten som behövdes åtgärdas direkt. Huset och yttermiljön var trivsam och lägenheten hade stor potentional att bli en pärla. Det blev budgivning och just nu ligger vårt bud högst.

Det artar sig till ytterligare en förfärlig och stressande dag. Jag återkommer/MargS