Caspers dop/Åke 75

Den 27/4 döptes vårt första barnbarnsbarn till Casper Nils Manuel i Sörberge församlingshem. Salen var fylld av släkt och vänner till föräldrarna, totalt 55 personer. Casper skötte sig exemplariskt, inte ett pip ens när han fick vatten på huvudet.  Efter dopakten var det tårta och kaffe och presentöppning. Och du milde så många presenter han fick. Allt från smycken över kläder till gåstol och leksaker.
Gudfar var morbror Niklas.

Casper och morfar Torbjörn

 

Dagens efter firade vi Åke som fyllt 75. Hela familjen, utom Emelie, Anneli och Emma som inte längre bor i närheten, åt middag tillsammans på Marco Polo. Med de två senaste tillskotten i gänget som båda sov som små änglar hela tiden, var vi 15 personer.

Bilden tagen på den "rätta" dagen,den 24 april.

 

Ha det gott och håll tummarna för att våren är här och att sommaren blir varm och solig./MargS

 

 

Vilken lördag!

Efter en sömnlös natt kom äntligen det efterlängtade samtalet: kl.04.47 föddes Felix, vårt andra barnbarnsbarn, också han med kejsarsnitt. Han väger 4644 gr och är 55 cmlång. Svart hår och knubbiga kinder och väldigt lika sin pappa. Honom kan inte Micke neka till.
Idag har vi varit och snusat på honom.

 

Kl. 12.00 på lördagen var vi på teaterpremiär. Vår sonson Kevin spelade huvudrollen som sjörövarekapten Woods i Kvartersteaterns uppsättning av Havens Härskare. Han var superduktig!

Välartikulerad och spelade så bra. Det var det första steget på hans dröm att bli skådespelare.

 

Huvudrollsinnehavaren ska så klart har största blomkvasten, så jag köpte en och överräckte efter föreställningen. Och tänk, han blev inte generad för att farmor kom farande!

 

Vi blir rikare och rikare och är mycket stolta övervåra duktiga ättlingar./MargS

 

Men hoppsan!

Vart tog mars vägen? Helt plötsligt är det april och jag har knappast hunnit med i svängrna. Nå, vad gjorde vi i mars, tro.  Ett par födelsedagar, jag fyllde 53 och Kent 73 eller om det var tvärtom. Nåja, några decennier hit och dit spelar väl ingen roll mellan mor och son, eller?

Jag har deklarerat för ett par av mina skyddslingar, gjort färdigt bokslut och företagsdeklaration för en god vän med nystartat företag och påbörjat tillverkningen av min "vårstass" som ska vara klar att inviga på Caspers dop den 27/4. I morgon, 6/4, kommer våra vänner från Övik hit och vi ska fira nyårsafton. Vi har i många år firat nyår tillsammans, varannan gång hos oss och varnnan gång hos dem. Undér perioden vi bodde i Skåne firade vi mitt i sommaren när Christer och Lisa var i sin stuga i Tjörnarp. Och det firades med god middag, ringande i klocka och champagneskålande med tillhörande pusskalas vid midnatt.

Förra årsskiftet var vi här hos oss och då hade vi alla fyrverkerier över Sundsvall som grädde på moset. Tanken var att vi skulle göra det även senast nyåret men jag sprang ihop med en elak bacillusk och hosta, snuva och nysningar går inte ihop med nyårspussar. Alltså blir det nyårafton i morgon kväll utan fyrverkerier men med vitlökssnittar, marinerad strutsstek, hasselbackspotatis, sallad och slutligen skogsbärsmousse under marängtäcke. Diverse mer eller mindre mousserande viner fullbordar menyn.

Så tänker jag vara fräck och ta min väns syskicklighet i anspråk med provning av jackan. Den kan behövas tas in (!) innan jag syr de slutliga sömmarna. Det är svårt att prova på sig själv och provdockan sålde jag när jag la ner min syatelje.

Bilder och kommentarer om nyårsfesten följer./MargS

En riktig feel good-film

såg jag igår med Monica Rundqvist, en gammal lottakompis. Vi brukar gå på bio tillsammans en eller två gånger per år och gårdagens film, "Små citroner gula", var riktigt skön. Alla ingredienser fanns med, söt flicka, lite nördig kille, dum kille som bara utnyttjar den söta flickan, en dryg och osympatisk översittare och en mamma som dör efter att ha gett den söta flickan alla familjens pengar. Låter som en riktig schablonhistoria och det var det också men bra skådisar och många roligheter gjorde ändå filmen absolut värd de 80 kronor det kostar för en pensionär att gå på bio. Filmen byggde på en bok med samma namn av Kajsa Ingemarsson.

Annars är det lugnt, solen skiner, det droppar från taken och jag börjar tro på en vår även i år/MargS

Äntligen

är febuari slut, så när som på 3,5 timmar. Begravningen av Liselott blev lika svår som jag hade väntat mig. Jag hade tänkt säga några ord till avsked vid kistan men det gick inte. Gråten tog över och jag hade all möda i världen att inte bryta ihop totalt. Jack och barnen hade det svårt  men prästen var skönt avspänd. Lagom personlig och inte alls salvelsefull. Han ägnade sig så klart mest åt Jack men gav även oss andra del av sin tröst.

Vid det efterföljande fikat i församlingshemmet bjöds vi på smörgåstårta och så kaffe med kaka. Skratt och snyftninngar avlöste varandra och prästens ord och uppläsning av minnesgåvor till olika fonder blandades med historier från Liselotts och Jacks 50+ år tillsammans.

Nu återstår resten av livet för Jack. På söndag åker båda barnen med respektive hem, Ylva och Clas till Oxford och Dick och Kicki till Umeå. Då gäller det för alla oss andra, släkt och vänner gemensamt, att inte "lämna Jack ifred" utan höra av oss ofta så han inte blir ensam förutom att han blivit  änkling.

Ja, livet går vidare trots allt och mars kan bara bli bättre. Först, den 16, ska Kicki och P-O bjuda oss på middag hemma hos sig innan vi åker till Tonhallen tillsammans för att se en komedi-show med bl.a. Carina Lidbom och Janne "Loffe" Carlsson. Det är deras födelsepresent till mig. Dagen efter är det tårta här hos oss. Och den 30 är det födelsedagsfika för Kent. Så, peppar peppar, verkar det som om det våras trots att snön ännu ligger djup i skuggiga lägen.

Var rädda om varandra, rätt som det är kan livet ställas på ända och inget blir längre sig likt./MargS

Mias hjärtoperation

är över och den gick bra. Den tog bara knappt två timmar och läkarna var mycket nöjda med resultatet. Det var  klart jobbigt för henne och gjorde också ont, när de startade anfall efterr anfall för att se att de upphörde av sig själva och inte startade spontant.  Nu får hon ligga kvar på hjärtintensiven över natten, de första tre timmarna utan att fä röra sig. Hon får inte ens lyfta huvudet från kudden. Om sedan allt är bra får hon åka hem imorgon.

Phu vilken lättnad/MargS

Jag längtar till den 1 mars + forts.

Dagarna fram till 1 mars innebär sorger och bekymmer.
Idag, 20/2, genomgår Kicki sin femtonde (15!) operation av handleden som hon bröt vi ett fall med motorcykeln för 12 år sedan. Och klockan är nu 13.30 och jag har inte hört något. Usch, är såå orolig för henne då det finns två alternativ för kirurgen. Antingen kan han ta bort den skruv som nästan kommit upp genom huden och så fylla på den fraktur som inte läkt helt, med benmassa. Det sämre alternativet innebär att de måste bryta upp det som läkts och börja om från början igen. För femtonde gången!!!

Den 26/2 åker Mia till Umeå för att operera det hjärtfel hon har haft sedan födseln. Operationen sker den 27/2.  Detta ingrepp innebär att de går in via ljumsken upp till hjärtat med en ledning och där bränner de av den nervbana som orsakar hjärtrusningarna. Ett vanligt ingrepp men det är min dotter det gäller så för mig känns det inte vanligt alls. Thomas följer med henne upp och om allt går bra åker de hem den 28/2.

Och den dagen, den 28/2, begravs min käraste barndomsvän Liselott i Ljusets kapell vid Sköns Kyrka.

Jag återkommer med rapporter om flickornas operationer/MargS

Rappport ett: Kicki har just ringt. Trött och ledsen och har jätteont i både armen och höften. Hennes värsta farhågor besannades, kirurgen måste bryta upp det lilla som läkt och göra om allt från början. Nu väntade hon bara på P-O som skulle hämta henne hem till sängen. Troligen blir det nu gips i flera månaader igen och det blir helgips så klart. Inte det öppna förband hon haft de senaste månaderna. Hoppas hon kan få öppet gips när det gått 6-8 veckor./MargS