Avis, jag? Nää, inte alls! (Tror ni mig?)
onsdag 28 november 2012
tisdag 13 november 2012
Stora C
Idag fick Åke ett brev med ett tråkigt besked. Hans äldsta barndomsvän, guldsmeden som gjort hans klockarmband och barnens "födelsearmband" och var en av anledningarna till vår Skåneflytt, opererades i september för tumör i hjärnan. Det visade sig att den är omöjlig att få bort och att det inte finns något att göra! Lennart är ett år äldra än Åke och de växte upp på samma gata i Solbacka, Timrå. De hade mycket kul ihop under ungdomen och båda var modellbyggare fast Lennarts passion var båtar och inte flygplan. Det känns hemskt att tänka på Lennart och hans Agneta och den tid de har framför sig.
Min inställning cementeras mer och mer: Lev livet NU och var snäll mot dig själv medan du har dig.
Min inställning cementeras mer och mer: Lev livet NU och var snäll mot dig själv medan du har dig.
lördag 27 oktober 2012
Nu har jag fått bassning igen,
denna gång av kusin Gunilla och hon har rätt. Jag har inte skrivit nåt på 2 månader (!) och f-n vet varför.
Jag har fullt upp med mina "gamlingar" som går under alias enligt följande:
snälla tanten, spagettin, gammelfarbrorn och elaka tanten. Det är rätt slitigt i början av varje ärende innan man fått igång allt på autogiro, innan lägenheterna är sålda och arvsskiften är avklarade. Så har jag en polisutredning om bedrägeri mot en av dem på gång också. Men snart är allt under kontroll och då räcker det med ett besök i månaden för att kolla läget och bokföra inkomster och utgifter.
På sjukan-fronten är det ömsom vin, ömsom vatten. Åke har varit på kontroll på onkologen och allt ser fint ut och samma är det för Kickis P-O. Men Kicki, stackar´n, måste genomgå ytterligare en operation av sin handled och arm. Undrar om hon överhuvudtaget blir färdigskuren nån gång.
Min kära barndomsvän blir tyvärr bara sämre och sämre. Tumören i lungan växer och hon har metastaser inte bara i hjärnan utan även i ryggraden. Vi var hem till henne på tårta igår för hon fyllde 73 och hon är så mager och tunn och trött. Men håret har kommit tillbaka efter cellgiftsbehandlingens avslutande. "Det blir nog bra till slut, tror du inte det?"sa hon när jag gav henne en försiktig kram till adjö, när vi gick. Vad svarar man på det? "Jo, säkert!"var ju allt jag kunde säga.
Roligare framtidsutsikter har vi i familjen. Mias båda äldsta ska ju bli föräldrar inom ett halvår. Ida har en månad kvar tills pojken är beräknad komma och hon är stor nu. Magen ser enorm ut, för Ida är ju inte någon stor flicka. Hon har förvärkar, svullna ben och fötter och foglossning. Någon som känner igen det? Micke och hans Anette ska på ultralljud på måndag och då hoppas jag få veta, om jag ska fortsätta med blå stickning eller om jag ska övergå till rosa. Deras klimp väntas preliminärt i april.
Vi har c:a 50 dagar kvar tills vi åker på semester. Det ska bli sååå skönt och spännande. Jag talade med kusin Gunilla på Skype för en stund sedan och hon och Gunnar gjorde en sån flodkryssning för några år sedan och det var fantastiskt. Eftersom jag gillar att ha kontroll har jag naturligtvis gått igenom sommarkläderna med tanke på resan. De ligger nu i en stor plastback i klädkammaren tillsammans med de två kaftaner, de två tunna, vanliga klänningar och den klänning att ha över bikinin, som jag sytt. Jag har stickat en supermjuk och lurvig kofta att ha över axlarna när man sitter i baren på övre däck efter middagen och den ligger i samma plastback. Jag har också sytt en cape att ha som ytterplagg på ut- och hemresan. Det behövs ju något varmt, då vi reser mitt i smällkalla vintern här. Flera tunna lager som man kan skala av vartefter, känns praktiskt.
Kents Jennie tog truckkort för några månader sedan och tänkte söka jobb i gruvan i Kiruna men det kändes väldigt långt borta och hon valda att avvakta. Nu fyllde hon ju 21 för ett par veckor sedan och då fick hon taxiförarutbildning av mamma och pappa och hon har löfte om anställning hos Taxi Sundsvall. Det jobbet kommer att passa henne, för hon är en mycket bra bilförare och dessutom gillar hon att köra. Hon ser fram emot att kunna skaffa sig ett eget hem och kunna flytta hemifrån, äntligen.
Och jag då, hur mår jag? Jo tack, jag mår bra. Jag har fått en kortisonspruta i mitt högra knä och nu har jag kunnat börja styrketräna och promenera igen och tills vi åker så ska jag vara i fin form. Både vad gäller rörlighet och bikinifigur! Det sistnämnda är av sorten "nåja" men det duger för mig. När man är gammelmormor och blivande gammelfarmor spelar det kanske inte så stor roll hur man ser ut - pyttsan! Den dagen jag känner så, är jag nog färdig för träfrack. Jag tänker faktiskt sola lite i Kickis solarium inför resan, så jag får en trevligare färg än vintervit. Inget överdrivet men dock...
Nu lovar jag att skriva lite oftare än varannan månad. Ha det bra alla vänner därute. Lev livet medan ni har det kvar. Innan man vet ordet av kan något hända som sätter käppar i livets hjul./MargS
Jag har fullt upp med mina "gamlingar" som går under alias enligt följande:
snälla tanten, spagettin, gammelfarbrorn och elaka tanten. Det är rätt slitigt i början av varje ärende innan man fått igång allt på autogiro, innan lägenheterna är sålda och arvsskiften är avklarade. Så har jag en polisutredning om bedrägeri mot en av dem på gång också. Men snart är allt under kontroll och då räcker det med ett besök i månaden för att kolla läget och bokföra inkomster och utgifter.
På sjukan-fronten är det ömsom vin, ömsom vatten. Åke har varit på kontroll på onkologen och allt ser fint ut och samma är det för Kickis P-O. Men Kicki, stackar´n, måste genomgå ytterligare en operation av sin handled och arm. Undrar om hon överhuvudtaget blir färdigskuren nån gång.
Min kära barndomsvän blir tyvärr bara sämre och sämre. Tumören i lungan växer och hon har metastaser inte bara i hjärnan utan även i ryggraden. Vi var hem till henne på tårta igår för hon fyllde 73 och hon är så mager och tunn och trött. Men håret har kommit tillbaka efter cellgiftsbehandlingens avslutande. "Det blir nog bra till slut, tror du inte det?"sa hon när jag gav henne en försiktig kram till adjö, när vi gick. Vad svarar man på det? "Jo, säkert!"var ju allt jag kunde säga.
Roligare framtidsutsikter har vi i familjen. Mias båda äldsta ska ju bli föräldrar inom ett halvår. Ida har en månad kvar tills pojken är beräknad komma och hon är stor nu. Magen ser enorm ut, för Ida är ju inte någon stor flicka. Hon har förvärkar, svullna ben och fötter och foglossning. Någon som känner igen det? Micke och hans Anette ska på ultralljud på måndag och då hoppas jag få veta, om jag ska fortsätta med blå stickning eller om jag ska övergå till rosa. Deras klimp väntas preliminärt i april.
Vi har c:a 50 dagar kvar tills vi åker på semester. Det ska bli sååå skönt och spännande. Jag talade med kusin Gunilla på Skype för en stund sedan och hon och Gunnar gjorde en sån flodkryssning för några år sedan och det var fantastiskt. Eftersom jag gillar att ha kontroll har jag naturligtvis gått igenom sommarkläderna med tanke på resan. De ligger nu i en stor plastback i klädkammaren tillsammans med de två kaftaner, de två tunna, vanliga klänningar och den klänning att ha över bikinin, som jag sytt. Jag har stickat en supermjuk och lurvig kofta att ha över axlarna när man sitter i baren på övre däck efter middagen och den ligger i samma plastback. Jag har också sytt en cape att ha som ytterplagg på ut- och hemresan. Det behövs ju något varmt, då vi reser mitt i smällkalla vintern här. Flera tunna lager som man kan skala av vartefter, känns praktiskt.
Kents Jennie tog truckkort för några månader sedan och tänkte söka jobb i gruvan i Kiruna men det kändes väldigt långt borta och hon valda att avvakta. Nu fyllde hon ju 21 för ett par veckor sedan och då fick hon taxiförarutbildning av mamma och pappa och hon har löfte om anställning hos Taxi Sundsvall. Det jobbet kommer att passa henne, för hon är en mycket bra bilförare och dessutom gillar hon att köra. Hon ser fram emot att kunna skaffa sig ett eget hem och kunna flytta hemifrån, äntligen.
Och jag då, hur mår jag? Jo tack, jag mår bra. Jag har fått en kortisonspruta i mitt högra knä och nu har jag kunnat börja styrketräna och promenera igen och tills vi åker så ska jag vara i fin form. Både vad gäller rörlighet och bikinifigur! Det sistnämnda är av sorten "nåja" men det duger för mig. När man är gammelmormor och blivande gammelfarmor spelar det kanske inte så stor roll hur man ser ut - pyttsan! Den dagen jag känner så, är jag nog färdig för träfrack. Jag tänker faktiskt sola lite i Kickis solarium inför resan, så jag får en trevligare färg än vintervit. Inget överdrivet men dock...
Nu lovar jag att skriva lite oftare än varannan månad. Ha det bra alla vänner därute. Lev livet medan ni har det kvar. Innan man vet ordet av kan något hända som sätter käppar i livets hjul./MargS
lördag 25 augusti 2012
Bara bra saker
1/ P-O har fått svar på proverna som togs vid operationen och ALLT SER PERFEKT UT! Inga spår av stygga celler i något av de 24 prover de tog från lymfkörtlarna.
2/ Kickis 14:e operation av den brutna handleden gick enligt ritningarna. Hon har så klart ont som bara f-n men det kommer att bli bra, äntligen.
3/Vi har "hittat" lite extra pengar och köpt nya möbler till vardagsrummet.
Det blev supermysigt och mycket ljusare än det var med den stora, mörkgröna hörnsoffa vi hade förut. Den har nu flyttat in på loppis och väntar på ny ägare.
4/ Så tog jag ett par tusen från sparandet och köpte ny overlockmaskin. Jag fick sån sylust och att gå på lån från Monica är ohållbart i längden.
2/ Kickis 14:e operation av den brutna handleden gick enligt ritningarna. Hon har så klart ont som bara f-n men det kommer att bli bra, äntligen.
3/Vi har "hittat" lite extra pengar och köpt nya möbler till vardagsrummet.
Det blev supermysigt och mycket ljusare än det var med den stora, mörkgröna hörnsoffa vi hade förut. Den har nu flyttat in på loppis och väntar på ny ägare.
4/ Så tog jag ett par tusen från sparandet och köpte ny overlockmaskin. Jag fick sån sylust och att gå på lån från Monica är ohållbart i längden.
Detta är min nya pärla, en Singer, gammalt hederligt märke. Farmor Anna hade en trampmaskin av det märket som hon fortfarande använde långt in på 60-talet. Nu väntar jag bara på, att den vanliga symaskinen ska komma hem från service, sen ska det sys minsann.Bilder på det nysydda kommer med tiden.
Ha det bra alla därute/MargS
söndag 12 augusti 2012
Söndag i Åsäng
I förmiddags ringde Lotta och frågade om vi ville följa med på utflykt till stugan i Åsäng. Så klart vi ville! De hämtade oss och i Åsäng sken solen och det var 22 grader varmt.Vi fikade och njöt av friden och fågelkvittret och av Ljustorpsåns plaskande vid tomtgränsen.
På hemvägen körde vi ned till Indalsälven och gubbarna besiktade det stora bygge som är på gång. Det är Vattenfall som bygger ett skydd mot s.k 1000-årsflöde.
Det vita huset som skymtar på andra sidan älven är Mias och Thomas.
Sedan blev det fart hem för kl. 16 var det dags för handbollsfinalen i OS mellan Sverige och Frankrike.
Jag är väl måttligt intresserad men håller så klart tummarna för de blågula./MargS
tisdag 7 augusti 2012
Gurkan!
På vår balkong växer en gurkburk...nej, gurkplanta menar jag. Och det "kryllar" av gurkor i olika storlekar på den. Nåja, jag har räknat till 8 gurkembryon hittills. Och en har blivit plockmogen.
Innan jag tog en smakbit (mumsigt) var den c:a 35 cm. Nu väntar vi på att tomaterna som växer i växthuset hos Kicki och P-O, ska bli plockmogna också./MargS
lördag 4 augusti 2012
Nu har jag tagit i
och bokat drömresan. Jag spåddes för evigheter sedan att jag skulle besöka pyramiderna, för spåtanten såg pyramider i kaffesumpen! Och till jul blir det av. Vi flyger från Midlanda den 16 december, övernattar på Radisson SkyCity och flyger vidare till Luxor på morgonen den 17:e. Där emberkerar vi en flodbåt för en veckolång kryssning på Nilen med strandhugg vid tempel och pyramider och andra sevärdheter. Vill ni se vad ni ska vara avundsjuka på, kan ni gå in på ving.se och klicka er fram till Hurghada-rundresa. Vi kommer åter till Arlanda sent på julaftonskvällen och övernattar på SkyCity Hotell och tar så tåget hem på morgonen den 25:e. Inte blir det billigt men vad då då, man ska väl unna sig en del medan man orkar njuta av äventyren.
Annars går livet sin gilla gång. P-O mår bättre och bättre, tack och lov. Han ska på återbesök 20/8 och den 21/8 åker Kicki till Umeå för den 14:de operationen på den handled hon bröt för 10 år sedan. Det väntade barnbarnsbarnet växer och sparkar som tusan och Idas mage blir därmed större och större. Vi hinner nog träffa den nya lille killen innan vi far, hoppas jag. Födelsen är planerad till slutet av november men förstfödda brukar inte vara kända för att hålla tiden. Vi får bara hoppas på det bästa.
Min ungdomsvän som fick diagnosen lungcancer 2010 har sedan dess fått en tumör i hjärnan som hon strålats och även fått cellgifter mot, och i torsdags fick hon besked, att värken i höger arm beror på cancer i hela armen. Så nu blir det en ny omgång med strålning o.s.v. Vi vänner kan inget göra mer än finnas för henne och hennes man och försöka underlätta och lysa upp tillvaron för dem så gott det går. Cancer är en djäkla sjukdom som drabbar fler och fler i vår omgivning. Vore jag religiös skulle jag sluta med det, för en gud som kan utsätta snälla människor som intet ont gjort, för sådana prövningar, är inte den gud jag bad aftonbön till som liten.
Nä, nu blev det deppigt igen fast jag började med glädje över vår kommande resa. Åter till glädjen och jag ser fram emot resan och längtar redan till avresedagen. Jag ska köpa några tunna tyger och sy mig ett par klänningar, att bära över baddräkten och så en blåsa, att ha vid middagarna omväxlande med den jag sydde till Kickis 50-årsdag. Kul att planera och ni som känner mig vet, att jag älskar planering inför resor nästan, men bara nästan, lika mycket som själva resan.
Ha det gott alla och ta vara på livet. Man ska vara snäll med sig medan man har sig./MargS
Annars går livet sin gilla gång. P-O mår bättre och bättre, tack och lov. Han ska på återbesök 20/8 och den 21/8 åker Kicki till Umeå för den 14:de operationen på den handled hon bröt för 10 år sedan. Det väntade barnbarnsbarnet växer och sparkar som tusan och Idas mage blir därmed större och större. Vi hinner nog träffa den nya lille killen innan vi far, hoppas jag. Födelsen är planerad till slutet av november men förstfödda brukar inte vara kända för att hålla tiden. Vi får bara hoppas på det bästa.
Min ungdomsvän som fick diagnosen lungcancer 2010 har sedan dess fått en tumör i hjärnan som hon strålats och även fått cellgifter mot, och i torsdags fick hon besked, att värken i höger arm beror på cancer i hela armen. Så nu blir det en ny omgång med strålning o.s.v. Vi vänner kan inget göra mer än finnas för henne och hennes man och försöka underlätta och lysa upp tillvaron för dem så gott det går. Cancer är en djäkla sjukdom som drabbar fler och fler i vår omgivning. Vore jag religiös skulle jag sluta med det, för en gud som kan utsätta snälla människor som intet ont gjort, för sådana prövningar, är inte den gud jag bad aftonbön till som liten.
Nä, nu blev det deppigt igen fast jag började med glädje över vår kommande resa. Åter till glädjen och jag ser fram emot resan och längtar redan till avresedagen. Jag ska köpa några tunna tyger och sy mig ett par klänningar, att bära över baddräkten och så en blåsa, att ha vid middagarna omväxlande med den jag sydde till Kickis 50-årsdag. Kul att planera och ni som känner mig vet, att jag älskar planering inför resor nästan, men bara nästan, lika mycket som själva resan.
Ha det gott alla och ta vara på livet. Man ska vara snäll med sig medan man har sig./MargS
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)