Trötta fötter

I går var vi på Bakken med våra goda vänner från Köpenhamn, Erik och Gerda. Vi tog bussen kl. 9 till stationen här, tåg till Helsingborg, färja till Helsingör och tåg till Hellerup. Just när vi stigit om bord på tåget i Helsingör började det spöregna. Det verkade ju minst sagt oroande inför dagens planer som innebar en stor del av vistelse i det fria.

När vi kom fram till Hellerup var det dock sol igen och där väntade Erik med bilen. Hemma hos dem hade Gerda bullat upp en god och riklig lunch med öl och rödvin till. När vi spisat klart tog vi en buss till stationen och sedan tåg till Klampenborg. Därifrån promenerade vi i sakta mak mot Bakken. Det är c:a 1 km och vi tog paus vid en bänk i solen ungefär på halva vägen så Åke fick vila sin höft. Promenaden gick fint och han fick inte extra ont av den.

Åke, Gerda, Erik



Väl inne på Bakken gick vi runt och tittade på allt folket och alla de åkattraktioner som finns där. Jag var lite sugen på Bergochdalbanan men jag avstod. Däremot avstod jag inte från en stor, kall och god öl på ett av alla de vattenhål som fanns. Just detta "hål" ägdes av Eriks son Michaels kompis. Vi satt strategiskt placerade på uteserveringen med utsikt mot just Bergodalbanan och det var när jag såg hur vagnarna for fram som jag bestämde mig för NEJ.

Det är gott med kall öl.

Vi fortsatte strosandet ett tag till och avslutade besöket med varsin stor strut glass. Sedan vankade vi tillbaka neråt mot stationen och även denna gång blev det paus på bänken i solen.

Tåget förde oss tillbaka till Hellerup där vi tog adjö av våra vänner och sedan kom Öresundståget, c:a 20 min försenat, och körde oss till Helsingör. Via färja, tåg och buss var hemma igen kl.20. Fötterna var trötta och huvudet med efter alla intryck i en hjärna som annars inte används så mycket nu för tiden.

Efter kaffe, smörgås, vin och varsitt fotbad och insmörjning av de ömmande blev det en stunds slappande framför TVn och sedan godnatt.


Klockan 14 i dag kommer Maria Dikmen och ska prova sin klänning, för sista gången HOPPAS jag. Jag har aldrig haft så stora problem med en halsringning förut. Nu har jag flyttat axelsömmen, gjort en ny infodring och nu vet jag inte vad jag ska göra om det inte är bra. Då ställer jag mig nog och skriker. Delar av hennes familj har också varit här och fått diverse plagg justerade. Sonen Murat hade köpt en ny kostym men hans kroppshydda gjorde att byxorna var för långa och likaså kavajärmarna. Att lägga upp byxor är ju en baggis men det är en annan historia med kavajärmar. Det gick dock bra, han var nöjd och betalade glatt det jag begärt. Marias äldsta dotter hade köpt en festblåsa i Turkiet. Tyvärr hade damen lagt ut en del sedan dess så där har jag satt in en kil i bak och sytt i dragkedjan i kilen. Det låter som om det inte skulle bli bra men faktiskt så ser det inte så tokigt ut. Hon blir nog också nöjd med resultatet. Hennes man hade köpt nya byxor och där var jylfen felsydd, så den sprättade jag bort och gjorde om. Han blev nöjd och inget knorr över priset där heller. Han är silversmed och ska ta hand om min fina silverservis som jag ärvt efter mormor och putsa upp den i full glans. Priset ska vi komma överens om när hans frus klänning är klar. Så jag har en del att göra. Det fina i denna kråksång är det tillskott som kassan får inför vår Norrlandsresa.


Nu ska jag koppla på strykjärnet och ge Marias klänning en duvning. Håll tummarna att den förb---ade halsringningen är OK nu. Återkommer med rapport senare.
ByeBye