Åke sitter här bredvid och han saknar känslan av endorfinerna som fyller kroppen när man springer. Han sprang ju till o från jobbet när vi bodde i Skottgård. Det var 2 mil enkel väg och tog honom 1.45. Han skulle nog ha klarat maran då om än inte på så snabb tid. Sorgligt nog tog hans kropp slut på grund av ryggskadan han ådrog sig i jobbet på Bransta.
I dag har jag sytt klart en till väska och den blev så snygg att jag tror den får följa mig till Le France. Det är inte så långt kvar tills vi far och det ska bli hur kul som helst. Att åka tåg genom Frankrike i st. för att flyga ger ju en helt annan vy av landet. Vi funderade på att åka tåg hela vägen men det tar en förfärlig tid och en del av vägen är det nattåg som gäller. Om detta slår väl ut och det blir fler resor till La Baronnerie kanske det kan bli tågluffning nån gång. Och då läser jag nog franska i vinter för att möjliggöra atörre utbyte av resorna.
Nu har vinnaren av Stockholm Marathon 2010 gått i mål så nu blir det kaffe och balkongen en stund. Bye.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar