arg på min förbaskade reumatism-kropp! Tror ni inte att mitt ouppfostrade vänsterknä behagade ge vika när jag skulle gå in på krogen för att fira Niklas! Jag for som en vante iväg och landade på rumpan och skrämde halvt ihjäl Niklas och Ida och de gäster som i godan ro satt och åt ute på trottoarserveringen. När jag skulle resa mig vek sig knät igen och jag högg tag i räcket kring serveringen utan att tänka på, att tummarna är minst lika opålitliga som knät med följd att jag landade på rumpan igen! Med förenade krafter lyckade Niklas och Fia, Kickis bonusdotter som satt vid räcket, få mig på benen igen. Jag ger mig f-n på, att folk som såg mig trodde att käringen hade supit till men det enda jag druckit var ett glas vatten! Turligt nog skadade jag bara stoltheten. Men det är väl tusan också att man inte ska kunna lita på sina ben!
Snyft/MargS
2 kommentarer:
Men lilla gumman,inte är väl Du opålitlig någonstans. Det måste ha varit ett tillfälligt "irr". Man måste titta neråt när man är ute o rör på sig på okända platser. Tröst, tröst vännen min. Kramar från mig o slick från Kajsa.
Tack min kära vän,för trösten.
Skicka en kommentar