Nu måste jag göra nåt åt vikten! I sommar har jag ökat på mig så jag mår illa om jag råkar se mig själv när jag passerar ett skyltfönster eller dylikt. Jag har varit inne på nätet och kollat diverse hemsidor och det lutar åt GI-metoden. Den verkar minst besvärlig och man får äta en massa godsaker bara man låter bli bröd, potatis och annat kolhydralrikt. Det största problemet blir nog att ställa om hjärnan från kaloriräknande till GI-värdeskoll. Jag har i alla fall som mål att vara vettigt smal nästa år när vi firar vårt guldbröllop.
Snart är alla synliga märken av min vurpa borta men jag har så ont i knät. Det känns som om något är löst och sticks innifrån. Jag kan inte törna mot något för då skär det rakt igenom knäskålen. Fast det är nog inget farligt, bara någon mjukdelsskada som läker ut med tiden. Jag ska ju till doktor Lena den 6/10 så då får jag höra vad hon tycker.
Nu har det faktiskt börjat bli höst. I går gjorde Åke klar den frigolitlåda som pelargonerna ska få bo i i vinter och jag "bäddade" med ett tjockt lager tidningar i botten. Ännu är det inte frost på nätterna utan det har varit +5 som kallast men vilken kväll som helst får jag nog ställa ned dem i lådan. Jag har tänkt att lyfta av locket på dagarna om det är varmt och inte regnar. Det vore synd att stänga in dem för tidigt för de är ännu fulla av knopp och blommor.
I dag kommer en tös som heter Alma och ska hämta sin klänning som jag sytt in. Det var fort gjort. Bara att sprätta ur dragkejan, nåla in och sy fast den igen. Jag trodde det skulle vara bökigare, för livet är rynkat och det är draperingar både hit och dit men det gick så lätt som helst. (Jag är då för duktig! Hihi). Hoppas nu bara att jag provade in den rätt så den passar och jag inte måste göra om allt igen för så roligt är det inte att sy om.
Nu ringer det på porttelefonen. Det är säkert Alma så jag måste gå och släppa in henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar