La Baronnerie, Cezac, Frankrike

Vinguden Bacchus sitter passande nog framför huset.
Lunchrast vid bordet i poolhuset.
Ett glas vitt vin i handen i den 30+gradiga poolen.
Till och med Åke tyckte det var varmt nog i vattnet.

Slottsherren Roger bjuder middagsgästerna "Bon Apetit".

Medan vinbonden slet i sitt anletes svett njöt vi av solen, poolen, den goda maten och det underbara vinet.

Vill du se mer från Chateau La Baronnerie kan du gå in på www. labaronnerie.net.

Jag ska aldrig

mer klaga på att vin är dyrt! Vi har just kommit hem från en vecka på en vingård i Bordeaux-distriktet i Frankrike och där växte vinrankor i långa rader på enorma fält. Ägaren arbetade på fälten från tidig morgon till sen kväll 6 dagar i veckan tillsammans med sina anställda och på dag sju skötte han allt pappersarbete.

Vinet hade just blommat när vi kom dit och nu skulle rankorna bindas upp och pysslas om inför skörden i september. Vi fick en snabbkurs i vintillverkning och milda himmel så mycket arbete det är sedan druvorna skördats. De ska fyllas upp i jätte tankar, tappas om och testas och så ska det tappas om igen och igen och så fyllas på ekfat och lagras. Sedan ska tidigare årgångar provsmakas och fixas med och slutligen ska det buteljeras, korkas och förses med etikett.

Ett av vinerna, en sorts rosa champagne som inte får kallas så eftersom det inte kommer från rätt distrikt, lagras i hyllor i långa rader och de vrids 1/4 var varje dag under lång tid.

Jag är djupt imponerad och kommer som sagt aldrig mer att klaga på priset på vin.

Rörande

Då har vi varit på Kronprinsessbröllop. Hon är fantasktisk! Såg ni när hon blinkade åt Daniel och när hon smekte hans kind när hon såg att han grät. Och vilka folkmassor - kring en halv miljon, alltså 500.000 personer från stora delar av Europa och även några från resten av världen. Nyhetswebsidor har kraschat på löpande band, för så många i länder som inte hade egna utsändningar ville också följa bröllopet.

Tänk att man är så gråtmild! Jag snyftade nästan lika mycket som på mina ungars bröllop. Nu väntar vi på festen, bröllopsvalsen och den, enligt rykten, tre (3) meter höga tårtan.

För övrigt så är det dags att tänka på semesterkläder. Nya baddräkten har kommit och sitter bra, med undantag för att axelbanden är något korta. Hoppas de töjer sig litet annars får jag försöka trolla. Åke har också köpt nya badbyxor, fast han påstår att han inte ska bada. Prognoserna för Cezac där La Baronnerie ligger lovar dock sol och 25-30 grader varmt, så det blir säkert aktuellt med dopp i poolen även för honom. Nåja, det visar sig med tiden. Rapport och förhoppningsvis även bilder följer.

Slut på OP.

Ja, nu har Kicki genomgått den trettonde operationen av sin handled. Klockan sju i morse togs hon in i operationssalen vid universitetskliniken i Umeå. Hennes handkirurg har sagt att detta är det sista som går att göra. Bättre än så här blir det inte. Det känns faktiskt lite skrämmande.Om hon fortfarande har lika stora besvär då gipset tas av efter 6 veckor, är det "kört". Då finns det inte mer att göra. Vi får samla alla goda tankar, hålla alla tummar och hoppas på det bästa.
Bye/MargS

13 - olycks- eller lyckotal?

I går åkte Kicki till Universitetssjukhuset i Umeå för sin 13:de (TRETTONDE!) operation av den handled hon skadade när hon föll med motorcykeln för flera år sedan. Trots alla operationer har hon fortfarande värk så fort hon rör armen. Den lilla rörelse hon nu kan göra efter flera steloperationer. I dag skulle hon så opereras för sista (?) gången men då kom det en massa andra operationer, akuta sådana, emellan så hon får vänta. Hon var pre-medicinerad och klar när allt avlystes. Nu får hon vänta till torsdag och det finns ingen garanti att det inte går lika dant igen. Vi kan bara hoppas att det blir av och att allt lyckas så hon slipper värken. Armen är ju oanvändbar men det vore ju skönt om det inte gjorde så ont.Stackars liten, vi hoppas, hoppas, hoppas!!!!
Kram till henne och jag lovar berätta hur det gått./MargS

Löpare- phu

Ja, nu är jag snart i mål. Stockholm Marathon genomlidet i fåtöljen. Otroligt, de springer 42 kilometer på lite över två timmar. Och en liten svensk tjej, Isabella Andersson, vinner dammaran. Tänk vilken otrolig träningsmoral man måste ha. Där hjälper det nog inte med attman inte känner för att träna, det är bara att ge sig ut.

Åke sitter här bredvid och han saknar känslan av endorfinerna som fyller kroppen när man springer. Han sprang ju till o från jobbet när vi bodde i Skottgård. Det var 2 mil enkel väg och tog honom 1.45. Han skulle nog ha klarat maran då om än inte på så snabb tid. Sorgligt nog tog hans kropp slut på grund av ryggskadan han ådrog sig i jobbet på Bransta.


I dag har jag sytt klart en till väska och den blev så snygg att jag tror den får följa mig till Le France. Det är inte så långt kvar tills vi far och det ska bli hur kul som helst. Att åka tåg genom Frankrike i st. för att flyga ger ju en helt annan vy av landet. Vi funderade på att åka tåg hela vägen men det tar en förfärlig tid och en del av vägen är det nattåg som gäller. Om detta slår väl ut och det blir fler resor till La Baronnerie kanske det kan bli tågluffning nån gång. Och då läser jag nog franska i vinter för att möjliggöra atörre utbyte av resorna.

Nu har vinnaren av Stockholm Marathon 2010 gått i mål så nu blir det kaffe och balkongen en stund. Bye.