I dag är det dan före dopparedan. Vilken skillnad det är på förväntningarna nu och när man var barn. Vi samlades alla, jag, mamma, morbror Sture och moster Gun och mina fyra flickkusiner, hos mormor Eniz i Vivsta, Timrå. Det jag mest minns är förståss väntan på tomten. Vi fem flickor trängdes i fönstret mot gatan när klockan närmade sig sex och där kom han! Ute på Köpmangatan syntes en rödklädd figur som drog en stor vedkälke med en fullpackad säck på.
Vi barn fick jämt mycket klappar. Två var från var och en och det blev 16 paket var! Nu var väl innehållet oftast nyttigt med tröjor, sockar, mössor och vantar men vad gjorde det? Det viktiga var att det var JULKLAPPAR. Och som grädde på moset fick vi alltid minst en bok och så var resten av helgen räddad. Åtminstone för mig som älskade att läsa. Jag tror nog jag var borta för omvärlden resten av tiden.
Jag tycker fortfarande att den bästa klappen är en bok. Åke brukar köpa ett Låna-och-Läs-paket på Bokia och där kan man sedan hämta en ny bok vartefter man läst ut den förra. Det kan man ju göra på bibblan också men skillnaden är att på Bokia är det blandat gamla titlar med nyutkomna. När abonnemangets sluttid närmar sig får man välja ut en bok som man får behålla. Jag hoppas att han köpt samma i år för då spelar det ingen roll om vädret inte är strålande. Huvudsaken att det är uppehåll någon timme så man hinner ta en promenad, Sedan blir det stora fåtöljen och boken resten av tiden mellan mat och fika.
Nu ska jag baka en sorts kakor. Ja, svimma inte. Det är jag som ska baka kakor. Det är en sort som man gör i matberedaren och sedan behöver man bara göra runda bollar och lägga i små formar och grädda. Inget klet mellan fingrarna alltså. Det är nämligen det absolut värsta jag vet.
Håll tummarna att kakorna blir goda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar