Äntligen

är febuari slut, så när som på 3,5 timmar. Begravningen av Liselott blev lika svår som jag hade väntat mig. Jag hade tänkt säga några ord till avsked vid kistan men det gick inte. Gråten tog över och jag hade all möda i världen att inte bryta ihop totalt. Jack och barnen hade det svårt  men prästen var skönt avspänd. Lagom personlig och inte alls salvelsefull. Han ägnade sig så klart mest åt Jack men gav även oss andra del av sin tröst.

Vid det efterföljande fikat i församlingshemmet bjöds vi på smörgåstårta och så kaffe med kaka. Skratt och snyftninngar avlöste varandra och prästens ord och uppläsning av minnesgåvor till olika fonder blandades med historier från Liselotts och Jacks 50+ år tillsammans.

Nu återstår resten av livet för Jack. På söndag åker båda barnen med respektive hem, Ylva och Clas till Oxford och Dick och Kicki till Umeå. Då gäller det för alla oss andra, släkt och vänner gemensamt, att inte "lämna Jack ifred" utan höra av oss ofta så han inte blir ensam förutom att han blivit  änkling.

Ja, livet går vidare trots allt och mars kan bara bli bättre. Först, den 16, ska Kicki och P-O bjuda oss på middag hemma hos sig innan vi åker till Tonhallen tillsammans för att se en komedi-show med bl.a. Carina Lidbom och Janne "Loffe" Carlsson. Det är deras födelsepresent till mig. Dagen efter är det tårta här hos oss. Och den 30 är det födelsedagsfika för Kent. Så, peppar peppar, verkar det som om det våras trots att snön ännu ligger djup i skuggiga lägen.

Var rädda om varandra, rätt som det är kan livet ställas på ända och inget blir längre sig likt./MargS

Mias hjärtoperation

är över och den gick bra. Den tog bara knappt två timmar och läkarna var mycket nöjda med resultatet. Det var  klart jobbigt för henne och gjorde också ont, när de startade anfall efterr anfall för att se att de upphörde av sig själva och inte startade spontant.  Nu får hon ligga kvar på hjärtintensiven över natten, de första tre timmarna utan att fä röra sig. Hon får inte ens lyfta huvudet från kudden. Om sedan allt är bra får hon åka hem imorgon.

Phu vilken lättnad/MargS

Jag längtar till den 1 mars + forts.

Dagarna fram till 1 mars innebär sorger och bekymmer.
Idag, 20/2, genomgår Kicki sin femtonde (15!) operation av handleden som hon bröt vi ett fall med motorcykeln för 12 år sedan. Och klockan är nu 13.30 och jag har inte hört något. Usch, är såå orolig för henne då det finns två alternativ för kirurgen. Antingen kan han ta bort den skruv som nästan kommit upp genom huden och så fylla på den fraktur som inte läkt helt, med benmassa. Det sämre alternativet innebär att de måste bryta upp det som läkts och börja om från början igen. För femtonde gången!!!

Den 26/2 åker Mia till Umeå för att operera det hjärtfel hon har haft sedan födseln. Operationen sker den 27/2.  Detta ingrepp innebär att de går in via ljumsken upp till hjärtat med en ledning och där bränner de av den nervbana som orsakar hjärtrusningarna. Ett vanligt ingrepp men det är min dotter det gäller så för mig känns det inte vanligt alls. Thomas följer med henne upp och om allt går bra åker de hem den 28/2.

Och den dagen, den 28/2, begravs min käraste barndomsvän Liselott i Ljusets kapell vid Sköns Kyrka.

Jag återkommer med rapporter om flickornas operationer/MargS

Rappport ett: Kicki har just ringt. Trött och ledsen och har jätteont i både armen och höften. Hennes värsta farhågor besannades, kirurgen måste bryta upp det lilla som läkt och göra om allt från början. Nu väntade hon bara på P-O som skulle hämta henne hem till sängen. Troligen blir det nu gips i flera månaader igen och det blir helgips så klart. Inte det öppna förband hon haft de senaste månaderna. Hoppas hon kan få öppet gips när det gått 6-8 veckor./MargS

I väntan på

barnbarnsbarn nummer två har jag stickat ett set som ska värma den lille killen (troligen) när han tvingats ut från den varma boning han vistats i i nio månader. Han har ju "leveransdatum" 28 mars och då är det ju fortfarande vinter. På den blivande moderns uttryckliga önskemål är setet i s.k. lusekoftestil.

 

Idag har jag varit och hämtat dopklänningen från kemtvätten. Den är sydd av siden från min konfirmationsklänning från 1954 och den har burits av våra tre barn och tre av barnbarnen. Men med en dopklänning är det som med en brudklänning - ingen förhandstitt! Den visas endast när dopbarnet fått den på sig. Så det får ni vänta på tills i slutet av april./MargS

Lite mer Nilen-kryss

Förutom tempel och konungagravar besökte vi också diverse museum och utställningar. Bl.a.

 

Där fanns alla stadier av en krokodils liv från vaggen (ägg) till graven och alla stadierna var mumifierade.

Lite kusligt men intressant.

 Nästa stopp gjordes hos en glasblåsare som tillverkade de mest fantastiska, supertunna, pyttesmå parfym-coh oljeflaskor.

 

Slutligen var vi till en papyrus"fabrik" där de gjorde papper av papyrus på samma sätt som de gjorde för tusentals år sedan. Vi köpte tre bilder, en med faraonernas heliga katt, en med lotus- och papyrusblommor och en med guden Horus öga som sägs skydda mot ondska.

 

Vi har ramat in dem och nu pryder de en vägg i vårt vardagsrum.

Klart, slut från Nilen. (tror jag)/MargS

 

 

Nu har min värld blivit lite fattigare

Och kallare. Min käraste barndomsvän är borta. Efter några års kamp, förlorade hon natten till idag striden mot sjukdomen. Hon somnade in med familjen vid sin sida. Nu är en del av min historia ohjälpligt förlorad./MargS