Ja, så var den helgen som vi längtat så efter över. Tidigt i torsdags morse kom Mia och Tomas. Resan hade gått bara fint och den tog bara 9 timmar. Efter att de sovit ett par timmar och vi ätit frukost och sänt iväg Åke till Lund gick vi ut på promenad och sightseeing i Landskrona. Vädret var fint och vi fick några sköna timmar på stan som slutade med att Tomas klippte sig hos den frisör Åke brukar gå hos. Han tog 95.-! Sedan gick vi hem, slöade lite och åt middag. Det blev en tidig kväll för vi var alla rätt trötta.
Fredag morgon for jag och "ungarna" till Puttgarden och shoppade loss på BorderShop. Bilen var full till "ögonbrynen" när vi tog färjan åter till Sverige. Det tog hela dagen och den kvällen var vi också jättetrötta efter att kånkat upp allt till vår lägenhet. Vi vågade inte låta det vara kvar i bilen över natten. Vi åt gammaldags stek med gräddsås och potatis och gele till middag och drack vin till maten och en likör till kaffe efteråt.
Lördag förmiddag tog vi bussen till Landskrona station och därifrån åkte vi en s.k. Öresunds-runda med tåget. Vi steg av i Köpenhamn, strövade på Ströget (alla hade plånboken kvar efteråt) och åt lunch på en pub. Sedan återtog vi tågresan och i Helsingör åt vi middag på smörrebröd och drack fatöl till. På kvällen satt vi uppe en stund och surrade.
Och på söndag morgon var det slut på det roliga. Då åkte de hem till Sundsvall igen. Underbart är kort som det sägs. Det var bra dagar och trevligt att lära känna Tomas lite närmare. Han får godkänt som svärson.
I dag är det alltså måndag och Åke har nu fått sin 16:e behandling och han mår fortfarande bara fint. Jag mår också bättre för jag har vant mig nu att vara ensam på dagarna och börjat få en viss rutin. Jag börjar med att gå på promenad på förmiddagen sedan jag läst alla tidningarna och när jag kommit in igen äter jag fil och müssli och kollar posten. Om vädret tillåter blir det en stund med en hörbok i solen på balkongen nedkrupen under den go-filt jag fick av Mia härom julen. Sen städar jag kanske lite om dammtussarna skriker för högt och sedan kommer ju Åke snart och då fikar vi innan han lägger sig för en stunds vila. Jag brukar också ta en liten slummerstund då.
Ja, så går dagarna sin gilla gång och det är skönt. Inga dramatiska överraskningar mer, tack. Det räcker nu - med skatt, Oskars benbrott och cancern.
Nu ser vi fram mot den 5 november då Kicki kommer ner för ett par dagar. Det ska bli trevligt att ha henne här ensam. Oj, vad vi ska surra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar