Jaha, det var den festen det! I måndgs kväll började jag få lite tandvärk, på tisdag morgon tog det i värre så jag ringde min tandläkare, fick tid 11.50 och förväntade mig borrning och lagning. Men så lätt blev det inte. Båda mina kindtänder i höger överkäke ser dåliga ut. Den ena borrade de ur och lade i ett förband för att se om det fick värken att släpp (och det gjorde den), den andra röntgade de bara. Båda är på gränsen till att falla i bitar och de behöver rotfyllas och sättas krona på. Även om vi går till en tandläkare med mycket bra priser, blir det ändå dyrt och ovanpå Åkes tandvårdskostnader så passerar de gränsen för vad vi orkar med om vi ska ha fest också. Jag föreslog att vi skulle strunta i tänderna så länge de inte gör ont men blev nedröstad av tandis, Åke och resten av familjen. Alltså - vi åker upp till Sundsvall som beäknat men det blir ingen dyr fest på restaurang. Barnen har föreslagit att vi går ut tillsammans och äter och alla betalar själva. Det känns snopet när vi tänkt bjuda men det är bara omöjligt. Huvudsaken är ju ändå att vi får träffas.
Vi åker som sagt upp ändå men kanske inte förrän på torsdagen den 10 september och stannar troligen i Sundsvall till den 20. Då hinner vi vara med och gratta Mikael på hans 25-årsdag. Sedan kör vi hemåt via Bergsjö,(lägga blommor på Bom Einars grav och hälsa på Ingrid o Bertil o Berit) Söderhamn, (besikta Anneli och Mattias nyköpta hus!) Mora (gratta Ingrid på hennes myndighetsdag) och Göteborg (kolla hur rehab fortlöper för Marie).
Ibland får man bita i det sura äpplet och vika sig för det oundvikliga men jag har gråtit floder över den inställda festen. Nu har jag vant mig vid tanken, bokat av restaurangen och mailat till alla tilltänkta gäster och torkat tårarna så jag mår förhållandevis bra.
Idag har jag har varit på lunchfika med damerna i Fibroföreningen på resaturang Allt i Gläntan här i Landskrona. Där var ett reprtageteam från Landskrona lokal-tv och de hörde våra glada skratt, kom fram och frågade om de fick intervjua någon av oss och de andra damerna slog ifrån sig med händer o fötter. Det slutade med att det blev jag som filmades och intervjuades. Jag som bara bott här i drygt 2,5 år fick berätta varför vi tyckte det var viktigt att träffa folk och gå ut och fika o.s.v. Reprtaget kommer väl vad det lider i TV över den lokala Landskronakanalen.
Nu ska jag sätta mig med brudmammans klänning, för jag vill få det mesta gjort denna vecka och då gäller det att sätta fart nu.
Ha en bra dag alla så hörs o syns vi snart igen.
2 kommentarer:
Haha jag hade själv glömt bort att jag fyller 25 i år, tack för påminnelsen! Synd med dina tänder men restaurangbesök blir finfint tycker jag :) // Micke
Vi hoppas att ni stannar över en natt så att vi kan få bjuda på middag och lite gott att dricka och fira er då vi inte kan komma upp och fira i Sundsvall :-)
Skicka en kommentar