Ösregning fredag med inget att göra

Tråkigt, tråkigt, tråkigt. Usch och fy! Ute regnar det som bara den och inne är det mörkt och trist. Jag har ont i mitt ben efter dagens omläggningar så det är ingen idé att försöka lägga sig och sova bort en stund. Det gör det för ont för. Strykningen är klar, allt på brudutstyrseln är klart, det jag tänkt sy till mig själv är klart och nya draperier och kuddvar och duk till arbetsrummet har jag också sytt klart. Det är tur det finns TV och olästa böcker.

Åke bygger på sina flygplan, speciellt på det som ska till Ängelholms flygmuseum, så han verkar rätt nöjd med livet just nu. Jag tror jag ska gå och försöka lura på honom en kopp kaffe fast det bara är 1 timma och 40 min sedan vi åt lunch. Ibland är han så petig med tider så man kan bli galen och ibland spelar det ingen roll alls när vi fikar eller äter. Det skulle vara bra om vi kunde enas om tider. Men det är egentligen en bagatell, har man inget värre att gnälla över får man väl vara nöjd, det är bara jag som HAR TRÅKIGT just nu.

Men snart brakar det löst igen med gäster och jag längtar dit, faktiskt. Först kommer Eva och Janne Noreús från Norrköping den 28/7 men det är bara på en snabbvisit, ingen övernattning vad jag vet nu. Den 30/7 kommer Gunilla och Bodo Raupach från Sundsvall och det blir övernattning men jag vet inte hur länge. Den 1/8 kommer Erik och Gerda Schlüter från Köpenhamn på lunch (som i och för sig antagligen blir både lång och våt om jag känner danskarna rätt). Det vore kul om Raupachs är här då för jag tror de fyra skulle passa bra ihop. Vad jag vet än så länge är det sedan tomt på gäster fram till den 9/9 då Åkes kusin Ingrid och hennes man Bertil kommer från Bergsjö. De blir här c:a en vecka och det blir toppen.Då har vi tid att visa dem runt både här i stan, på Ven, i Helsingör och kanske även ta en tripp till BottleShop på andra sidan Öresundsbron eller kanske ända till Puttgarden. Men vi får se vad de är pigga på och vad de orkar. De åker tåg och vi ska hämta dem i Lund. Det är otroligt vad billigt det är att åka tåg om man är ute i tid. De betalar 256 kr var för resa t.o.r. Hudiksvall-Lund!

Jag har kollat hur det ser ut med tågresor i jul och nyår. Vi har funderingar på att åka upp till Dalarna till Hedmans, men det är rätt dyrt och till sådana helger lär inte priserna gå ner. Vi vill helst inte ta bilen om vi kan slippa men bensinen skulle "bara" gå på c:a 1.500 och tåget skulle, om dagens priser står sig, kosta c: 2.200. Nåja, tiden får visa vad det blir. Fast ska vi åka tåg måste vi nog boka snart för annars finns nog inga platser kvar.

Nä, nu var det det där med fika. Jag gör ett försök att locka ut lejonkungen ur hans håla.

Torsdagen efter onsdagsnatten

I dag har jag varit på omläggning av brännskadan. Sköterskan tyckte det såg rätt bra ut men det hade vätskat en hel del på vissa ställen och hon fick lov att klippa bort hudflikar som kunde vara grogrund för bakterier. Sedan lade hon på nytt förband och jag haltade ut. Det känns att någon har varit och petat så jag har varit tvungen ta extra värktabletter och känner mig lite snurrig och lätt i huvudet av dem. Nu ska jag dit och göra om detta på söndag morgon och på tisdag förmiddag. Sedan får vi se om det räcker med omläggning mera sällan.

Vad gäller brudkläderna har jag bara knapphålen i kavajen kvar och slutpressningen. Det känns så bra att ha klarat av denna utmaning. Jag har också hunnit med att återställa den kavaj jag sydde in till en kille som lånade sin farfars kavaj till studentexamen. Nu ska jag sy mina egna grejor ett tag. Bl.a. ett par randiga linnebyxor, en blå/turkos tunika och en grå långväst.

Men nu närmast ska jag lägga mig att vila och låta huvudet slappna av ett tag.

Oturen förföljer mig!

I går var det dags igen för oturen att sticka upp sitt fula tryne. Vid 22-tiden var jag sugen på en kopp te och bryggde mig en stor mugg och bar in den i rummet för att njuta av till TVn. Precis när jag skulle ställa koppen på bordet gav min handled vika (fibro-symtom) och jag hällde hela koppen full med kokande te över mitt ena lår! Fy tusan vad det gjorde ont! Jag rusade ut i köket och baddade över massor av kallt vatten men det gjorde inte stor nytta så jag proppade i mig ett antal Tradolan och Alvedon också. När jag tittade närmare på skadan såg jag att skinnet börjat rulla ihop sig på en stor del av skadan och resten av lårets yttersida var knallröd. Jag ringde Sjukvårdsupplysningen för jag ville veta om det fanns något vi kunde göra för att lindra värken och svedan men hon sa bara:" Åk genast in till akuten i Lund. Det är viktigt att du kommer in inom en timme för då finns det medicin man kan behandla med."

Så Åke slängde på sig kläder och gick efter bilen och jag försökte med av chocken skakande händer, få en blöt handduk att stanna på avsedd plats, klädde på mig en kjol som inte tryckde på skadan och iväg vi for. Efter 53 minuter från det jag brännt mig var vi inne på akuten och där blev det fart. Jag fick komma in direkt trots att väntrummet var långt ifrån tomt och det kom genast en läkare och undersökte mig. Han sa nåt om infektionsrisk och andra gradens brännskada och sedan fick sköterskan plåstra om mig med en speciell sorts kompresser som innehöll en smärtlindranade gel och dem skulle jag ha liggande på skadan minst en timme.
Det var underbart när medicinen på kompresserna började verka och svedan gav med sig.
Däremot var ju båren jag låg på inte nåt att hurra för ur bekvämlighetssynpunkt. Jag fick ju lov att ligga stilla på sida så inte kompresserna skulle falla av.

Efter en och en halv timme kom läkaren och sköterskan tillbaka och besiktade mitt lår igen och läkaren bedömde att de inte behövde rensa bort att det som satt som hoprullade tapebitar runt såren utan det räckte med silikonnät, sterila kompresser och ett gigantiskt självhäftande bandage. Sedan fick vi åka hem och vi var hemma igen kl. 02.30 cirka och då var vi både hungriga och trötta. Åke somnade direkt han lade huvudet på kudden men för mig var det värre. Svedan hade kommit tillbaka om än i lindrigare form och jag skakade fortfarande och tårarna rann emellanåt. Usch vad jag tyckte synd om mig!

I dag är det lite bättre men jag är stel och har svårt att gå, dels på grund av skadan som sådan och dels på grund av bandaget. I morgon kl. åtta ska jag till vårdcentralen och få skadan omlagd och sedan ska det göras på måndag igen och sedan, om det ser bra ut, behöver jag inte lägga om det mer än en gång i veckan cirka, tills det är läkt. Men visst är det typiskt? Idag börjar Landskrona-festivalen och jag kan inte gå!!!!! Det går inte att köra bil ner dit heller för de stora gatorna är avstängda. Vi får se hur det är på lördag eftermiddag för då går karnevalståget och det vill jag så gärna se. Vi får hålla tummarna. I fjol kunde vi ju inte heller se karnevalen för då var vi hos pappa Oskar i Sundsvall som brutit lårbenshalsen. Är det jag eller karnevalen som är förhäxad?

Nu ska jag gå och lägga mig en stund för det svider värre när jag sitter än när jag ligger med benet i högläge.

Äntligen verkar min nya dator funka!

Mia och Tomas vigdes 080607 i Vivstavarvs kapell.
Mycket vackert par i Vivstavarvs bruksträdgård
Emelie student 080612
Familjen hyllar Emelie

Ja, nu är jag på gång igen. Jag har haft tonvis med problem med den nya datorn. Allt troligen beroende på nåt hårdvaruinkompatibelt mellan de olika grejorn, allt enligt Kent.

Nåja, jag lovade återkomma om diverse äventyr vi var på i Sundsvall. Det första var Mias bröllop som var helt underbart. Milda makter vilken vacker tös vi har! Allt, till och med vädret var på vår sida nästan hela dagen. Blommorna i både buketter och bordsdekorationer fick mer än godkänt, partytälten stod med öppen långsida mot älven där solen speglade sig och maten var riklig (!) och god. Trevliga mäniskor i vår STORA familj och vår gamla barnflicka Gittan som tog hand om barnen när Mia bara var pyttebebis har också utvecklats till en trevlig kvinna med både barn och barnbarn. Tänk så liten världen är att hon, Gittan alltså, visade sig var Mias svärmors bästa vän! När det var dags för oss gamlingar att dra oss tillbaka fick vi skjuts av brdugummens bror som dagen till ära körde en Mercedes Cabriolet.Jag försöker lägga in några bilder från bröllopet.

Några dagar senare var det dags för Emelies studentexamen. Hon var strålande vacker och sprudlande glad när hon ankom till festen i sommarstugan. Där hade Maria dukat upp en enorm buffe och alla släktingar lät sig väl smaka. Presenter delades ut och hon blev mycket glad för det specialdesignade halsband som Åke och jag ger som studentgåva till familjens flickor. I dagsläget finns det bara tre som har ett sånt, d.v.s. Anneli, Emma och så nu Emelie. Ett par bilder från den festen ska jag också försöka lägga in.

Vi tog också en rundtur runt vårt gamla hus och träffade även en av hyresgästena. Det är inte samma stil på hus och trädgård längre och det instämde hyresgästen också i. Nye ägaren har ju fler fastigheter och är inte så personligt engagerad i varje hus, vilket är fullt förståeligt.

Förutom ovan stående hann vi med stadspromenad och middagar hos diverse goda vänner. Det var några hektiskt trevliga dagar. Konstigt nog fick vi hemlängtan till Skåne de sista dagarna. Jag undrar om det beror på att det är så mycket lugnare här nere trots att jag har massor av sömnad att göra och Åke har beställningar på flera plan till Ängelholms flygmuseum.

Nu ska jag ta en stund i solen innan Cina kommer.

Nu ska jag gå och rita mönster till tre plagg åt mig själv och klockan elva kommer den blivande bruden, damen i rött som Åke säger, och provar sin mörkröda brudkreation.

Äntligen hemma igen

Nu är vi hemma igen efter fantastiska 10 dagar i Sundsvall. Vi har fått massor av kramar av alla barn och barnbarn, vi har deltagit i Mias och Thomas bröllop i Vivstavarvs kapell och i Emelies studentdag. Vi har träffat de bästa av alla våra vänner däruppe och ätit en mängd goda middagar samt skrattat tills tårarna runnit i diverse samtal med kompisar.

I dag är vi trötta och vilar bara och har det skönt. Vi sov till halv tio, åt frukost halv tolv, lunch vid 16-tiden och ännu, klockan är nu 20.00, har vi inte kommit oss för att äta middag. Nu blir det nog bara en tallrik fil med müssle och så te med knäckemackor. Det är nämnligen det enda som finns i huset! I morgon ska vi fylla förråden och återgå till normalt liv igen.

Jag återkommer med detaljer om bröllop och studentfirande kommande dagar.

Det tar aldrig slut!

Tänk att saker som inte är bra alltid går i serier och i går fick jag så jag baxnade. Först var det datorns hårddisk som chrashade häromdagen, sedan var det fel skypetelefon som jag köpt. Så, medan jag stod och strök, sa det POFF-PYSSSSS och så sprutade ångan ut ur ventilen på mitt strykjärn. Och, värst av allt, när jag åkte till massören glömde jag min nalle och medan Åke var dit och hämtade mig, också utan nalle, hade Kent varit upp och ringt på vår dörr och sedan försökt nå oss på nallarna!. Han hade varit en tur till Malmö och när vi inte var hemma och inte svarade åkte han vidare mot Göteborg. Där missade jag en kram!

Nå, den nya dator jag köpte fungerar nu bra efter att vår vän Lars varit här tre (3) eftermiddagar/kvällar och fixat (se bild) och att jag hittat en bra, billig Skypetelefon hos Netonnet men strykjärnet pyser fortfarande åt mig trots att vi bytt packning en gång. Åke ska försöka byta mot en annan packning han har i sina gömmor och så får vi hoppas det fungerar igen.

Stor i orden....

Jahaja, så klart att allt inte skulle funka perfekt med nya pcn och med skypetelefonen jag köpte till!
Jag fick en skypetelefon jättebilligt (99.-) när jag köpte min nya pc och redan då borde jag anat oråd. Men jag for ju hem med mina inköp och Lars jobbade som bara den med att få telefonen att funka. Men det ville sig inte och tillslut läste vi i manualen och där stod att den inte fungerar med Windows Vista som är det program som min dator arbetar med! Hur kunde killen på SIBA vara så dum att han sålde mig en ej kompatibel telefon! Men trots allt så blev det bra för jag åkte dit igår och ville byta den men eftersom jag inte hade kartongen kvar fick jag inte byta utan behålla telefonen och få ett presentkort på 100 kr då jag blivit felinformerad! Och den telefon som funkar med mitt program var slut! Tur, för den skulle kosta 699 kr där och idag har jag hittat den hos Netonnet för 229.-! Deras lagerbutik ligger i Malmö och sedan vi kommit hem från S-vall ska jag åka dit och köpa den. Jag behöver i alla fall till Malmö, för jag har beställning på två linneskjortor och behöver alltså köpa tyg o sånt.

I dag är det lite mänskligare på väderfronten. Det är varmt men en tunn molnslöja mildrar solskenet och så blåser det rätt rejält. Det var så skönt att promenera morgonrundan runt dammarna och kolla på svanarna och deras sex dunbollar för jag behövde inte ha solglasögonen på mig och det blåste sköna, varma vindar så jacka var också onödigt. Promenaden tog lite längre tid än vanligt för jag satte mig på en bänk vid S:t Olofs sjö och bara njöt av vädret och omgivningarna och den vackra vyn med svanarna i förgrunden.

Nu ska jag stryka det sista och sedan lägga fram det vi behöver ha med oss till S-vall så det bara är att packa ner i morgon kväll.

Hej då bloggen. Vi hörs sedan vi kommit hem.