En buketts uppgång och fall

Alldeles färsk på födelsedagen 17/3

Fullt utslagen efter en vecka.

Färdig för återvinningen på den fjortonde dagen.

Dubbeldop

Idag, 29/3 2015, döptes vårt barnbarn Emma och hennes son, vårt tredje barnbarnsbarn i Sköns k:a.

Jag skrev följande text till den yngre av dem.

OSKAR ALEXANDER

Du kom som ett mirakel, en gåva.

En ny bit till det pussel som bildar vår familj.

Och vår kärlek har ingen övre gräns

I våra hjärtan finns plats för er alla.

Du är en länk mellan nu och då

I din dopkyrkas vapenhus står gravstenen

Över vår släkts anfader som dog 1212.

Och ditt ena namn är ett arv från din mormorsmors far

Så bär det med stolthet.

Må du få växa i den trygghet och värme 

du får av mor och far

Och med stöd från hela, stora familjen.

Vi önskar dig all lycka och glädje i livet.

Åren går men vi blir inte äldre

14/3 hade familjen fixat förtida födelsedagsfest för mig.

Det bjöds på Mias berömda smörgåstårtor

Och så skålades det för mig

Nästan hela gamiljen var på plats från gammelmorfar/farfar till de två yngsta, Oskar och Nor

Det blev en trevlig eftermiddag så klart.

Historien om ett knä

Efter flera års trassel med mitt högra knä innebärande, värk och röntgen och flera kortisonsprutor fick jag tillslut tid för operation i september. Men en vecka före utsatt datum ringer op.koordinatorn och beklagar men de har inte tillräckligt många sjuksköterskor för att öppna vårdavdelningen varför de bara kan ta akuta ortopedoperationer! Då blev jag så klart ledsen men också "irriterad". Eftersom vårdgarantins 90 dagar gått ut begärde jag, och fick, rätt till op utanför landstinget. Jag valde att åka till Ortopediska huset i Stockholm. Jag ville inte ha op före vår semester så jag skrev till OH och bad om op i januari och när kallelsen kom, hade jag fått tid för läkarbesök 8/1 och op 21/1.

Den 20/1 åkte jag till Sthlm, fick ett eget rum som var som ett bättre hotellrum med TV på väggen och allt man kunde önska sig. Efter ett par timmar kördes jag till op. kanyl i handen och god natt.

När jag vaknade hade jag ett rejält bandage och ONT! Men det var bara att ringa på personalen så kom de med morfintabletter och sprutor.

Dagen efter var det upp och stå,och gå,en kort tripp och på,kvällen togs det stora paketet bort och på kvällen fick jag duscha. Skönt! Och på lördagen fick jag åka hem.

Den 5/3 var jag på återbesök och fick beröm för att jag lyckats träna upp så bra rörlighet på bara 6 veckor. Då fick jag en kopia på mitt röntgenfoto.

Nu får jag gå utan kryckor inomhus men ute måste jag fortfarande använda mina "magra kompisar" 

Knät har läkt bra men jag får fortfarande ont om jag går för mycket. Jag vill ju bli bra nu och inte höra att jag ska ta det lugnt för det dröjer upp till ett år innan knät är tillbaka i sitt ursprungliga skick.

Så där ja

Nu har jag skaffat bloggers app för padda så nu ska vi se hur det går. Jag blev så less då jag aldrig fick in mina bilder i blogginläggen men på inrådan av min kusin Vitamin Gunilla har jag nu installerat om programmet.

Jag börjar med födelsen av vårt tredje barnbarnsbarn, Emmas son Oskar Alexander, som föddes i augusti. Kicki blev därmed mormor. 

I november föddes så P-Os första barnbarn och Kicki blev bonusfarmor. Äntligen en flicka som döptes,till Nora Marie.

Fortsätter med några semesterbilder från i julas. Vi var som vanligt på rymmen till värmen, närmare bestämt Puerto Rico, Gran Canaria. Varmt, skönt, soligt och vilsamt och vi bodde på ett hotell vid yatchhamnen där det var platt och inga trappor och backar. Viktigt för mitt dåliga knä.

Solnedgången sedd från vår balkong.

En dag var vi på delfinsafarimed en av världens största segelkatamaran. Vi såg två,stora delfinflockar som hoppade runt fören på fartyget.

Hemma igen

På juldageb landade vi efter två veckor i soliga Puerto Rico på Gran Canaria. Vi bodde på hoell Protonovo vid yatchhamen som innebar att det inte fanns några backar eller trappar att bestiga. Vår balkong hade sol hela dagen och Åke satt så klart mitt i gasset. Jag hade som tur var med mig mitt paraply och det fungerade lika bra som solskydd som det det var menat för dvs regnskydd. Något regn såg vi inte till. Vädret var helt perfekt hela tiden.

Efter en hemresa som blev mer äventurlig än tänkt (barnen vet vad vi menar) landade vi på Midlanda och där håmtade Thomas oss och vi åkte hem till honom och Mia på julmat och Åkes favorit lutfisk. Efter maten körde Thmas hem oss och det var underbart att krypa ner och somna i sin egen säng.

 

Idag, annandagen, har jag griljerat skinka och sorterat tvätt. Vid fyratiden körde vi över nya Sundsvallsbron ut till Kents och Marias stuga där det serverades kalkon med tillbehör. Maria är verkligt duktig på matlagning så det var naturligtvis supergott. Vi hade ett Skype-snack med Emelie i Montreol och hon berättade om sin "dubbla" jul. Först svensk jul på.julafton och sedan kanadensisk på juldagen.

Nu sitter vi nedsjunkna i var sitt soffhörn med en kopp te och en liten skinkmacka med hemlagad senap. Borta bra men hemma bäst sägs det men f-n vet. Termometern visar minus 12 och jag tycker det var bättre med de plus 20 vi lämnades i går morse.

Nu då!

har varit på väg flera gånger att infria mitt löfte från o somras till kusin Gunilla men det har runit ut i sanden varje gång. Det var l ä n g e sedan jag skrev sist så jag ska försäka sammanfatta det gångna året.

Förra julen var vi på rymmen som vanligt. En vecka i solen på hotell på Gran Canaria. Hotellet var fint och bra, låg högt upp på en klippa med utsikt över havet från alla rum vilket var bar men man fick lov att åka shuttlebus för att ta sig någonstans vilket väl var ok för en vecka men trist om man skulle stanna längre.

I somras var vi en sväng till Ingrid och Palle i Mora och där lunchade vi tillsammans med Gunilla och Gunmar. En trevlig stund i sommarsol.

Annars har vi inte gjort så mycket. Jag har ju varit rätt begränsad p.gr. av mitt dåliga knä. Så jag var till ortopedläkare i juni och fick klart för mig, att mitt knä måste opereras om jag ska kunna gå normalt i framtiden. Jag sattes upp på väntelista för op och eftersom vårdgarantin säger att man ska få behandling inom tre månader räknade jag ut att jag skulle bli opererad senast i september och ändå hinna med rehabilitering innan vi åter drar till solen över jul. Och jag fick op-tid exakt på den lagstadgade dagen dvs 16/9, men säg den glädje som varar.... en vecka innan jag skulle läggas in ringer operationskoordinatorn och beklagar att de tvingats ställa in alla ej akuta operationer. Inte för att det fattades plats på op utan för att det inte fanns sjuksköterskor nog att öppna ortoped-avdelningen! Jag blev både ledsen och förbannad och ställdes inför valet att antingen ställa in vår resa och hoppas på op senare under hösten eller skjuta upp op tills i januari. Jag beslutade oss för det senare.

Sedan dess har jag funderat hit och dit och eftersom personalsituationen på Sundsvalls sjukhus inte är förbättrad, slrev jag till det privata alternativet, Ortopediska huset i Stockholm, och hörde mig för. Igår fick jag mail, de har preliminärbokat läkartid den 8/1 och op-tid 21/1. Så då hängde det på om vårt kära landsting skulle betala eller ej. Idag kontaktade jag op-koordinatorn här och hon gav bra besked. Eftersom vårdgarantitiden är långt överskriden får jag allt, inklusive resor, betalat för vård i Stockholm. Äntligen törs jag tro på ett rörligt liv igen.

Semestern är räddad och vi har bokat ett hotell som ligger vid hamnen och stranden utan trappor och backar så även en halvkrympling som jag är just nu, kan klara sig bra. Ser fram emot 14 dagar med sol, pool, strand, god mat och dito dricka. Vi åker den 11/12 och kommer hem på juldagen.


Så till två roliga händelser. Kicki har blivit mormor och "plast"mormor! Kickis yngsta, Emma, fick den 23/8 en liten kille som de kallar Oskar! Bland oss i vår släkt går han under namnet Oskar II. 😄
Och för en vecka sedan fick Kicki styvdotter Mika en liten prinsessa. Namn ännu ej fastställt.

Allt är dock inte fint. Kickis man operarades ju för nåt år sedan för tjocktarmscancer och sedan hittades tumörer i lungorna. Visserligen små men dock. Den största av de små (7mm) opererades bort på universitetskliniken i Umeå. De båda mindre som sitter i den andra lunga, finns kvar. Nu var han på röntgen förra fredagen men har ännu ej fått besked om de växer, blir fler eller har avstannat. Det är nämligen det som avgör villen behandling han ska få i fortsättningen. Det är frukansvärt att vänta på besked

Tja, det är allt jag kommer  just nu. Jag har försökt lägga in bilder men har blivit ovän med programmet så det går inte. Får se om jag kan fixa till det till nästa gång. Som jag lovar inte ska dröja lika länge som senast.

Ha det bra alla som ev fortfarande har tålamod att titta in här ibland.