Jaaa! I dag kommer Kicki på en snabbis. Åke ska vara i Lund 15.10 så vi far in dit vid 14.30 och när han är klar har vi c:a tre timmar på oss tills Kicki kommer, så vi tar en tur till Malmö. Där ska jag gå på Stoff o Stil och köpa ett byxtyg med tillbehör till en kund,vi ska på Biltema och sen på Rusta. Vid 18.30 kommer tåget med tjejen vår och då ska vi stå på perrongen i Lund och vänta med stora famnen. På hemvägen handlar vi lite käk och så hem.
I morgon ska det vara bra väder enligt SMHI så Kicki och jag tänker gå på stan och titta i affärer och ta en fika på Gyllena Koppen medan Åke är på sin vanliga tur till Lund. Det ska bli så trevligt. Just att bara strosa runt i affärer och ta en fika och titta på folk och snattra är nästan det enda jag saknat från Sundsvall. Där gjorde ju Monica och jag sådana stadsrundturer då och då och ibland var Gunilla R. med också.
Tyvärr har Kicki så kort tid på sig, hon ska åka hem redan på onsdagen, så vi får njuta så mycket vi kan den korta tiden hon är här. Jag behöver många kramar att stoppa i minnesbanken så jag klarar mig tills vi ses nästa gång.
I dag har Åke varit och beställt tid för omläggning till vinterdäck. De varnar i radio om att det är halt på vägarna på förmiddagarna eftersom nätterna blir rätt kalla och det blir rimfrost på vägbanan. I morse såg jag hur grannen stod och skrapade vindrutan innan han for iväg. Men det är fortfarande rätt varmt mitt på dagarna, åtminstone när solen skiner.
I går var vädret toppen. Åke och jag tog en långpromenad på stan. Det var höstmarknad på Kasernplan mitt i stan och vi strosade runt där en stund och sedan genom statyparken ner till vallgraven och via småvägar hem igen. Det var skönt. Visserligen blev Åke trött men det gick ändå rätt bra för vi gick sakta och satte oss på en bänk vid vallgraven och vilade. Han har inte samma spänst i stegen och samma ork som tidigare. Han blir rätt trött av behandlingarna och av att åka till Lund varje vardag. Det syns faktiskt att han snart är 70 år gammal. Visst är det konstigt vad tiden går. Jag tycker inte det var så länge sedan vi var unga och barnen små. Nu är otroligt nog vår son 47 år och flickorna 45 och 41. Älsta barnbarnet är 26. Helt obegripligt.
Och fast tiden går så fort går den så sakta idag. Klockan är nu 13.25 och det är hela fem timmar innan vi får kramas med vår stora tös. Jag längtar så efter henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar