Klockan är 04.54 och här sitter jag. Det finns två anledningar till sömnbristen.
1/ Jag har visst fått någon form av inflammation i en muskel som går på utsidan av halsen, över axeln och ner i överarmen. Det bränner som eld och inget jag gör hjälper. Åke har masserat in Voltaren och jag har tagit extra värktabletter och till och med en Temgesic men utan effekt och då kan man ju inte sova.
2/ I går kväll fick jag telefon att pappa Oskar hade ramlat ihop i sin rullstol och blivit förlamad i halva ansiktet. Det är väl en stroke igen förståss eller en tia. Jag talade med AVA (aktuavdelning) på S-valls sjukhus och han hade fått värktablett för sin onda höft och så hade han druckit litet youghurt. Han svarar på tilltal men utan något innehåll. Det blir bara mummel och spridda "jaja". I morgon förmiddag ska han röntgas. Läkarna bedömde att det inte var så akut med röntgen utan de kunde låta honom vila och sova i natt och ta tag i det i morgon.
Stackars lilla gubben. Jag håller med mina systkon att det vore skönt för honom att få sluta nu. Det är fruktansvärt att tänka att han kanske blir förlamad och liggande utan att kunna göra något alls. Han har ju redan sagt flera gånger att han inte vill vara med mera för livet är inte roligt längre. Men det är klart, känner man slutet komma kämpar man nog emot så länge man kan.
Fast det gjorde inte Åkes mamma. Hon slutade först äta och sedan vägrade hon ta emot vätska. Vi kallades till en träff med läkaren som frågade om vi ville att de skulle sätta in dropp och det var en svår fråga. Men när vi såg hur farmor vred bort huvudet när doktorn försökte ge henne en mun vatten medan han sa att hon måste dricka annars skulle hon kanske dö, så förstod vi att hon bestämt sig och då var det inte vår sak att gå emot ett så viktigt beslut. Så det blev inget dropp och ett par dagar senare somnade hon in i Mias famn. Ja, våran lilla Mia låg i sängen och höll om farmor hela dagen och kände hur kylan spred sig längre och längre upp och till slut suckade hon till och det var slut.
Det verkligt tragiska var att farfar Gösta som bott på Lindgården efter sin benamputation någon månad tidigare, samma dag skulle få flytta in i farmors lägenhet och så skulle de få bo tillsammans sin sista tid. Men en timme efter att farfar kommit så dog farmor. Farfar var naturligtvis inte inne i rummet då för han var rätt förvirrad och bråkig och störd av allt bökande i samband med flytten. Han den stackaren fick nog en chock när han insåg att hans älskade sedan många år var borta.
Ja, det här blev en lång litania men när man sitter så här i nattens mörker vandrar tankarna omkring utan verklig kontakt med hjärnan. Det känns skönt att skriva av sig sådana gånger.
I morgon ska vi söka rätt på någon loppis för jag vill ha några gamla plåtburkar att ha kakor i. Jag och en av damerna på Reumatikerföreningen har bestämmt att svartjobba för varandra. Jag ska sy henne ett par byxor (hon är klotrund och kort och hittar aldrig något som passar i affärerna) och hon ska baka kakor åt mig. Det känns som ett bra avtal. Julkakor vill man ju ha, några stycken i alla fall och jag kan inte baka småkakor för jag hatar att bli kladdig mellan fingrarna! Det är någon fix ide från barndomen för mamma berättade att jag blev galen om jag fick lera och sånt mellan fingrarna och sprang in ideligen när jag och mina kusiner lekte i sandlådan.
Angående resor till S-vall så får vi väl se nu hur det går med pappa. Om han dör så "måste" vi väl åka upp och hjälpa till att ordna allt i lägenheten och så. Han har i alla fall bestämt hur han vill ha det efteråt och det är skönt. Han vill inte ha någon cermoni i S-vall utan brännas snarast och sedan transporteras till Tullinge och gravsättas vid min styvmors, Gun, sida.
Klarar han sig denna gång med tar Kicki ansvar för att fixa det som behöver fixas med besök och kramar och sånt. I så fall åker vi nog inte upp förrän i juni. Mia och Tomas ska gifta sig och de har varit så vänliga att ta hänsyn till oss när de bestämde datum. Det blir den 7 juni och sedan tar Emelie studenten den 10 juni. Det innebär att vi kan slå två flugor med en smäll. Nä, skämt åsido. Det var inte därför det blir bröllop just den 7 juni. De hade tänkt sig pingstafton men datumen har med tillgång på kapell och präst och sånt att göra.
Nu är klockan 05,32 och tidningen dunsade just ner på golvet i hallen. Jag ska hämta den och lägga mig att läsa en stund så får vi se om värken släpper så jag kan sova lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar