Vilken hemsk dag!

Första, eller rättare sagt, i går bestämde vi oss för att försöka kapa åt oss en bostadsrätt på tre rum o kök i Timrå och genast började min hjärna gå i spinn. 1/ Gör en budget, maila den till banken i Sundsvall och försök få lån till köpesumman. 2/ Be Kicki gå på visningen och se om lägenheten är värd att bjuda på och
3/ försök överleva till i morgon torsdag då banken och Kicki ska ringa, den ena med lånelöfte och den andra med betyg på lägenheten. Orsaken till ivern är att det skulle vara en ekonomisk jackpott att köpa den. Avgiften är på c:a 3300 och med lånekostnaden inräknad ger det en boendekostnad på 3.500! Motsvarande hyresrätt kostar det dubbla. Men vi har ju tre månaders uppsägningstid här och vi kan inte betala hyra på två ställen hur länge som helst.

I eftermiddags ringde Mia och berättade om sitt ex.Torbjörn, far till Ida och Niklas, som tyvärr är mycket sjuk. Han har varit diabetiker sedan barndomen, har genomgått en trippelBy-Pass och hans njurar började till slut ge upp, så för några år sedan gav Mia honom sin ena njure. Allt gick bra men han har fått lov att äta Trombyl mot blodproppar sedan dess. För några veckor sedan fick han diagnosen kallbrand i en stortå och den amputerades och då blev han tvingad att sluta med Trombylen p,gr, av blödningsrisken.Såret läkte fint men så fick han ont under foten. Envis som en åsna gick han inte till läkare förrän han var riktigt sjuk med svår värk och hög feber. Nu ligger han på sjukhuset sedan i måndags med slangar och rör och övervakningsapparater och dessutom sjukvårdspersonal som vakar vid sängen dygnet runt. När de lyckats stabilisera honom ska läkarna besluta om de måste amputera benet under knät. Stackars lille Tobbe, han är ju bara lite över 40, har köpt en fin lägenhet två trapport upp i ett hus utan hiss och dessutom investerat i en sommarstuga vid en sjö. Om de måste amputera kanske han inte kan ha varken lägenheten eller stugan kvar då ingendera är direkt handikappvänliga.

Det ger mig dåligt samvete som gnäller över att jag får ont i magen över stressen med det eventuella lägenhetsköpet. De närmaste dagarna kommer att bli fruktansvärt, hemskt förfärliga och jag önskar jag hade en kristallkula så jag VET hur det går NU.
Usch.

Igår

var det  Flyget 100 år med diverse aktiviteter här och var i landet. Bl.a. här i Landskrona med utställning av modellflygplan på muséet. Åke var ombedd att ställa ut några av sina plan och det gjorde han ju så gärna. Det blev en lång och tidvis rätt jobbig dag. Landskronapostens reporter var där och fotade och det blev en helsida i dagens tidning.

Första pusselbiten

i framtidspusslet har fallit på plats! I går morse ringde sköterskan från kliniken här i Landskrona och berättade att de inte skulle hinna fixa min ögonlocksplastik före nyår. Hon frågade om jag ville att hon skulle sända remissen till Ogoncentrum i Varberg, för där var väntetiderna troligen kortare. Jag sa så klart ja.
I förmiddags ringde jag Ögoncentrum och talade med mottagningssköterskan. Remissen hade naturligtvis inte hunnit dit ännu men hon tog mina uppgifter via telefon och gav mig första möjliga operationstid.
Så -den 2 november får jag mina hängande ögonlock uppsnyggade! Lyllos mig, eller hur.

Nu fattas bara drömlägenheten i Sundsvall/Timrå med inflyttningsdatum 2011-01-01 eller senare. /MargS

Den 26 september

är det utställning av modellflygplan på Landskrona Museum. Åke har kontaktats av utställningsansvarige och har lovat ställa ut några av sina modeller.
Det här BeeGee med sin lillebror. Det är i stort sett bara en gigantisk motor med vingar och en liten sittbrunn ovanpå alltihop. Den används för att tävla i hastighetesflygning.

Det här är en J22 som var aktiv under andra världskriget.

Och det här är en Dront. Det var faktiskt det första flygplan som landade på det nybyggda flygfältet på Frösön, Östersund. Den flög första gången 1921 och svenska flygvapnet hade 12 st som mest.








Han är då för duktig, min´man!

I dag är det lördagen

den 4 september och det börjar märkas att hösten är på väg men än är dagarna varma och vi stitter på balkongen och fikar varje dag.

I torsdags var det Öppet Hus på Vuxenskolan och vi hade avtalat att jag skulle vara där och visa mina väskor och försöka få igång en studiecirkel i att göra sin egen väska. Men bara ett napp och det är en av damerna i fibrogänget som anmält sig. De flesta tror nog det är svårt och det är klart det ser svårt ut men bara man är noga så går det ganska lätt. Och lika glad är jag för att det inte blev någon cirkel. Den hade i så fall varit på kvällstid och jag vill helst sitta hemma och kura skymning med levande ljus och annat mys,

I dag har vi varit in till Malmö på Stoff och Stil och Biltema (så klart). Jag skulle bara köpa dragkedjor till några tröjor och jackor som jag skall fixa till åt ett par damer men som vanligt måste jag ju ta en runda kring, åtminstone, rea-borden och där hittade jag ett underbart plommonfärgat linnetyg. Det ska jag sy en kjol till mig själv av och om det räcker till så blir det en väst också. Jag hade faktiskt bestämt mig för att inte sy något mer i höst men, men...........Frestelsen blev mig övermäktig.

Annars då? Jo, visst ja, jag har städat i skåp och i källaren och plockat ihop diverse prylar vi inte har använt på evigheter, så sista lördagen i september ska jag försöka göra mig av med så mycket som möjligt på Lions loppis. Håll tummarna! Ett par lite finare grejor har jag lagt ut på Tradera, så får vi se om det finns nån därute som vill ha dem.

Jag går också i väntans tider (nej, jag är inte gravid!). Jag ska göra en övre ögonlocksplastik men väntetiden är rätt lång och jag är otålig! Så snart det är avklarat hoppas jag att vi får erbjudande om pluslägenhet i Timrå/Sundsvall. Jaa, vi har bestämt oss för att flytta tillbaks till Norrland. Jag mår visserligen bättre i kroppen härnere men inte i knoppen. Jag saknar barnen och barnbarnen mer och mer och man vet inte hur länge man har sig. Så jag vill ha närmare till mina kära och tänk så jobbigt för dem om vi väntar tills vi inte orkar fixa flyttstädning och packning och sånt. Själva den fysiska flyttningen av prylarna har Kent lovat hjälkpa oss med. Vi får väl hyra en större lastbil av något slag till det. Vi har ju tack och lov inte lika mycket saker nu som när vi flyttade hit och får jag rota runt några månader till ska det bli väsentligt mycket mindre!
Åke är väl inte lika sugen på att flytta tillbaka som jag är men även han saknar barnen och vännerna där uppe. Det är spännande att se vad som sker och hur fort det går. Jag håller er underrättade.

Ha det så gott/MargS

Jag glömde

berätta i mitt inlägg om "nyårsafton", att jag fick en fantastisk 70-årspresent av Christer och Lisa. Det är en stor fotobok om Afrika, dess natur och djur. Helt underbar! Det var en perfekt present till mig som alltid har drömt om att få göra en safari i Afrika. Nu kan jag resa runt i fantasin och titta på alla djur i t.ex. MasaiMara utan alla de strapatser en sån resa innebär.

För övrigt har det varit ganska lugnt på umgängesfronten. Idag har hösten offentligt börjat med en första träff med källargänget. Och förra veckan var vi till Sandströms på eftermiddagsfika och då träffade vi deras dotter Anna med familj. Anna och Mia är jämnåriga och var kompisar medan Sandströms bodde i Sundsvall. Nu bor hon i London med man och två barn och vi har nog inte träffat henne på ziljoner år så det var trevligt värre.

Den 2 september är det öppet hus på Vuxenskolan och jag ska vara där och visa några väskor och informera eventuellt intresserade om hur tillverkningen går till och hur vi tänkt oss lägga upp studiecirkeln. Det återstår att se om det finns några som tänder på kursen som kallas "Gör din egen väska". Den ska gå på 6 kvällar och det blir väl en liten men dock slant för mig som cirkelledare. Jaja, OK om det blir av och likaså OK om det inte blir nåt!

Det som lever får se/MargS

Intensiva dagar med goda vänner.

Den 8 augusti  tog vi tåget till Hellerup för att hälsa på våra vänner Erik och Gerda. Hos dem var också Eriks barn, Mikael nu 41, och Lone nu 37. Lones familj, man och två pojkar, var också där. Sist vi träffade Mikael och Lone var de 7 och 4 år gamla. Det var lustigt att se hur otroligt lika de var en förälder var! Mikael var en kopia av Erik och Lone såg precis ut som mamma Karin gjorde när vi träffade henne. Lones pojkar var 6 och 4 år och fotbollstokiga precis som resten av familjen. När värsta blygheten gått över vände sig den äldste till Åke och sa:"Åke, har Sverige nåt landslag i fotboll?" Sedan försvann han skrattande ner under bordet.

Erik och Gerda i matlagartagen.

Lone, Mikael, Lones man och ena son.

Mina dåliga fingrar lyckades ju naturligtvis slå ut vinkaraffen på den klargula duken! Gerda har försökt tvätta den men det går inte bort, så jag har lovar sy en ny duk till henne som ersättning.

På måndagen den 9 augusti var det dags för firande av nyår. Medan vi bodde i Sundsvall firade vi alltid nyår tillsammans med Christer och Lisa. Vartannat år hos dem, vartannat år hos oss. Nu när det är så långt mellan oss har vi tagit som vana att fira nyårsafton när de är i sin stuga i Tjörnarp. Och i år blev det den 9 augusti. Christers bror och svägerska och hennes mor, 92 år, deltog också i firandet. Vi skålade i champagne /från La Baronnerie, åt god mat och hade en trevlig kväll tillsammans. På natten var Åke och jag ut och tog foton av sjön nedanför stugan.

Ovanligt lite snö för att vara nyår!

Stugan sedd från sjön.

 Det var två toppendagar även om vädergudarna kunnat vara vänligare men när vi körde hem på "nyårsdagen" strålade solen.