Visst är det underligt vad fort tiden går. Vårt första barnbarn fyller hela 27 år idag. Rätt vad det är så blir man väl mormorsmor! Hu, vad gammalt det låter och värre ändå - gammelmormor. Anneli, snälla, det är absolut ingen brådska för min skull!
Jag minns som igår hur det kändes när vi var upp på bb och beskådade det lilla underverket. Hon låg i min famn och blinkade med stora blå ögon. Hon var en liten ängel som vi fick låna nästan så ofta vi ville. Hon hade gula lockar och var ett riktigt charmtroll. Hon var ofta med oss på diverse resor. Till Stockholm och Sigtuna och hon gjorde sin första utlandsresa med oss till Rhodos. Då var hon 6 år och eftersom hon var så söt och god så skämde vi nog bort henne ohyggligt. När hon kom hem berättade hon för sin mamma: "Vet du, jag fick allting och jag behövde inte tjata en enda gång!". Det var den resan som var grunden till de resor vi sedan gjort med våra barnbarn det år de fyllt sex. Nu har vi inget mer barnbarn som kan fylla sex för de har alla passerat den åldern. De stora, med Anneli i spetsen, tycker vi kan börja om från början nu men det orkar varken vår ekonomi eller kondition med.
Det är underbart att Anneli har blivit så pass psykiskt frisk och stabil som hon i alla fall är om man tänker på allt elände hon råkade ut för i händerna på sin far och det som sedan utmynnade i satanism och rymning. Det var en hemsk tid innan hon slutligen, efter flera år, var någotsånär återställd igen.
Men håll med om att det är underligt att jag som är så ung kan ha ett barnbarn som är 27! För att inte tala om en son som är 48 - det är väl ändå konstigare förståss. Jag känner klart och tydligt att jag själv knappt passerat 50. Fast ibland känns det som om jag vore minst 200 år.
I dag skiner dock solen för fullt och vi ska åka på en utflykt till sjörna i Saxtorpsskogen och vi ska ha kaffe och äppelmuffins med oss. Det blir en njutning för både gom och ögon och alla andra sinnen.
Jag minns som igår hur det kändes när vi var upp på bb och beskådade det lilla underverket. Hon låg i min famn och blinkade med stora blå ögon. Hon var en liten ängel som vi fick låna nästan så ofta vi ville. Hon hade gula lockar och var ett riktigt charmtroll. Hon var ofta med oss på diverse resor. Till Stockholm och Sigtuna och hon gjorde sin första utlandsresa med oss till Rhodos. Då var hon 6 år och eftersom hon var så söt och god så skämde vi nog bort henne ohyggligt. När hon kom hem berättade hon för sin mamma: "Vet du, jag fick allting och jag behövde inte tjata en enda gång!". Det var den resan som var grunden till de resor vi sedan gjort med våra barnbarn det år de fyllt sex. Nu har vi inget mer barnbarn som kan fylla sex för de har alla passerat den åldern. De stora, med Anneli i spetsen, tycker vi kan börja om från början nu men det orkar varken vår ekonomi eller kondition med.
Det är underbart att Anneli har blivit så pass psykiskt frisk och stabil som hon i alla fall är om man tänker på allt elände hon råkade ut för i händerna på sin far och det som sedan utmynnade i satanism och rymning. Det var en hemsk tid innan hon slutligen, efter flera år, var någotsånär återställd igen.
Men håll med om att det är underligt att jag som är så ung kan ha ett barnbarn som är 27! För att inte tala om en son som är 48 - det är väl ändå konstigare förståss. Jag känner klart och tydligt att jag själv knappt passerat 50. Fast ibland känns det som om jag vore minst 200 år.
I dag skiner dock solen för fullt och vi ska åka på en utflykt till sjörna i Saxtorpsskogen och vi ska ha kaffe och äppelmuffins med oss. Det blir en njutning för både gom och ögon och alla andra sinnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar