Borta bra men....

Hemma! Efter en lördag-söndag som blev lång och tröttande, så tröttande att jag bara måste berätta om detaljerna, var vi slutligen hemma igen. Lördag morgon, vi vaknade vid 05.30 som vanligt. Släppte ut hundarna, gjorde frukost som vi, också som vanligt, bar upp på altanen för att njuta av vårt sista morgonmål i solen med utsikt över bergen och med Medelhavet glittrande längst nere i dalen. Sedan tog vi ur och tvättade sänglinnet i gästrummet, dammsög och torkade golven och gav hundarna en sista genomkamning. Allt skulle vara tipptopp när Nina kom hem. Och det gjorde hon, tillsammans med Sarah, vid 12.30. Då hade jag förberett lunchen, en gratäng på grönsaker och bacon. Sedan fördrev vi i stort sett bara tiden tillsammans med Nina och Sarah, vilade ibland, försökte sova lite och efter en lätt middag försökte vi ta en sista tupplur innan vi, klockan 22.30 blev körda av Nina till flyget.



Trots att jag kontaktat Lufthansa för minst en månad sedan, hade vår platsbokning inte fungerat. Incheckningstjejen försökte göra det bästa av saken men vi hamnade ändå i raden framför nödutgången, på stolar som det inte gick att fälla ryggstödet på. Åke klarade sig någotsånär medan jag hade ett litet hellsike i stort sett sedan vi startade 03.25 till landning 07.00 i München. Då var klockan 06.00 München-tid. Nästa plan skulle starta 10.45 och vi fördrev väntetiden med att sitta, fika, strosa runt i tax-free-shoppar (jag) och sitta lite mer och fika lite mer. Till slut var det dags att gå ombord och då blev vi utlotsade till en buss som körde oss runt halva fältet fram till en DASH! Det var det jag var rädd för när jag såg att det stod såna ute på fältet. Dash är det plan som SAS slutat använda för de tappade hjulen stup i kvarten och efter många tillbud krävde SAS tillverkaren, kanadensiskt Bombardier, på skadestånd. Men LH har dem alltså kvar och vi skulle flyga med ett av dem. Tja, vi hade inget val om vi skulle komma hem nån gång så det var bara att klättra ombord och hoppas på det bästa. Och jag blev i alla fall glatt överraskad av vad bekväm den lilla skrutten var. Mycket bekvämare än den större och nyare maskinen vi åkt med tidigare.

Nåja, vi kom säkert fram till Kastrup och där fick vi vänta på tåget som bara gick till Malmö och det var försenat 20 min varför vi missade anslutningen där, så då fick vi vänta på Malmö station i över 30 min. När vi slutligen kom till Landskrona station tittade vi på varandra och sa med en mun: "TAXI!" Och så blev det, vi ringde efter taxi och kunde slutligen gå in genom porten hemma efter 18 timmar på resande fot. Då var klockan 15.30 och medan Åke hämtade bilen och for och handlade det nödvändigaste för att fylla vårt tomma kylskåp och våra tomma magar, packade jag upp och sorterade tvätten. Vår hustomte Benny hade gjort som jag bett honom och bokat tvättid på måndag morgon.

Efter en snabb "middag" på te och smörgåsar, vi orkade inte med något annat, stupade vi i säng och jag tror att vi sov innan klockan hade slagit 19.30. Natten blev lugn och på morgonen tvättade jag och sedan gick jag till Joakim, min frisör, och klippte av mig pälsmössan jag hade på skallen. Det var en njutning! Resten av dagen slöade vi mest. Åke var njutningsfullt upptagen i hobbyrummet och jag tror han pratade med sina pågående flygplansbyggen och han lovade nog att han aldrig mer skulle lämna dem ensamma så länge. (hihi).

På tisdagen var jag på målningen och under tiden var Åke och klippte sig. I dag har vi varit till 1/Sandströms med Margaretas kvarglömda nattlinne, 2/ hämtat min rengjorda och servade symaskin, 3/ växlat in oanvända euros, 4/ jag besökt SOL, det vill säga det ortopedtekniska laboratoriet i Helsingborg och 5/ lagt om till sommardäck på bilen. Nu är det kväll och Åke ligger och tittar på TV i sovrummet medan jag sitter här och knappar men det slut med det nu för idag för nu går även jag i säng.
Natti